Skydd och vård av havsnaturen

De objekt under vatten med betydande naturvärde som anvisats i havsplanen tar inte ställning till administrativa gränser eller befintliga skyddsområden. De utgör inte heller förslag till skyddsområden. Planen har ingen direkt rättsverkan för tillståndsprövning gällande miljöanvändningsprojekt.

Att identifiera och lyfta fram naturvärden under vatten ökar kunskap och förståelse, vilket främjar bevarandet av naturens mångfald och livsmiljöer samt förnyelse och bevarande av naturvärden. Naturtyperna i undervattensmiljöer i Östersjön med störst mångfald och som är viktigast för ekosystemens funktion är våtmarker och åmynningar, grunda havsvikar och laguner samt klippstränder och rev^[2]. Förekomsten av värdefulla naturtyper är en av identifikationsprinciperna för värdefulla områden i EMMA-arbetet. Anvisandet av de här till sina naturvärden betydelsefulla områdena i havsplaneringen, bidrar till skyddet av den marina miljön, som om den genomförs skulle skydda en betydande del av Östersjöns biodiversitet.

Våtmarker och åmynningar lagrar näringsämnen, binder kol och buffrar översvämningar samt erbjuder livsmiljöer för exempelvis många insekts- och fågelarter. Grunda och naturliga havsvikar och laguner lagrar även näringsämnen och är viktiga fortplantningsområden för fiskarna. Klippstränder och rev utgör livsmiljöer för några av viktigaste nyckelarterna i Östersjön, nämligen blåstång och blåmussla. De i sin tur stödjer processen i många ekosystem genom att erbjuda livsmiljöer för otaliga ryggradslösa djur och fiskar, som utgör näring för exempelvis fåglar och däggdjur.^[3]

Klimatuppvärmningen har lett till ökad nederbörd och allt fler översvämningar på vintern^[4], då avrinningen framförallt från åkrar och skogar ökar då övervintrande växter inte lagrar vatten. Under de senaste åren har man lyckats minska den belastning i Östersjön som är förorsakad av människan, men statusen i flera vattenområden har trots detta försvagats och orsaken anses vara den ökade avrinningen. Den ökade nederbörden belastar även tidvis avloppsreningsverk så pass mycket att stora mängder vatten leds förbi, då separata dagvattenavlopp saknas. I sådana här situationer lagrar fungerande våtmarker, långsamt rinnande åmynningar och högproduktiva grunda vikar, effektivt de näringsämnen som kommer från land, partiklar som grumlar vattnet och skadliga ämnen samt skyddar Östersjön mot den ökade belastningen.^[5]

Friska ekosystem producerar viktiga tjänster som även upprätthåller människans livsmiljö. Ekosystemtjänster som identifierats i Östersjön är exempelvis reglering av klimat och luftkvalitet, reglering av näringsämnen och vattencirkulation, landskaps- och rekreationsvärden, produktion av livsmedel och andra nyttoprodukter, samt biodiversitet och livsmiljötjänster.^[6]

Att i havsplanen anvisa de områden under vatten med naturvärden som identifierades i EMMA-arbetet och betydande ekologiska förbindelser kan stödja en eventuell utvidgning av skyddsområdena och en hållbar vård av den marina miljön i framtiden. Fastän beteckningarna inte är juridiskt bindande, kan de ha en styrande inverkan vid planerings av projekt.

Att identifiera havsmiljöns naturvärden har positiva effekter på kustens och skärgårdens samhällsstruktur samt på näringarnas konkurrenskraft. En ren och livskraftig havsnatur utgör en viktig dragningskraft för exempelvis turism och i kommunernas konkurrens om invånare, och den stöttar även fiskebeståndens livskraft.

Inhemsk turism och rekreation visar på en tydlig tillväxt. Under 2010-talet ökade besökarantalet i nationalparker från 1,9 miljoner till 3,2 miljoner^[7]. Vid kusten och i skärgården finns flera nationalparker som kan locka fler besökare genom att den goda statusen i den marina miljön främjas.  När användning och slitage ökar, behövs å andra sidan ännu effektivare skyddsåtgärder för att säkerställa ekosystemens funktion. De värdefulla områden som anvisas i havsplaneringen stödjer planeringen av det skyddsnätverk som utgörs av nationalparker och andra skyddsområden.

På samma sätt förbättrar främjandet av de marina ekosystemen och en god marin status, förutsättningarna för yrkesfiske genom att stötta fiskbeståndens fortlevnad. Även fiskodling gagnas av en frisk marin miljö, eftersom ett rent hav möjliggör hållbar fiskodling i havsområden även i fortsättningen.

En god status i den marina miljön påverkar kvaliteten och trivseln i människornas livsmiljö positivt. Principerna för hållbar användning och planering som lyfts fram i havsplaneringen stödjer när de genomförs, att landskaps- och kulturarvsvärden upprätthålls och att hänsyn tas till naturvärden under vatten vid utplacering och förverkligande av marina verksamheter.

Den läkande och avstressande effekten av grönområden och naturen har undersökts i stor utsträckning den senaste tiden.^[8] En naturlig och frisk miljö främjar människans välbefinnande och trivsel. Undervattensnaturtyper och havsbottnens status märks exempelvis på vattnets kvalitet, strändernas renhet och de högre nivåerna av de marina näringssystemen, såsom fågelbeståndets status, som alla är sådana naturföreteelser vi människor enkelt kan se.  Närheten till vattnet har en särskild betydelse i den finländska boendekulturen. Värdet på fastigheter som är belägna nära friska vattendrag eller vid stranden är högt. För människor som bor i skärgården och längs kusterna är statusen på vattnet i närområdet viktigt. Cyanobakterier dvs. blåalgsblomning samt igenvvuxet och grumligt vatten upplevs som negativt och man är oftast intresserad av välbefinnandet hos kända arter, såsom fiskar och fåglar.^[9] Främjandet av den marina statusen har positiva effekter på människans livsmiljö.

Även fritidsfiske gagnas av en god status hos undervattensnaturtyperna. Laguner, grunda vikar och rev är särskilt viktiga för fiskarnas fortplantning. En enskild lagun kan producera en betydande del av yngelmängden för fiskar som fortplantar sig i älvar som t ex abborre, gädda och storspigg. Att återställa en enda lagun kan därför förbättra statusen hos områdets fiskbestånd betydligt och på motsvarande sätt kan en nedsatt status i en lagun pga. exempelvis muddring, leda till att bestånden försämras. 

I havsplanen lyfts principer fram för en användning av havsområden som är hållbar och främjar statusen i naturen. Dessa kan emellertid orsaka konflikter med användningsmålen för områdena, exempelvis rekreation, turism och sjöfart. Det kan uppstå lokala konflikter eller intressekonflikter, om betydande naturvärden och utvecklingsplaner har anvisats för samma område. Att ta hänsyn till skyddsbehoven för undervattensmiljön på det sätt som beskrivs i havsplanen skulle innebära att muddring av stränder och användningen av en del områden begränsas. För att undvika konflikter är det viktigt med en god och öppen dialog.