Havsplan för Finska viken

Utgångspunkt – havsmiljöns tillstånd

Karaktäristiskt för Finska vikens naturgeografiska drag är klippstränderna som slipats av glaciären och reven som är viktiga för biodiversitet. På Finska vikens botten har kanjoner och åsar bildats längs vilka vattenföringen medför syrerikt vatten och fint jordmaterial. Bottenformationerna under ytan försvagar vattenbytet mellan den inre och yttre skärgården.[1]

Finska vikens havsmiljö kännetecknas av en för hög näringsbelastning, vilket är den tydligaste orsaken till att man inte har uppnått någon god status i havsmiljön. Växtplankton och djurplanktonsamhällen har en dålig status i Finska vikens öppna hav, och i Finska viken finns en stor förekomst av blåalger och i djupen förekommer syrebrist. I Finska vikens inre skärgård har man även rent fysiskt förlorat stora delar av havsbottnen på grund av muddring, deponering och vattenbyggnadsprojekt. Vikarpopulationen i Finska viken är låg och växer inte. Även havsfåglarnas bestånd är svaga och öringbestånden är mycket svaga. Även näringsnätindikatorerna visar att läget i Finska viken är sämre än i Bottniska viken.[2] Utanför Kymmenedalen finns en stor mängd miljöskadliga ämnen sedimenterade i havsbottnen.

Finska viken är definitivt den livligast trafikerade delen av Finlands kust. I området ligger turistmål på öar och kusten och fritidsfisket är betydande. Havsmiljön har förbättrats efter att användningen av en del skadliga ämnen har begränsats och förbjudits. Även oljeutsläppen i havet har minskat.   Det har skett tydliga framsteg gällande säkerheten för sjöfarten i Finska viken. Utöver sjöfarten i Finska viken, finns där även en del fiske, fastän en betydande mängd av strömming och skarpsill fångas utanför den ekonomiska zonen i Finska viken. De vanligaste fångstfiskarna är strömming och skarpsill. Finska viken har en viktig strategisk betydelse för försvaret och försvarets behov begränsar också användningen av området till viss del. 

I Finska viken gäller landskapsplanerna för Nyland och Kymmenedalen. Användningen av den ekonomiska zonen baseras på lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004).

 


 

 

Regional målsättning

I havsplanens visionsarbete har man satt upp en målsättning för 2030. Denna målsättning beskriver den utveckling i enlighet med havsplanen som uppnåtts under tio års tid, gentemot vilken konsekvensbedömningen även kan speglas.

Finska vikens utvecklingsbild 2030: På Finska vikens område samordnar man framgångsrikt de marina funktionerna och vårdar sig om ett gott tillstånd i den marina miljön. Området är expert på blå ekonomi i synnerhet inom sektorerna maritim logistik och hållbar turism.

  1. Det är viktiga utvecklingsmål för såväl kuststäderna som hela havsområdet att främja resurseffektivitet och koldioxidneutralitet.
  2. Finska viken är ett livskraftigt sjöfartsområde, där den livliga trafiken fortsätter. I området ligger Finlands viktigaste internationella hamnar, som är globalt konkurrenskraftiga. Hamnarna skapar tillväxt och är viktiga punkter för växelverkan mellan land och hav. Innovationer inom sjöfarten och den maritima logistiken bildar en grund för konkurrenskraften och en hållbar utveckling i branschen.
  3. Den järnvägstunnel som eventuellt byggs mellan Finland och Estland öppnar nya logistiska och turistförbindelser till Europa.
  4. Huvudstadsregionen är turisternas port till området. Spetsobjekt för turismen är dessutom de andra havsnära städerna Hangö, Raseborg, Borgå, Lovisa, Kotka och Fredrikshamn samt skärgården i deras närhet. Serviceutbudet i den unika skärgården är mångsidigt, vilket förutom turister även lockar nya invånare och aktörer.
  5. Turism och rekreation drar nytta av kuststädernas närhet till havet och hela kusttraktens marina natur. Det har utvecklats rekreationstjänster utifrån lokalbefolkningens behov.
  6. Forskningssamarbetet i anslutning till havsområdena, den blå biotekniken och blå bioekonomin har utvecklats. Det har möjliggjort innovationer, produktutveckling och nya arbetsplatser.
  7. Verksamheterna i havsområdet genomförs så att de främjar ett gott tillstånd i havet och mångformighet i undervattensnaturen. Natur- och kulturvärdena betraktas som kapital.

 

Positiva konsekvenser:

Att anvisa för mångfalden i naturen viktiga områden, påverkar den marina miljön positivt. Genom att identifiera platserna för värdefulla undervattensnaturtyper ökar kunskapen om naturvärden under vatten och hjälper till att uppmärksamma naturvärden vid planering och förverkligande av verksamheterna. De EMMA-områden som lyfts fram vid havsplaneringen samt viktiga ekologiska förbindelser, såsom Finska vikens betydelse som förenande marin del av Fennoskandiska gröna bältet, hjälper till att vid planeringen av marina verksamheter uppmärksamma även normalt osynliga, men för ekosystemen avgörande värden. Även turism skapar tryck för bevarandet av Östersjön och havsmiljön samt av Finska vikens kulturarvsobjekt. Att indirekt identifiera den betydande potentialen i turism och kulturarvsobjekt värnar om havsmiljöns skyddsmål och målet att uppnå en god status.

Som specialområden i Finska viken har man anvisat spillvärmepotentialerna (Googles servercentral i Fredrikshamn, Lovisas kärnkraftverk, Sköldvik industriområde). I anslutning till områdena ser man potentialen att använda spillvärme för växelverkan mellan land och hav samt för det intensiva energibehovet i dessa områden. Genom att ta denna potential i bruk stöttas hållbar energiproduktion.

I Kymmenedalen är Kotka–Estland och Kotka– Sankt Petersburg funktionella förbindelser med utvecklingspotential, som innebär bland annat utvecklingsbehov av trafiken. Inom sjöfartsområdet anvisas även behovet av en ny farled till Sankt Petersburg, vilket behövs för en bättre förbindelse och på grund av att fartygen blir allt större. Eftersom farleden ligger ute på öppet hav, finns inget behov av muddring. Farleden går igenom ett Natura-område. Sjöfarten på Finska viken ökar och genom att anvisa farleden, förbättras förbindelserna och motsvarar de allt större fartygens behov.  I det avseendet ökar anvisandet av farleden sjöfartens säkerhet och olycksrisk och förebygger och minskar de miljöskador som en allt tätare trafik medför.  Anvisandet av farleden i sig ökar inte den totala sjöfarten.

Identifiering av lämpliga områden för deponering av muddringsmassor kan främja den marina miljöns status. Det förutsätter att de deponeringsområden som nu ligger på ur miljöaspekt sämre platser, i framtiden placeras till de i utredningen anvisade platserna.

Negativa konsekvenser:

I planen anvisas den ekonomiskt och funktionellt viktiga förbindelsen Helsingfors–Tallinn, vilket innebär den eventuella Tallinn-tunneln. Man bedömer att tunnelbygget skulle ha skadliga konsekvenser för havsmiljön i Finska viken. Ett stort undervattensbygge kan påverka vattnets strömningar i Finska viken exempelvis genom att rikta bottenströmmarna eller genom att orsaka uppvällning i närheten av konstgjorda öar, vilket kan leda till att näringshaltigt vatten nära botten stiger upp till ytlagret, där näringarna används av producenterna. Detta kan leda till negativa effekter på vattenkvaliteten.

I planen anvisas den funktionella förbindelsen mellan Kotka–Estland som en ny möjlighet. En ökning av tung fartygstrafik på den här rutten kan öka de skadliga utsläppen i luften och havet. 

I planen anvisas nya potentiella områden för vattenbruk. Om man vill öka den redan befintliga fiskodlingen i Finska viken, kommer det att ha negativa effekter på näringsbelastningen i havsmiljön. När man beaktar utvecklingen inom förvaltnings- och rättspraxis för fiskodling, verkar en stor ökning av odlingskapaciteten osannolik och konsekvenserna skulle således bli låga. 

Den växande befolkningen och ökade verksamheterna i huvudstadsregionen, skapar behov av att samordna hållbar trafik, turism och rekreation och detta har även uppmärksammats i planen. Turism och rekreation orsakar framförallt genom resor, möjliga lindriga negativa effekter på havsmiljön. Negativa effekter kan lindras genom att styra bort verksamheterna från de allra känsligaste områdena. Konsekvenser för vattendrag är motstridiga, eftersom rena vattendrag kan ses som en central förutsättning för att kunna utöva turism och rekreation. 

Några potentiella områden i Finska viken har inte anvisats för havsbaserad vindkraft och planen har inga regionala konsekvenser till denna del. I Finska viken begränsas en omfattande utveckling av vindkraft dels av försvarsmaktens verksamhet samt Natura 2000-områdena och övriga naturvärden.  

Positiva konsekvenser:

I planen har flera funktionella förbindelser anvisats, bl.a. Helsingfors–Tallinn-förbindelsen, som är en del av  Nordsjön-Baltia TEN-T-stomnätskorridor. Genom att förbättra förbindelsen mellan Helsingfors och Tallinn (exempelvis genom att bygga en tunnel) kan man förvänta sig positiva effekter på såväl verksamheter som nationalekonomin på bägge sidor viken. En ny förbindelse skulle öppna nya logistik- och reseförbindelser till Europa samt förbättra rörelsemöjligheten för människor och varor samt stimulera näringslivet.

En Helsingfors–Tallinn-tunnel skulle dessutom medföra positiva effekter under själva byggandet för Finlands sjöfartsindustri (bl.a. användning av expertis, specialutrustning, vattenbyggande). Effekterna av en eventuell tillväxt inom sjöfartsindustrin är huvudsakligen lokala och en eventuell tillväxt och utveckling riktar sig till befintliga hamn- och industriområden.

En annan funktionell förbindelse som anvisas i planen är den befintliga Fredrikshamn-Kotka hamn – Kouvola-förbindelsen, som är en del av Skandinavien-Medelhavet TEN-T-stomnätskorridoren. Förbindelsen är viktig framförallt för utvecklingen av landsvägs- och järnvägstrafiken mot öst.  Dessutom kan eventuella förbindelser Kotka–Estland och Kotka–Sankt Petersburg medföra positiva regionalekonomiska konsekvenser på lång sikt. En annan viktig funktionell förbindelse är den från västra Nyland till Tyskland och övriga Centraleuropa, vilket skulle medföra bland annat utvecklingsbehov för godstrafik.

Som specialområden i Finska viken har man anvisat spillvärmepotentialerna (Googles servercentral i Fredrikshamn, Lovisas kärnkraftverk, Sköldvik industriområde). I anslutning till områdena ser man potentialen att använda spillvärme för växelverkan mellan land och hav samt för det intensiva energibehovet i dessa områden. 

Anvisningen av naturvärden i planen medför en positiv lokal effekt på ekonomin, eftersom det indirekt stöder utvecklingen av turism och andra lokala näringar (bl.a. fiske). Inom Finska vikens område finns det största besökarantalet i hela Finlands havsområde. Man ser stor potential i skärgårds- och kustturismen. I planen lyfts områdets mångsidiga natur- och kulturvärden fram, framförallt vrak, krigshistorien, försvarsbyggnationerna, skärgårdsbosättningen, fiskebyarna, sommarstugområdena och kuststäderna. Utvecklingen av hamnarna som lyfts fram i planen stödjer export, import och turism. Utvecklingen av turism kan genom nya rutter även medföra nya verksamhetsmöjligheter för sjöfartsaktörerna. Fartygsfarleden som sträcker sig från öst till Hangö stödjer utvecklingen av turistnäringen i området genom att förbinda kustområdena med varandra.

Negativa konsekvenser:

Byggandet av Helsingfors–Tallinn-tunneln kan försämra lönsamheten för den rederiverksamhet som finns mellan Helsingfors och Tallinn, om en stor del av person- och godstrafiken skulle börja åka via tunneln istället. Å andra sidan är det tänkt att tunneln ska möjliggöra en ökning av trafikmängden snarare än att fungera som en ersättande rutt. Fartyg som används på rutten är en del av den logistiska kedjan och betjänar både person- och godstransporten. Fartygens livslängd varierar mellan 30 och 50 år. Om någon av dessa kundgrupper skulle minska betydligt, skulle det medföra stora konsekvenser för rederiernas ekonomiska lönsamhet och skulle kunna leda till exempelvis anskaffning av fartyg som bättre motsvarar användningssyftet. 

Att identifiera viktiga undervattensnaturvärden samt kulturarvsobjekt kan leda till negativa lokala konsekvenser och försämra implementeringsmöjligheten för projekt gällande användning av havsområden (bl.a. fiskodling, rekreationsanvändning av områden).

Positiva konsekvenser:

Om en del av trafiken mot Estland skulle flyttas från bilfärjorna till tunneln, skulle bilfärjornas negativa effekter på framförallt rusningstrafiken i Helsingfors innerstad minska. Det skulle även kunna minska intäkter för staden och turistbyråerna i Helsingfors och öka huvudstadsregionens investeringsbehov för att utveckla turistnäringen.

Om man genom anvisning av undervattensnaturvärden, och vid planering av verksamheten tar hänsyn till havsnaturen, kan man indirekt främja statusen i den marina miljön.  Detta leder till en positiv effekt på kvaliteten i människornas livsmiljö och trivsel och även användningen av kusten och havsområdet för rekreation och därigenom även på välbefinnandet.

Att värna om kulturarvet är inte i strid med målen som satts upp för övriga branscher, planen eller den blå tillväxten. En identifiering av kulturarvet stöder områdets turism- och rekreationsanvändning. Majoriteten av de vrak som identifierats i Finland finns i Finska viken, vilket är en följd av Finska vikens centrala ställning som farled och rutt. Att värna om vraken som en del av havsplaneringen samt som betydelsefulla resmål stöder bevarandet av kulturarv under vatten samt turistnäringen. Krigshistoria och försvarsbyggnationer är en stor del av Finska vikens maritima kulturarv. Slaget vid Svensksund är det viktigaste slaget i Östersjöns historia. Området för slaget i Svensksund innehåller även kulturlandskapsvärden under vatten. Även den traditionella skärgårdsbosättningen och kustens fiskebyar är utmärkande för Finska viken. I området finns även betydande sommarstugområden samt kuststäder.

Som skärgårdens kärnområden anges i planen skärgårdshelheterna Bromarv, , Ekenäs–Ingo, Sibbo–Borgå samt Lovisa–Pyttis-Kotka. De här anses ha positiva samhällseffekter, för genom att identifiera potentialen i dessa stödjer man skärgårdskulturen, skärgårdens tillgänglighet samt havsnäringar. 

Huvudstadsregionen är det enda identifierade området i hela Finlands havsområde med ’särskilt samordnande’. Utöver den högre belastningen som riktas mot den marina miljön, stöder identifieringen av möjligheterna med mångsidiga marina verksamheter områdets livskraft och erbjuder nya verksamhetsmöjligheter för områdets företagare och företag.

Negativa konsekvenser:

Nya vattenbruksområden i Finska viken skapar spänningar i förhållande till andra marina användningsformer. Tillståndsprocesser för nya fiskodlingsområden är särskilt känsliga i Nyland på grund av tätare bosättning och fritidsbosättning. Fiskeodlingsanläggningar upplevs som störande för landskapet. Denna slutsats kan man dra av att man ofta i klagomål gällande tillstånd nämner just att de stör landskapet framförallt i närheten av fritidsbosättning och områden för båtliv. 

För mångfalden i havsmiljön- och naturen kan identifieringen av värdefulla områden samt kulturarvsobjekt ha lokala negativa effekter så att de begränsar användningen av havsområdena (bl.a. områdenas rekreationsanvändning, möjligheter för boende vid kusten eller i fritidshus, samt möjligheter att muddra stranden).

En utveckling av förbindelsen Fredrikshamn-Kotka hamn–Kouvola samt från västra Nyland till Tyskland och övriga Europa, skulle kunna medföra negativa samhälleliga konsekvenser för boende i området och fritidsboende särskilt i takt med att trafiken ökar. På de förbindelser som utvecklas förväntas särskilt tung trafik att öka.

Målet för Finska viken är att utveckla turismen och göra det möjligt att ta emot ett större antal resenärer. En ökad turism kan få en negativ effekt på fritidsboende (ökad trafik i havsområdena, som redan är väldigt livlig) samt på havsmiljön- och naturen (ökad användning).

Källor

[1] Haanpää, Simo; Vuorinen, Lotta; Salminen, Pekka; Jutila, Henri & Lindberg, Walter: Merialuesuunnittelu – Suomenlahden ominaispiirteet 1.4.2019.

[2] Havsmiljöns tillstånd i Finland 2018.

http://paikkatieto.ymparisto.fi/vesikarttaviewers/Html5Viewer_2_11_2/Index.html?configBase=http://paikkatieto.ymparisto.fi/Geocortex/Essentials/REST/sites/VesikarttaKansa/viewers/VesikarttaHTML525/virtualdirectory/Resources/Config/Default&locale=fi-FI

[6] Valtioneuvoston periaatepäätös Suomen Itämeren alueen strategiasta. Valtioneuvoston kanslian julkaisusarja 15a/2017.

[7] https://www.merialuesuunnittelu.fi/tietoa-merialuesuunnittelusta/meren-hyva-tila/

[8] https://www.merialuesuunnittelu.fi/wp-content/uploads/2020/03/Ruoppausmassojen_kest%C3%A4v%C3%A4t_l%C3%A4jitysvaihtoehdot_2020.pdf