Skärgårdshavet och södra Bottenhavet

Utgångspunkt – havsmiljöns tillstånd

Skärgårdshavet är ett vidsträckt och topografiskt mycket splittrat havsområde vars regionala variationer påverkar dess organismer. Skärgårdshavet delas upp i inre, mellersta och yttre skärgården, och de har alla egna särdrag vad gäller landskap och fauna. Det finns även skillnader i havets närings- och salthalt samt siktdjup mellan olika zoner. Skärgårdshavet är relativt grunt, vilket gör det känsligare för övergödning. Södra Bottenhavet kännetecknas av en låglänt och till sin landskapsbild småskalig kustzon, en smal och ganska kal skärgårdszon samt ett öppet hav. I planeringsområdet finns betydande nationella naturvärden, Skärgårdshavets och Bottenhavets nationalparker samt kulturhistoriska platser och kulturarv under vattenytan.

Skärgårdshavet har huvudsakligen en måttlig ekologisk status, men nära kusten finns också vattenområden med dålig status. Vid sidan av Finska viken är Skärgårdshavet det havsområde som är i sämst skick beträffande näringsbelastningen. På grund av Skärgårdshavets topografi kan inte näringsbelastningen från land spädas ordentligt, utan vattnet stannar av och bildar syrelösa fickor, som fungerar som källor för den interna belastningen.[1] Den största näringsbelastningen i Skärgårdshavet orsakas av lantbruket. Skärgårdshavet är Finlands mest betydande fiskodlingsområde med en koncentration av marin industri samt stora hamnar.[2]

Bottenhavet är ett av Finlands renaste havsområden, vad gäller näringsbelastning och siktdjup. Bottenhavets yttre strandvatten har god status medan de inre kustvattnens status varierar mellan måttlig och otillfredsställande.

I Skärgårdshavet och till viss del i Bottenhavet gäller Egentliga Finlands landskapsplan. Den har upprättats utifrån övergripande landskapsplaner för varje ekonomisk region och har kompletterats med tematiska etapplandskapsplaner som bl.a. omfattar vindkraft, järnvägsförbindelser och handel.  I Bottenhavet gäller Satakundas övergripande landskapsplan som har kompletterats med två etapplandskapsplaner. Den första etapplandskapsplanen omfattade placering av vindkraftsparker på land, den senare övriga energiproduktionsformer såsom torv, bioenergi och solenergi samt mångsidig användning av kärr.[3]

 


 

 

Regional målsättning

I havsplanens visionsarbete har man satt upp en målsättning för 2030. Denna målsättning beskriver den utveckling i enlighet med havsplanen som uppnåtts under tio års tid, gentemot vilken konsekvensbedömningen även kan speglas.

Utvecklingsbild för Skärgårdshavet och södra delen av Bottenhavet 2030: Det centrala läget har möjliggjort att regionen har utvecklats till en viktig aktör i Östersjön och hela södra Finlands betydelse har förstärkts i Östersjöns marknadsområde.

  1. I regionen finns en internationellt synnerligen konkurrenskraftig koncentration av högteknologisk sjöfartsindustri, till vilken ansluter sig ett omfattande nät av underleverantörer. Centrala specialområden är marinteknisk industri samt specialiserade industriella tjänster. Inom sjöfarts- och teknologiindustrin har man satsat på produktutveckling samt nästa generations produkter och tjänster.
  2. Fisket är en livskraftig näring i havsområdet, vid sidan av vilken fiskodlingen har ökat i betydelse. Livsmedelsindustrin har stor betydelse i regionen och dess tillväxt- och produktutvecklingsmöjligheter har utnyttjats produktivt.
  3. Helhetslösningar med förnybara energiformer har stått i centrum för den regionala utvecklingen. Produktionen och förbrukningen av förnybar energi och den företagsamhet som ansluter sig därtill har främjats och det utbredda energikunnandet i regionen har möjliggjort tillväxten inom branschen. Byggandet av vindkraftsparker till havs har kombinerat energi-, offshore- och teknologiindustrins kunnande på ett nytt sätt, som inte längre är bundet till de traditionella branschgränserna.
  4. I regionen finns en internationellt unik natur- och landskapshelhet och man har genomfört en koordination och utveckling av den turism som har den som mål. Den unika skärgårdsnaturen och det livskraftiga kulturarvet är livsvillkor och viktiga attraktionsfaktorer för turismen.
  5. I den livskraftiga skärgården finns det högklassiga tjänster för invånarna och den har goda kommunikationer.

Positiva konsekvenser:

Att identifiera för mångfalden i naturen viktiga områden, påverkar den marina miljön positivt. Genom att identifiera platserna för värdefulla undervattensnaturtyper ökar kunskapen om naturvärden under vatten. De EMMA-områden som lyfts fram i havsplaneringen, samt viktiga ekologiska förbindelser, hjälper till att synliggöra viktiga värden för ekosystemen vid planeringen av de marina verksamheterna. Även turism skapar tryck för bevarandet av Östersjön och havsmiljön samt av Skärgårdshavets och södra Bottenhavets kulturarvsobjekt. Att indirekt identifiera den betydande potentialen i turism och kulturarvsobjekt värnar om havsmiljöns skyddsmål och målet att uppnå en god status.

I planen anvisas den befintliga funktionella Åbo–Stockholm-förbindelsen, som är en del av Skandinavien–Medelhavet TEN-T-stomnätskorridor. Målet med att utveckla TEN-T-nätet är att uppnå en miljövänligare trafik (bl.a. främjandet av renare transportformer, snabba bredbandsanslutningar, användning av förnybar energi), som på lång sikt påverkar minskningen av miljöutsläpp positivt.

Identifiering av lämpliga områden för deponering av muddringsmassor kan främja den marina miljöns status. Det förutsätter att de deponeringsområden som nu ligger på ur miljöaspekt sämre platser, i framtiden placeras till de i utredningen anvisade mer hållbara platserna.

Potentiella områden anvisade för vattenbruk ligger längre ut i havet än de nuvarande fiskodlingsområdena i inre skärgården och miljökonsekvenserna blir då lindrigare lokalt. Om odlingen ökas eller flyttas till områden längre ut, kan konsekvenserna lokalt i den inre skärgården bli positiva. En ökning av fiskodlingens produktion har satts upp som ett nationellt mål. En ökning av produktionen ökar näringsbelastningen lokalt, så genom att styra placeringen eftersträvas att minska de skador som uppkommer genom näringsökningen. Utgångspunkten för utvecklingen av vattenbruk är de möjligheter nya teknologier medför för placering av fiskodling så att belastningen i hav och marina miljöer blir så låg som möjligt. 

Negativa konsekvenser:

På planeringskartan har lämpliga områden för havsbaserad vindkraft anvisats i södra delen av Skärgårdshavet samt i södra delen av Bottenhavet. Lokalt har havsbaserad vindkraft negativa konsekvenser för vattnet, särskilt under byggnadsfasen. Muddringsbehovet som krävs under byggandet av havsbaserad vindkraft och medföljande konsekvenser, beror på kvaliteten på havsbotten i det område som används (bl.a. eventuellt deponeringsbehov, sprängningar). Bearbetning av områden närmare kusten har större konsekvenser för miljön på grund av att den redan belastade havsnaturen vid kusten då belastas av sediment som frigörs från havsbottnen. Bestående negativa miljökonsekvenser omfattar landskapsskador, buller och blinkningar. Konsekvenserna av serviceåtgärder under drifttid för havsbaserad vindkraft beror på deras omfattning (t.ex. läckage av skadliga ämnen).

 

På sikt förutspås en ökning av sjöfarten. Dessutom kan en utveckling av skärgårdsturismen öka trafikmängden i skärgården. En ökning av trafiken orsakar skadliga erosionskonsekvenser i den kustnära skärgården. Dessutom ökar buller och utsläpp i luften och vattnet. 

Den ökande turistbranschen kan ha negativa effekter på havsmiljön om slitage, störningar, avfall och bullernivån ökar. Genom att styra turistströmmarna och att skapa helheter kan man minska de negativa effekterna. För vattnets del är konsekvenserna motstridiga. Rena vatten kan ses som en central förutsättning för att kunna utöva turist- och rekreationsverksamhet. 

Positiva konsekvenser: 

På plankartan har Björneborgs, Raumos och Åbos koncentrationer av marina industrier märkts ut. Varven har en stor betydelse för den regionala ekonomin, som genom leveransnätverket når ännu längre ut. Planens konsekvenser för den marina industrin beror till stor del på möjligheten att bygga havsbaserade vindkraftsparker. Som bransch är den marina industrin väldigt konjunkturkänslig och förändringar i verksamhetens volymer beror mer på konjunktur än på havsplaneringen. Utanför Euraåminne finns testområdet ”Jaakonmeri”,  för autonoma fartyg. Testområdet togs i bruk redan innan processen med havsplaneringen, och planen kommer inte att påverka den befintliga situationen. Planen visar den befintliga potentialen. 

För sjöfartsindustrin och utövare inom sjöfarten erbjuder byggandet och driften av havsbaserad vindkraft nya verksamhetsmöjligheter. Fundamentlösningar, byggfasen samt drift och serviceverksamhet förutsätter specialutrustning, som branschaktörerna inte i någon större utsträckning har tillgång till sedan tidigare. Hamnarna kommer troligtvis att användas som mellanlager för turbindelar samt som stödhamnar för service- och besättningstransportfartyg.

Att bygga havsbaserad vindkraft kräver stödjepunkter längs kusten (mellanlagring av turbindelar, specialutrustning). En eventuell implementering kommer att stimulera verksamheten i hamnarna längs kusten och möjligtvis även skeppsvarven. Även kommunerna får skatteintäkter av den havsbaserade vindkraften. De områden som anvisats för den havsbaserade vindkraften ligger huvudsakligen i närheten av områden som anvisats för sjöfart, vilket stöder logistiken. Det ska vara möjligt att åka med stora fartyg i den havsbaserade vindkraftsparken både under byggnads- och underhållsfasen.

I planen har anvisats den befintliga funktionella förbindelsen Åbo–Stockholm, som är en del av Skandinavien–Medelhavet TEN-T-stomnätskorridoren. Åbo har ett betydelsefullt läge som en del av Stockholm–Åbo–Helsingfors–Sankt Petersburg transportkorridor. I transportkorridoren eftersträvas att förbättra förbindelserna mellan olika transportformer, hamnar, flygplatser och järnvägs-landsvägsterminaler samt rutter som förbinder dem. Därigenom stimuleras områdenas ekonomiska tillväxt.

De potentiella områden som anvisats vattenbruk anses inte vara oförenliga med rekreation och de kan i bästa fall stöda bevarandet av lokala näringar samt turism. En ökning av fiskproduktion stöder den inhemska sysselsättningen genom hela förädlingskedjan.

Identifieringen av områden som är betydande för naturens mångfald, anses öka möjligheterna och attraktionen till att utöva lokala näringar framförallt inom turistbranschen. För naturvärdenas del har det geologiskt betydande Ytterös sandås lyfts fram. I planen har Skärgårdshavet och södra kustdelen av Bottenhavet märkts ut som populära turist- och rekreationsområden med stor potential. Turismen i området förutspås medföra positiva konsekvenser särskilt för utvecklingen av turistnäringen och lokala tjänster. En utveckling av fungerande system och rutter, medför stora konsekvenser för konkurrenskraften när tillgängligheten förbättras. 

Att värna om kulturarvet är inte i strid med målen som satts upp för övriga branscher, planen eller den blå tillväxten.

Negativa konsekvenser:

En del av de havsbaserade vindkraftsområdena som anvisats i planområdet ligger långt ut, upp till cirka 100 km från kusten. Det avlägsna läget försämrar möjligheten att dra nytta av potentialen i den havsbaserade vindkraften på grund av de dyra investeringarna (bl.a. priset för havskabeln och dess installation, eftersom områdena långt ut på öppet hav förmodligen är placerade på djupare vatten) samt ökade drifts- och underhållskostnader. På sikt kan teknologin göra det lättare att nå områdena ifråga.  

Positiva konsekvenser:

Att anvisa potentialen i havsbaserad vindkraft inom planeringsområdet, stöder produktionsmöjligheterna med förnybar energi och globalt sett hjälper den att bekämpa klimatförändringarna.

Skärgården har märkts ut separat i planen. Den anses ha en positiva konsekvenser för samhället, och genom att anvisa den stöds skärgårdskulturen, skärgårdens tillgänglighet samt utövandet av marina branscher. Fungerande sjöfartsförbindelser förbättrar skärgårdens och hela områdets tillgänglighet samt stöder dess livskraft. Fiske hör till skärgårdens och kustens traditionella näringar och stöder lokalsamhällenas livskraft och kulturarv.

En utveckling av turism- och rekreationsverksamhet förbättrar även tillgängligheten, livskraften samt tjänster på mer avlägsna platser. En ökning av antalet turister tros inte orsaka någon konflikt med de lokala aktörerna så länge det inte handlar om massturism. Skärgården skyddas av att den är svårtillgänglig, särskilt enstaka små öar, där det är svårt att utveckla lönsamma tjänster. Lokalt kan turism bli en viktig del av ett objekts näring och i sådana fall är de positiva konsekvenserna betydande. 

Havsplanen gör det möjligt att på ett omfattande sätt identifiera och värna om värdeobjekt i kulturmiljön, vilket stöder lokala enheter, stärker den lokala identiteten och kulturvärdesområden som attraktiva objekt. Därigenom främjas områdenas livskraft samt rekreation och turism. En ökning av rekreationsaktiviteter medför även positiva hälsoeffekter

Negativa konsekvenser:

Havsbaserad vindkraft medför lindriga negativa konsekvenser på människors levnadsvillkor och livsmiljö framförallt på grund av påverkan på landskapet och eventuellt buller, blinkningar och störande ljus. I södra delen av Bottenhavet, framförallt det område som anvisats utanför Björneborg, som ligger direkt vid kusten bredvid ett turist- och rekreationsområde. Övriga potentiella områden ligger ute på öppet hav. De havsbaserade vindkraftsverken orsakar störningar genom att skapa områden med döda vinklar för de sensorer som levererar luft- och havslägesbilder för Försvarsmakten, vilket kan störa den ständiga luft- och havsövervakningen. 

Klagomålen i samband med miljötillstånd för fiskodling upplevs fiskodlingen som störande för landskapet, framförallt om de syns från stugstränder och båtområden.

Målen för skydd och vård av havsmiljön, kan strida mot exempelvis målen för rekreationsanvändning för bl.a. Hangös skärgård och Salos inre skärgård. Motstridigheter kan också förekomma i den inre viken av Pihlavanaukko och Mietoisviken, som är grunda vikar där såväl naturvärden som rekreations- och turismpotential har identifierats. För att skydda undervattensnaturvärden i grunda och kustnära områden krävs en begränsning av rekreationsanvändning och segling (bl.a. begränsning av muddring).

Källor

[1] Nummela, Anne; Pohja-Mykrä, Mari; Ijäs, Asko; Perttula, Esa; Roslöf, Susanna; Savola, Anne; Juvonen, Timo; Lusenius, Heidi; Salminen, Pekka; Jutila, Henri & Lindberg, Walter: Merialuesuunnittelu – Saaristomeren ja Selkämeren eteläosan suunnittelualueen ominaispiirteet 1.4.2019.

[2] Havsmiljöns tillstånd i Finland 2018.

[3] Nummela et al 2019.