Maritim logistik

Planeringsbeteckningarna grundar sig till stor del på den sjöfart som sker idag, men i planen har identifierats betydande ekonomiskt och funktionellt viktiga förbindelser, som stöder områdenas näringsliv och övrigt välbefinnande. Vad gäller en eventuell ny farled mot Sankt Petersburg, finns ingen information om muddringsbehov. Man kan konstatera att planen till stor del beskriver nuvarande läge, och dess miljökonsekvenser avviker inte från nuläget om trafikmängden håller sig på nuvarande nivå. Å andra sidan förutspår alla scenarier som beskriver sjöfartens framtid en ökad trafik även på Östersjön.  IMO:s beslut om att minska fartygens kväveutsläpp inom NECA-områdena träder i kraft den 1 januari 2021, vilket kommer att minska sjöfartens utsläpp. I utkastet till havsplanen finns inga kvantitativa mål för att öka eller minska sjöfarten, så riktning och betydelse för dessa konsekvenser kan inte bedömas utifrån materialet. 

I planen har man inte på medellång sikt utvärderat behovet att fördjupa de befintliga farlederna djupare, behovet att skapa nya farleder eller hamnkapacitetens tillräcklighet med denna utvecklingstrend i åtanke. Om farledsnätverket kvarstår på den i planen presenterade nivån, kan detta orsaka överbelastning på nuvarande farleder och hamnar, vilket kan öka bl.a. risken för sjöfartsolyckor och därigenom för skadliga konsekvenser på havsnaturen. Skadliga miljökonsekvenser på grund av ökad sjöfart inkluderar exempelvis olje- och kemikalieolyckor, nedfall från luften, skadliga ämnen och utsläpp från avfallsvatten samt främmande arter. Olje- och övriga kemikalieolyckor har en direkt inverkan på mångfalden bland Östersjöns organismer. Ett annat stort hot mot ekosystemen är de främmande arter som kommer med fartygen. Fartygens utsläpp av avfallsvatten och nedfallet av kväve från luften främjar övergödningen i Östersjön.^[1] Internationella sjöfartsorganisationen IMO har klassat Östersjön (exklusive Rysslands territorialvatten) som ett särskilt känsligt havsområde (Particularly Sensitive Sea Area). Därför kan särskilda krav ställas på de fartyg som trafikerar Östersjön för att skydda den känsliga miljön.^[2]

Anvisandet av undervattensmiljövärden samt målen för att skydda och bevara dessa kan ibland stå i konflikt med sjöfarten och skötseln av farleder. Särskilt i grundare havsområden får muddring bottensedimentet att damma, vilket gör vattnet grumligt på stora områden även runt farlederna vilket försämrar statusen för vattenväxter på botten och bottenlevande djur.

Muddring av nya farleder eller fördjupning av befintliga sådana lär behövas även i framtiden. Farledernas mer precisa placering, muddringsmetoder och val av massornas deponeringsplatser avgör deras konsekvenser för havsnaturen, vattenkvaliteten och kulturarvet under vatten^[3]. Den förundersökning som utfördes i samband med havsplaneringen gällande hållbara havsdeponeringsalternativ av muddringsmassor, strävar efter att minska framförallt miljökonsekvenserna av deponi genom att identifiera områden, där deponeringskonsekvenserna skulle vara mindre. Undersökningen har gjorts genom uteslutningsmetoden, där bl.a. bottenlevande djur, vattenväxtlighet, fiskbestånd och fåglar granskats. Kvarvarande områden har identifierats som lämpliga för deponi.  I förundersökningen har även kartlagts nuvarande och kommande muddringsbehov i farleder och hamnar i TEN-T-nätet, samt nuvarande deponeringsområden.

Särskilt positiva resultat beträffande den goda statusen i havsmiljön uppnås om de nuvarande deponeringsområdena som ligger på mindre gynnade platser, flyttas till identifierade, potentiellt mindre känsliga områden. De identifierade områdena är omfattande och kräver noggrannare lokal utredning för att hitta de lämpligaste platserna inom området för deponering, men undersökningen ger kompletterande verktyg som stöd för planläggningen.

Att skydda fungerande förbindelser inom sjöfarten som en del av havsplaneringen, stöttar Finlands ekonomi, välbefinnande och försörjningsberedskap på lång sikt. Konkurrenskraften i Finlands näringsliv och ett fungerande samhälle är och kommer att vara beroende av sjöfartsförbindelserna, även under vintertid. En smidig hamnlogistik samt en fungerande trafik i hamnarnas inland möjliggör detta. Genom att anvisa de centrala sjöfartsområdena, främjar planen på lång sikt skyddandet av fungerande förbindelser inom sjöfarten.

Sjöfarten förutspås öka markant på Östersjön i framtiden. Särskilt den här tillväxten har förutspåtts koncentreras till Finska viken^[4]. Fungerande och säkra farleder stöder denna tillväxt. En ökad sjöfart reflekteras i Finlands sjöfartsindustri som ökade fartygsordrar, om sjöfartsindustrin förblir tillräckligt konkurrenskraftigt jämfört med konkurrentländerna eller kan producera kompetens som inte finns tillgängligt någon annanstans (t.ex. utsläppsfria fartyg).

Planens målsättning att öka mängden havsbaserad vindkraft, ökar hamnarnas användningsgrad samt trafiken som passerar där både på land och till havs, särskilt i skedet då man bygger de havsbaserade vindkraftparkerna. Även en ökad användning av övriga havsområden ökar hamnarnas användningsgrad, exempelvis ökar ett bättre utnyttjande av turismpotentialen trafiken via gästhamnarna, vilket har indirekt positiva effekter på områdets ekonomi.

Havsplanen stärker vikten av funktionella förbindelser genom att lyfta fram dem.  Livskraften och konkurrensförmågan i Finlands näringsliv samt hela samhällets beredskap (försörjningsberedskap^[5]) hänger till stor del på fungerande sjöfart och förbindelser i hamnarnas inland. Användningen av övriga havsområden måste planeras utan att riskera säkra och fungerande förbindelser.