Planens helhetskonsekvenser

Havsplaneringen startade 2017. Utgångspunkten för havsplaneringen har varit de redan befintliga planerna och verksamheterna för användningen av havsområdet. Redan innan 2017 hade branscherna, liksom statsförvaltningen, upprättat egna planer och strategier. Havsplaneringen har under processens gång lyft fram dessa bakgrundsfaktorer samt planmässigheten som en del av användningen av havet. Exempelvis har havsbaserad vindkraft sedan länge planerats för Finlands havsområden.

I havsplanen har befintliga planer samlats och nya lämpliga områden har granskats. Slutresultatet är en helhetsbild över möjligheterna för och konsekvenserna av havsbaserad vindkraft. Utvecklingen av havsbaserad vindkraft får stöd från havsplaneringen på samma sätt som övriga branscher som beskrivs som en del av havsplanen. Planen stöder utvecklingen av havsbaserad vindkraft genom att producera även internationellt intressant information om helhetspotentialen och de konsekvenser (såsom belastning av den marina miljön), som en ökning av havsbaserad vindkraft skulle medföra. För varje investeringsprojekt, precis som inom vilken bransch som helst, fortsätter aktörerna enligt de befintliga processerna, exempelvis genom att granska lönsamhetsmässigt sett bättre platser. I framtiden kan verksamhetens utveckling använda sig av nya, anvisade områden. I havsplanen har i ett samlat dokument planer valts ut, samlats ihop, lagts till och synliggjorts för alla olika branscher. Utan havsplaneringen skulle branscherna huvudsakligen arbeta separat och sett ur ett helhetsperspektiv är det bra att branscherna är medvetna om varandras planer och eventuella konsekvenser.

En havsplan är ett dokument på strategisk nivå och havsplaneringen en samarbetsprocess vars mål är att upprätthålla och producera information om havsområdets användning i sin helhet samt främja interaktionen mellan havsnäringarna. Informationen sprids bl.a. till landskapsplaner och -program och kan användas exempelvis vid beslut om användningen av havsområden eller när prioriterade områden i verksamheten ska fastställas. Informationsanvändarna kan exempelvis bestå av sektorer som ska ge utlåtanden eller utvecklingsaktörer.

I det här avsnittet lyfts havsplanens indirekta helhetskonsekvenser för miljön, ekonomin och samhället fram. Vid utvärderingen av planens helhetskonsekvenser, har de konsekvenskedjor som presenterades i kapitel 4 samt verksamheternas vägkartor, använts.

Det är avgörande att förstå den nivå där eventuella indirekta konsekvenser av havsplaneringen syns. Statusen i havsområdena påverkas av människors direkta agerande samt indirekta konsekvenser, såsom den globala klimatförändringen. Byggprojekt produceras inte eller initieras av havsplanen i sig. Den är inte heller något verktyg för att skapa skyddsområden. Alternativet för havsplaneringen är inte ett orört eller oföränderligt hav utan att olika typer av utveckling fortskrider utan någon inbördes kommunikation eller förståelse. Havsplaneringen kan minimera utvecklingens negativa konsekvenser och öka fördelarna för samhället och miljön genom att förbättra interaktion och faktaunderlag.

Således är inte effekterna av olika branscher direkta konsekvenser av havsplanen, utan genom dem beskrivs eventuella följder för havet, när olika projekt förverkligas. Av dessa härleds sedan havsplaneringens konsekvenser.

När det gäller miljökonsekvenserna av någon förändring i havet, utgörs den första nivån av de lokala konsekvenserna för havsmiljöns status (exempelvis muddring av farled eller byggande av havsbaserad vindkraft).  Nästa nivå består av de indirekta konsekvenserna för havsmiljön (exempelvis konsekvenser för fåglar och fiskar). Trots detta kan verksamhetens helhetskonsekvenser för miljön bli väldigt positiva (exempelvis mindre koldioxidutsläpp, effektivisering av verksamheten, minskad miljöbelastning utanför Finland), om projektets livscykelgranskning genomförs. Dessutom lämnar olika verksamheter avtryck, d.v.s. deras påverkan i den egna värdekedjan (exempelvis produkter som tillverkats med kolneutral el eller förädlade produkter av odlad fisk som ersätter importerad fisk). När vi bedömer havsplanens konsekvenser för miljön, har andelen indirekta konsekvenserna för havsmiljön ökat. Verksamheter till havs som belastar lokalområdet, kan ändå ingå i de allmänna miljö- och klimatmålen och därmed understödjas.

Havsplanens indirekta helhetskonsekvenser för miljön har granskats utifrån tre olika aspekter: produktion av ekosystemtjänster, Östersjöns bärkraft och de planetariska gränserna. De här aspekterna går in i varandra och formar de gemensamma konsekvenserna av planen och havsnäringarna.

För ekosystemtjänsternas del kan havsplanens konsekvenser för produktionen av tjänster granskas (hur kan havsnaturen och processernas kapacitet att producera ekosystemtjänster påverkas) samt tjänsternas tillgänglighet (hur kan människor få möjlighet att utnyttja ekosystemtjänsterna). Vi granskar här hur dessa ekosystemtjänster kan bevaras. Tillgängligheten avhandlas i avsnittet om samhällskonsekvenser, eftersom den har direkta och indirekta konsekvenser för människans hälsa.

Med Östersjöns bärkraft avses Östersjöns förmåga att uppbära de verksamheter som bedrivs i havet, utan att de naturliga marina processerna kollapsar. Exempelvis är intern belastning ett tecken på att bärkraften för näringsämnen har överskridits, buffrandet av alkalinitet skyddar havet mot följderna av försurning och ett tillräckligt skyddsområdesnätverk ser till bevarandet av arterna. Östersjöns bärkraft ökar om belastningen i havet minskar, nyckelekosystemen stärks och syrestatusen på botten förbättras. Bärkraften försämras om belastningen ökar, värdefulla ekosystem förstörs och extrema företeelser ökar, till exempel som en följd av klimatförändringarna.

De planetariska gränserna baseras på föreställningen att människan är den som med sina aktiviteter orsakat de stora miljöförändringarna på vår planet. Utgångspunkten är ett system som stöder nio liv och för vilka en gräns har identifierats, inom vilken människan kan fortsätta må bra. För havsplanen har utvärderats om själva planen eller utvecklingen som gestaltas i branschernas vägkartor, påverkar om man håller sig inom gränserna eller om de överskrids.

Havsplanens konsekvenser för ekosystemtjänsterna ur en bevarandeaspekt har avbildats i bild 9. Den inre ringen visar bevarandet av ekosystemtjänster i ett scenario, där utvecklingen av branscherna fortsätter, det är alltså business as usual. Den yttre ringen visar bevarandet av ekosystemtjänsterna i ett scenario, där processerna som förverkligar planen uppmärksammas i de ramvillkor som satts upp av planen. Havsplanen anses ha en starkare positiv utveckling på reglering av klimat och luftkvalitet, produktion av mat och övriga fysiska produkter samt för landskaps- och rekreationsvärden. Framförallt den havsbaserade vindkraften anses vara en betydande form för förnybar energi, som om den förverkligas, skulle minska Finlands koldioxidavtryck. På samma sätt kan främjande och utvecklande av inhemsk turism, vattenbruk och fiske samt stöd för den teknologiska utvecklingen, främja hållbart byggande av ett samhälle med lägre kolanvändning. Att utveckla fiske och vattenbruk, samt lyfta fram havsnaturens värdeområden, kan främja produktionen av de resurser som tas ur havet. Fiske och fiskodling motsvarar även den kontinuerligt ökande efterfrågan på matfisk och möjliggör ur ett klimatperspektiv en bättre inhemskt producerad kost. Att identifiera ännu fler viktiga kulturområden och potentiella utvecklingsbara turismobjekt, främjar bevarandet av landskaps- och rekreationstjänsterna.

Havsplanens konsekvenser för bevarandet av ekosystemtjänster bedömdes främja en positiv utveckling för reglering av ämnenas cirkulation samt biodiversitet. Målet för havsplanen är att identifiera och samordna behoven hos marina branscher, och styra deras placering och utveckling på ett för havsmiljön och naturskyddet hållbart sätt. I detta hänseende anses havsplanen ha lyckats då den synliggör potentialen hos branschernas tillväxt samt utvecklingen för hållbara branscher och ekonomiska och samhälleliga fördelar med en utveckling av naturskyddet. Det är troligt att branschernas möjlighet att se konsekvenserna av sin tillväxt för havsmiljön har ökat tack vare havsplanen. Ett av havsplanens viktigaste mål är just att styra och främja branschernas tillväxt och en havsplanens mest framträdande konsekvenser ansågs just vara branschernas utveckling och tillväxt.

Bild 9. Havsplanens effekt på bevarandet av ekosystemtjänster

En ökning och utvidgning av verksamheten leder oundvikligen till en ökad belastning och störningar i havsmiljön, fastän de nya verksamheternas placeringar är noggrant genomtänkta i havsplanen. Sett till hela Östersjön är konsekvenserna av belastningen små inom många branscher, men störningar såsom muddring av havsbottnen, kan vara betydande regionalt. För områden som vad gäller havsmiljön upplevs som motstridiga (t.ex. havsbaserad vindkraft och vattenbruk) har i havsplaneringen en omfattande samordning utförts och ett samarbete mellan intressegrupper vilket förbättrar branschernas chanser för tillväxt. I takt med ökad tillväxt, förstärks de skadliga konsekvenserna för havsmiljön, fastän målet är att minimera dem. Det är viktigt att beakta att båda branscherna är positiva verksamhetsområden för klimatstrategin.

Bild 10. De marina branschernas effekt på Östersjöns kapacitet i en situation där havsplanen har förverkligats och i en situation där den inte har det.

Vad gäller Östersjöns bärkraft (Bild 10) har först konsekvenserna av nuvarande verksamhet för olika branscher granskats, s.k. business as usual, för Östersjöns ekosystem och bevarandet av en varierande havsnatur. Därefter har olika branschers konsekvenser för Östersjöns bärkraft i scenariot där havsplanen har genomförts granskats. Utifrån havsplanen samt branschspecifika vägkartor och visioner, är det främst sjöfart, den marina industrin, turism och rekreationsanvändningen samt energibranschen som försämrar Östersjöns bärkraft. Konsekvenserna av blå bioteknik och utvinningsbranschen är neutrala tills vidare, eftersom inga områden har anvisats för verksamheten. Fiske, vattenbruk, kulturarv och naturskydd- och vård påverkar bärkraften positivt.

Vad gäller Östersjöns bärkraft bör beaktas att havets status till stor del och för många områden har bedömts som dåligt. Detta beror framförallt på historisk belastning. HELCOM samlar in Östersjöns statusbedömning i tre olika nyckelkategorier: övergödning, skadliga ämnen och biodiversitet. I HELCOMs bedömning ligger 96 % av Östersjön under målvärdet avseende övergödning. För skadliga ämnen, ligger halterna av många kemikaliegrupper redan på en god nivå. Men beträffande kvicksilver, PBDE-föreningar[1] och TBT-föreningar[2] är halterna för höga och vad gäller skadliga ämnen är hela Östersjön klassificerat under målnivån. Avseende biodiversitet, hade 33 % av bottnarna och 20 % av utvärderade livsmiljöer på öppet hav en god status. 50 % av utvärderade fiskbestånd och den största andelen av utvärderade vattenfågel- och gråsälsbestånd hade god status.[3] Hotbedömningen från 2018 gällande Finlands naturtyper, visade att en tredjedel av naturtyperna i Finlands hav klassificerades som hotade eller att de ska hållas under uppsikt. Exempelvis klassificerades den betydande nyckelarten blåstång som nära hotad, på grund av försämrad tillväxt och den skada som klimatförändringarna orsakar arten.[4]

På grund av den historiska belastningen och många av Östersjöns egenskaper (bräckt vatten med låg salthalt, stängd vattencirkulation, lågt medeldjup) är Östersjöns bärkraft låg redan till att börja med. Ett långsiktigt skyddsarbete, som havsplanen stöder, har lyckats minska belastningen på havet och förbättra verksamhetsmetoderna inom många branscher. Under den tredje klassificeringsperioden av statusklassificering av Finlands ytvatten, vars utkast färdigställdes hösten 2019, sjönk statusklassificeringen för en stor del av kustens vattensamlingar som tidigare haft en god status, till måttlig.[5] Till viss del är orsaken en ökning av näringsläckaget som klimatförändringarna har medfört, samt den ökande övergödningen som beror på uppvärmningen. På grund av den här utvecklingen med försämrad status i havet, måste verksamhetsutveckling- och tillväxt ske hållbart med beaktande av havsmiljöns status och särdrag, så att en ökad användning inte försämrar Östersjöns bärkraft.

Människans aktiviteter har en stor påverkan på statusen i den marina miljön i hela Östersjöns avrinningsområde samt ute på havet. Havsplanen kan inte direkt påverka verksamhet på land, exempelvis är jordbruket för närvarande den största källan till näringsöverbelastning i Östersjön. Dessutom upprätthåller Östersjöns interna näringsreserver övergödningscykeln. Även skräp och gifter från land hamnar i den marina miljön. Utöver övergödning orsakar klimatuppvärmningen förändringar och minskad mångfald i växt- och djurbeståndet.[6]

Då statusen i den marina miljön redan från start är dålig, är risken att en ökning av den ekonomiska verksamheten som belastar havsområdet (exempel sjöfart, vattenbruk), påverkar miljöns status negativt. Därför måste extra uppmärksamhet riktas mot placering och implementering av projekt som ökar verksamheten. Exempelvis har införandet av mer hållbara riktlinjer för turism som nämns i vägkartan för turism, en stor betydelse för hur helhetskonsekvenserna kommer att bli då branschen expanderar. Verksamheter som utvecklas kan även erbjuda ett underlag för en hållbarhetsförändring, som till exempel utveckling av olika lösningar för cirkulär ekonomi. Då kommer deras konsekvenser för Östersjöns bärkraft vara neutrala eller till och med positiva.

När de marina verksamheterna växer, måste de utvecklas i en riktning som belastar havsmiljön mindre, annars blir helhetskonsekvenserna för Östersjöns bärkraft negativa. Konsekvenserna ifråga kan minskas genom att verksamheterna samordnas, såsom till viss del redan gjorts vid havsplaneringen, framför allt vad gäller den samordnande planeringsprocessen.

Bild 11. De marina branschernas påverkan på de planetariska gränserna i situationen, där havsplanen har förverkligats och i en situation där den inte har det.

För det tredje har havsplanens helhetskonsekvenser för miljön granskats utifrån de planetariska gränserna. I bild 11, i den inre ringen, har först en bedömning av hur havsplaneringens branscher skulle påverka de planetariska gränserna i ett scenario utan planen gjorts. Den yttre ringen visar resultatet av bedömningsarbetet, om hur havsplanen om den förverkligas, skulle påverka de planetariska gränserna. Om planen förverkligas, bedöms den ha en positiv effekt på konsekvenserna för klimatförändringarna samt lindra försurningen av haven. Produktion av koldioxidfri havsbaserad vindkraft, minskar klimatförändringarna och försurningen av haven, så att det skulle vara möjligt att hålla sig innanför gränserna.

Vad gäller cirkulationen av kväve och fosfor ska planen stöda förändringarna för en mer hållbar fiskodling. Om planen genomförs stöds målet att hålla sig inom de planetariska gränserna.

Vad gäller försämrad mångfald är effekten motstridig. Muddring, deponering och utsläpp i anslutning till sjöfart, turism och rekreation minskar mångfalden i havsmiljön.  Å andra sidan värnar muddrings- och deponeringsplanen som upprättats som en del av havsplaneringen om att de ur miljösynpunkt bästa deponeringsplatserna ska användas, vilket minskar de skadliga konsekvenserna för den marina miljön. Även identifieringen av betydande undervattensnaturvärden främjar i sig värnandet om dem. Fisket är den av branscherna som har en positiv effekt på mångfalden. Även energibranschen har möjlighet att påverka mångfalden genom att konstgjorda rev byggs i anslutning till den havsbaserade vindkraften.

På grund av förändrad markanvändning, kemiska föroreningar och luftburna partiklar, gör havsplanen det svårare att hålla sig inom de planetariska gränserna genom att möjliggöra en tillväxt av sådana branscher, som medför negativa konsekvenser. Ökning av turism och rekreation medför oundvikligen förändringar i markanvändningen. Även bearbetning av havsbotten vid ett eventuellt bygge av Helsingfors–Tallinn-tunneln och havsbaserad vindkraft medför skadliga konsekvenser. Segling och sjöfart inom turism- och rekreationsverksamhet orsakar utsläpp av kemikalier och luftburna partiklar i havet och atmosfären. Beaktas bör att havsplanen indirekt strävar efter att styra de marina verksamheterna i en mer hållbar riktning genom att via processen synliggöra och skapa samtal kring målet med att förbättra statusen i havsmiljön.

De marina branscherna har inga identifierbara effekter på ozonhålet i stratosfären eller på användningen av sötvatten.

Målet med havsplaneringen är att möjliggöra hållbar blå tillväxt genom att samordna behoven hos de marina branscherna. Planens ekonomiska helhetskonsekvenser har bedömts genom att på bild 12 visa branschernas utveckling i havsplaneringen, i ett scenario där planen inte finns och i ett scenario där planen har genomförts. Planens ekonomiska helhetskonsekvenser är betydande och planen stöder förutsättningarna för tillväxt av havsnäringar. Om planen förverkligas, får den indirekta ekonomiska konsekvenser för följande branscher inom havsplaneringen:

  • – Energibranschen; anvisad betydande potential för att havsbaserad vindkraft ska möjliggöras i stor skala inom Finlands havsområden samt tillvaratagandet av spillvärme.
  • – Marin logistik; planen bevarar fungerande sjöfartsförbindelser samt anvisar de viktigaste förbindelserna och deras utvecklingsbehov.
  • – Vattenbruk; planen anvisar lämpliga områden för fiskodling inom alla planeringsområden.

Planen har indirekta ekonomiska konsekvenser för följande branscher:

  • – Den marina industrin; beteckningarna för marin industri och hamnar anger verksamheternas betydelse för samhälle och region, och planen tryggar branschens framtida verksamhetsförutsättningar. Om den havsbaserade vindkraften byggs kommer det att leda till betydande verksamhetsmöjligheter för företag inom den marina industrin samt hamnar.
  • – Turism och rekreationsanvändning; planen anvisar potentiella områden för turism och rekreation, som identifieringen av natur- och kulturvärden stöder. Om planen förverkligas stöds områdenas tillgänglighet, livskraft och lokala näringsutövare.  
  • – Fiske; planen anvisar för yrkesfiske viktiga områden, vilket främjar utvecklingen av näringen. Identifieringen av vandringsfiskarnas viktiga rutter och undervattensnaturvärden, såsom fiskarnas yngel- och lekområden gör det möjligt att ta hänsyn till dessa vid planeringen av den marina verksamheten, vilket stöder fiskets verksamhetsförutsättningar även i fortsättningen.

Bild 12. Påverkan på verksamheternas livskraft

Havsplaneringen har som helhet en större inverkan på samhället. Hanteringen av havsområdet samt havsnäringarna i sin helhet, beaktar havsområdets användning, potential, statusen i den marina miljön och betydelsen som en del av Finland. Genom att lyfta fram naturskyddet och målen för hållbar utveckling i planeringsprinciperna, att observera särdragen i regioner och zoner vid utplaceringen av verksamheterna samt genom att lyfta fram EMMA-områdena och de ekologiska förbindelserna i havsplanens kartbeteckning, ökar havsplanen kunskapen om den marina miljöns status och användningen av havsområdena. Dessutom lyfter havsplanen fram konflikter mellan olika branscher, men även synergier för den (politiska) debatten. Planens direkta påverkan kan även vara att de olika branscherna möts under planeringsprocessen. Dessutom för planen med sig strategier åt branscherna och ekonomin.

Planen är strategisk till sin natur. Planen och dess informationsinnehåll kan även användas vid planering och områdesutveckling för markanvändning. Myndigheter kan stöda sig mot havsplanen exempelvis i utlåtanden gällande tillståndsprocesser. Som ett strategiskt dokument kan havsplanen även användas exempelvis vid fastställande av områdesutvecklingsgränser. Genom att styra in regionala projekt i enlighet med havsplanen, skulle de marina branschernas och de regionala utvecklingsåtgärdernas tillgänglighet stödas.

Bild 13. Havsplanens effekt på ekosystemtjänsternas tillgänglighet

Havsplanens samhällskonsekvenser har också värderats vad gäller ekosystemtjänsternas tillgänglighet (Bild 13). Den inre ringen beskriver ekosystemtjänsternas tillgänglighet i ett scenario, där branschernas utveckling fortsätter som business as usual. Den yttre ringen beskriver ekosystemtjänsternas tillgänglighet i ett scenario, där de ramvillkor som planen har satt upp, beaktas i de processer som startar planen. I detta hänseende bedöms att planen har en väldigt positiv effekt på tillgängligheten för landskaps- och rekreationsvärden, mat och övriga fysiska produkter, samt biodiversitet- och livsmiljötjänster. Utvecklingen av infrastruktur och förbindelser, samt en ökning av information och synlighet, gör dessa tjänster mer lättillgängliga. Havsplanen bedöms trygga en hållbar användning och utveckling av dessa värden jämfört med ett scenario där en havsplan inte finns. Havsanvändningen ökar i enlighet med nuvarande trend. En utveckling av turism och rekreation främjar tillgängligheten av landskaps- och rekreationsvärdena genom att lyfta fram dem till allmänhetens kännedom, utveckla infrastrukturen och när verksamheten organiseras, även se till att värden underhålls och ombesörjs. Organisering av rekreation och turism och en målmedveten lokalisering till lämpliga områden, utvecklar också tillgängligheten av livsmiljö- och biodiversitetstjänsterna, exempelvis genom att utveckla möjligheter för fritidsfiske och turistfiske, fågelskådning, naturfotografering, bad och utflykter i allmänhet. Fiske, vattenbruk och även blå bioekonomi när den utvecklas, gör det möjligt att på ett omfattande sätt dra nytta av Östersjön gällande livsmedelsproduktion och andra fysiska produkter. Havsplanen anses inte ha någon direkt inverkan på klimat och luftkvalitet eller reglering av ämnenas cirkulation. Genom att ta del av samhällsdebatten kan havsplanen indirekt spela en roll när det gäller att nå målet om ett kolneutralt samhälle.

Det centrala målet för havsplaneringen är en mer hållbar användning av havet. I praktiken innebär detta att skydda havsnaturens mångfald och att sörja för ekosystemens motståndskraft.[7]

I planen har som främsta princip eftersträvats att betona hållbarhet och minimering av miljökonsekvenserna i all verksamhet, samt att lyfta fram betydelsen av ett välmående hav ur ett ekonomi- och samhällsperspektiv. Att skapa lösningar som stöder möjligheten att uppnå god status i havsmiljön har även det eftersträvats. Exempel på sådana är samordning av olika marina verksamheter där naturvärdena beaktas. Som en del av havsplaneringens nulägesrapport upprättades även en förundersökning, där muddringsbehovet i farlederna för sjöfart kartlades och de lämpligaste deponeringsplatserna identifierades.[8]

Under processen med havsplaneringen har de branschspecifika konsekvenserna för havsmiljön granskats. Potentiella områden har anvisats i sådana områden, där belastningen på havsnaturen blir så låg som möjligt. Värnandet om dessa krav för havsmiljön och naturen har dessutom lyfts fram i möten med intressegrupper, workshoppar och vid olika temakonferenser. Under processen har förståelsen för havsnaturens betydelse för olika branscher ökat. Havsplanen sätter även värdefulla naturobjekt på plankartan och värnar om bevarandet av dessa under planeringen av potentiella platser för havsnäringar.