Försvaret

De områdesbehov som försvaret erfordrar kan inte planeras heltäckande i havsplanen, utan försvarets behov orsakar snarare endast betydande ramvillkor för övriga användningsformer av områdena. Förverkligandet av försvarsmaktens lagstadgade uppgifter, begränsar inom vissa områden övrig användning av havsområdena beroende på aktiviteternas karaktär, placering och tidpunkt.   

Försvarsmaktens specialbehov har identifierats och observerats i EU-lagstiftningen i havsmiljödirektivet och i den nationella lagstiftningen i markanvändnings- och bygglagen. Enligt markanvändnings- och bygglagen ska försvarsmaktens behov säkerställas och beaktas vid planering av områdesanvändning samt vid havsplaneringen.

Baserat på lagen om försvarsmakten (551/2007) och territorialövervakningslagen (755/2000)  övervakar försvarsmakten luftrummet och havet i hela Finlands område och närområde.  Försvaret förutsätter försvarsmaktens aktiva verksamhet på havsområdena, dvs. omfattande övervakning av havet och luftrummet. Finska viken och de södra delarna av Skärgårdshavet är väldigt viktiga områden för Finlands totalförsvar.

Dessutom ligger försvarsmaktens skyddsområden (18 st.) inom havsområdena, skjut- och övningsområden samt därtill hörande risk- och restriktionsområden.  För försvarsmakten är det även viktigt med användbara farleder, behoven av normala förhållanden inom ledningssystemen samt försvarsmaktens undervattenskonstruktioner. Inom Finlands havsområden kan det dessutom fortfarande finnas kvar havsminor från krigstiden samt övrig ammunition och skadliga ämnen från olika aktiviteter. Dessa bör uppmärksammas och granskas från fall till fall senast vid den mer detaljerade planeringen.

När man ser hur försvarsmaktens behov har säkrats i övrig lagstiftning gällande havsanvändning, ändrar inte havsplanen någonting för försvaret och därför inte heller för konsekvenserna orsakade av försvaret vid övrig användning av havet.