Turism och rekreation

En ren och mångsidig havsnatur spelar en nyckelroll vid planering av en utökad turism. Identifiering av dess värden och känslighet borde vara en utgångspunkt vid utvecklingen av branschen. Eventuella negativa miljökonsekvenser gällande turism och rekreation realiseras i och med att naturresurserna slits och utsläpp ökar. Turism- och rekreationsaktiviteterna kan slita på naturen, försämra naturvärdena och påverka organismerna negativt. Den goda statusen i havsnaturen är å andra sidan en förutsättning och attraktionsfaktor för turism och rekreation och verksamheten kan i sig skapa förutsättningar för att utveckla miljön och upprätthålla den goda statusen genom såväl ekonomi som ökad kunskap. Ett tillräckligt och omfattande naturskydd är avgörande för att bevara naturvärdena i en situation där slitage och tryck ökar i havsmiljön i samband med ökad turism. För kustens och skärgårdens turism- och rekreationsverksamhet är en god status i vattnet en förutsättning. I detta hänseende bör förverkligandet av planen ska basera sig på utveckling utan att bl.a. riskera vattnets goda status. 

Ett av branschens mål är att göra havsområden och kustens turism- och rekreationsobjekt mer tillgängliga för ett större antal besökare. En ökad användning av områdena leder till att de slits, vilket kan påverkas genom att styra turistströmmarna bland annat via havsplanen. Beroende på objekt kan man med hjälp av planen styra turistströmmarna så att eventuellt slitage och störningar endast koncentreras till ett bestämt område, där man kan förbereda sig bättre på dem. En heltäckande plan ger bättre möjligheter att även minimera de ökade riskerna med buller.  Konsekvenserna av ökade turistströmmar riktar sig sannolikt främst till områden i inre skärgården som man når snabbt och som ligger nära turismobjekt och -städer.

Konsekvenserna av rekreationsverksamheter är till stor del okontrollerbara, då enskilda människor är svåra att styra. Genom information och genom att stödja önskad verksamhet (gästhamnar)  är det möjligt att påverka även detta. Behovet av att förflytta sig, som hör till turism och rekreation, är en av de faktorer som skapar branschens mest betydande konsekvenserna. Fritidsbåttrafikens konsekvenser för miljön är relativt små och pågår en kortare period under båtsäsongen och huvudsakligen på bestämda rutter. Konsekvenser kan vara utsläpp av avfallsvatten, kemikalier och motorer i vattendrag, förändringar i havsbotten orsakade av ankring, störningar i fåglarnas häckning, störande buller och eventuell nedskräpning. Konsekvenserna kan avhjälpas genom en god servicenivå i gästhamnarna samt genom att öka båtfararnas kunskap, vilket till stor del redan har gjorts i Finland. Ökat båtliv kan leda till behov av muddring och deponering, vars konsekvenser kan vara små lokalt, men som i större omfattning kan ha betydande negativa konsekvenser för undervattensmiljön.

Ökad kryssningsturism kan orsaka negativa konsekvenser för miljön^[1]. Avfallsrester från 3 000 kryssningsresenärer per vecka är omfattande. Utsläppsförbudet för avfallsvatten träder i kraft i Östersjön år 2021, och redan nu använder en stor del av fartygen återvinningsutrustning för avfall.  Risken för att de kemikalier och det avfall som finns på fartygen hamnar i vattendrag med flit eller oavsiktligt finns ändå kvar. Kryssningstrafiken orsakar även luftföroreningar och på EU-nivå förutspår man att de kommer att öka i takt med att kryssningstrafiken ökar. Kryssningsfartygen ökar strändernas erosionsrisk och strömmingens lek påverkas negativt av damningen på botten.   Kryssningsrutten påverkar miljökonsekvensernas inriktning.   

Det är inte troligt att riskerna för betydande negativa miljökonsekvenser i Finland skulle uppstå när det gäller rekreationsfiske och -jakt eftersom den verksamheten är så väl reglerad. I Lewin et al. (2019)-undersökningen^[2] har man som eventuella betydande miljökonsekvenser för rekreationsfiskets del lyft fram potentiella direkta och indirekta effekter på fiskbestånd biodiversitet och ekologisk resiliens orsakade av omfattande selektivt fiske, samt. Risker utgör även konsekvenser för biodiversitet orsakade av levande beten från andra vattendrag, samt miljöföroreningar orsakade av fiskeutrustning som innehåller bly. Dessa är å andra sidan konsekvenser som genom reglering av fisketurism och rekreationsfiske samt genom kunskapsökning kan påverkas inom områdena. Jakt och jaktturism påverkar havsnaturen genom liknande konsekvenskedjor och jaktturism kan kombineras med beståndsvårdande jakt. Särskilt fågelbeståndet i skärgården är känsligt och det är viktigt att följa upp bestånden, vilket kan utföras genom jakt på små rovdjur. Tillståndskrav och temporär begränsning av jakt främjar uppföljningen av konsekvenserna av ökad jakt och fiske och bekämpningen av eventuella negativa konsekvenser. Genom åtgärderna kan man även stöda naturens mångfald. 

Planens mål gällande upprättandet av starka funktionella helheter är en förutsättning för en betydande ökning av internationell turism. Utveckling av tillgänglighet och turisminfrastruktur skulle kunna leda till att resepotentialen realiseras och att antalet resenärer ökar snabbt. Export- och skatteintäkter orsakade av ekonomisk verksamhet påverkar områdenas lokala ekonomi och sysselsättning positivt samt möjliggör investeringar i infrastrukturen. En ökad turism- och rekreationsverksamhet kan skapa nya samt förbättra befintliga näringar. Turism eller rekreationsanvändning, såsom stugliv, kan skapa sidointäkter för lokalbefolkningen eller så kan det vara, vid sidan om övrig verksamhet, en viktig del av företagsverksamhet som sker året runt. Turistströmmar kan möjliggöra tjänster och infrastruktur för lokalbefolkningen, i för turismen betydande objekt, som skulle vara svåra att motivera utifrån endast lokalbefolkningens behov.

Pärlbandslika förbindelser mellan objekt inom kustområdet och till grannländerna samt en anslutning exempelvis i norr till Sveriges turism- och rekreationshelhet, ökar troligtvis områdenas attraktionskraft, exempelvis för rundresor, förutsatt att turismutbudet och dess servicenivå motsvarar efterfrågan. Förbindelserna kan öka båt- och kryssningstrafiken samt antalet resenärer, och därigenom även behovet för infrastruktur och tjänster. Fördelarna med kryssningstrafik för den lokala ekonomin jämfört med de negativa konsekvenserna av kryssningsresor har kritiserats^[3]. Kryssningsturismens positiva eller negativa konsekvenser för miljön och den lokala ekonomin beror till stor del på objektets storlek, natur samt servicenivån och turismens administrationsnivå^[4].

Med ödemarksbruk^[5] avses näringsverksamhet som bygger på skogsbruk, fritidsfiske samt skådning och fotografering av stora rovdjur. Planen skapar ramar för utökat ödemarksbruk.  Värdet på fångad fisk är inom fisketurism cirka 40 gånger så högt som vid kommersiellt fiske^[6], och efterfrågan på fiskeguidetjänster inom områdena kan öka. En ökning av jaktturism och fritidsjakt regleras av nuvarande licensprocesser. För att jaga i Finland måste man ha en finländsk jaktlicens. Om man inte själv är markägare, behövs även jaktlicens för att ansöka om att bli medlem i ett jaktlag, för att hyra en gästlicens av förening eller för att köpa tillstånd från Forststyrelsen. Ödemarksbrukets ekonomiska konsekvenser realiseras genom ödemarksföretagens omsättning, sysselsättningseffekten samt tillverkningen och försäljningen av utrustning och betydelsen för den regionala ekonomin betonas i glesbefolkade trakter. Säljakt är en del av kustens traditionella marina näringar och den kan medföra en positiv ekonomisk effekt på det lokala fisket då de skador som sälarna orsakar begränsas.

Planens största konsekvenser för områdes- och samhällsstrukturen beror på behovet av fler logitjänster och fritidsbostäder i områden där antalet turister och rekreationsbesökare väntas öka.  Även behovet av förbättrade eller nya trafikförbindelser på fastlandet ökar. Att främja turism och rekreation i områdena utvecklar områdenas infrastruktur och förbättrar tillgängligheten. I skärgårdsbyar och -städer kan turism medföra stora konsekvenser för markanvändning och funktioner och den kan ha en stor betydelse för områdesekonomin eller för näringen i enskilda byar och objekt. Konsekvenserna och deras riktning beror på planeringens omfattning, långsiktighet och lösningarnas kvalitet med hänsyn till olika delområden inom hållbarhet under hela livscykeln. Konsekvenserna för stadsbilden och landskapet är långvariga.

Utformandet av funktionellt starka helheter som presenterats i planen, kan påverka bevarandet av kulturarvet positivt genom att andan och historien i skärgårds- och fiskebyar, villaområden och kuststäder respekteras. Turism- och rekreationsverksamhet som sker i områdena kan ge bättre förutsättningar för att skydda eller restaurera kulturhistoriskt eller till sina naturvärden viktiga objekt när användningen av dem ökar, samt upprätthålla lokal konst och hantverkskultur. Fiske och jakt är också en viktig del av kustkulturen. Havs- och kustområdenas allmänna vatten utgör särskilt i södra Finland, det mest lättillgängliga jakt- och fiskeområdet som inte är privat. En ökning av rekreationsanvändningen medför också stora fysiska och psykiska hälsoeffekter.   

Eventuella negativa konsekvenser av ökad turism- och rekreationsverksamhet är trafikträngsel, otrygghetskänslor samt ökat buller. Ett ökat besökarantal kan leda till en snedvridning av priser eller till att prisnivån stiger framförallt säsongsbaserat. De förutnämnda faktorerna kan leda till konflikter med lokalsamhället förutom eventuell skadlig miljöpåverkan. En ökning av kryssningar med ett stort antal resenärer kan ha en negativ inverkan på lokalsamhället^[7]. Internationella kryssningsfartyg är ’flytande städer’ och orsakar vanligtvis en plötslig hög press på lokalsamhället när resenärerna går iland för en eller en halv dag.