Bevara, skydda och förbättra miljön och naturen
30 % av havsområdena skyddade till 2030 – 10 % strikt skyddade
Det finns både nationella och internationella program, strategier och lagstiftningar om havsområdenas naturvärden. Dessa tillsammans och olika samarbetsformer skapar förutsättningar att i havsplaneringen bevara, skydda och förbättra miljön och naturen. Olika skydds- och programområden kan överlappa så att de bildar ett nätverk av marina naturvärden. I regel ligger de övriga skydds- och programområdena helt eller delvis inom Natura 2000-områden.
EU:s strategi för biologisk mångfald
Strategin för biologisk mångfald sätter mål för skydd och återställning av naturen samt anger åtgärder för att uppnå målen. Målet är att skydda 30 % av EU:s havsområden till 2030. Strategin sätter även ett mål för strikt skydd, som bör omfatta minst 10 % av havsarean.
Natura 2000
Europeiska unionens Natura 2000-nätverk har som mål att skydda biologisk mångfald. Över 75 % av Finlands ca 60 Naturaobjekt finns i havsområdet. I Finlands Natura 2000-nätverk ingår tre typer av områden:
• SCI-områden = Sites of Community Importance
Områden som avses i habitatdirektivet, godkänts nationellt av statsrådet och föreslagits till kommissionen för införlivande i Natura 2000-nätverket.
• SAC-områden = Special Areas of Conservation
Områden med särskilda skyddsåtgärder och inrättade genom förordning av miljöministeriet när kommissionen godkänt dessa som viktiga områden för unionen.
• SPA-områden = Special Protection Areas
Särskilda skyddsområden med fokus på skydd av fåglar och anmälda till kommissionen på basis av fågeldirektivet.
HELCOM MPA
Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö (Helsingforskonventionen) är ett avtal mellan Östersjöstaterna med förpliktelser om att skydda havsnaturen, bevara mångfalden av arter och minska belastningen från alla utsläppskällor. Genom konventionen inrättades ett nätverk av skyddsområden för havsnaturen, HELCOM Marine Protected Areas, MPA, med syftet att skydda värdefulla livsmiljöer i havs- och kustområdena och därmed bevara mångfalden.
I Finland överlappar HELCOM MPA- och Natura 2000-områdena.
Ramsar
Internationella Ramsarkonventionen (Konvention om våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar) skyddar våtmarker. Skydd av ekosystem och hållbar användning av områden har senare inkluderats i konventionen. Den förpliktar parterna att inrätta naturskyddsområden för våtmarker och främja skyddet av internationellt betydande våtmarker och sjöfåglar. Internationell forskning och samverkan ingår i konventionen. Finlands Ramsarområden är oftast överlappande med Naturaområden.
EBSA
Vid en FN-konferens om biologisk mångfald 2018 utsågs fyra områden i Finlands havsområde till ekologiskt eller biologiskt betydande havsområden (EBSA) som uppfyller CBD-konventionens (Convention on Biological Diversity) vetenskapliga kriterier. Tre av dem är gränsöverskridande och gemensamma med Sverige: Bottenvikens norra del, Kvarkens skärgård samt Ålands hav, Åland och Skärgårdshavet. Det fjärde EBSA-området är östra Finska viken. Därmed inkluderades områdena i den globala databasen för områden som fått EBSA-status. Statusen förutsätter inte skydd eller vård.
Nationalparker
Nationalparker är statsägda områden på minst tusen hektar vars användning regleras i naturvårdslagen. Området ska ha betydelse som allmän natursevärdhet. Förutom att bevara den biologiska mångfalden ska nationalparkerna öka medborgarnas naturkännedom och intresset för naturen. En särskild förordning om användning och skötsel har utfärdats för flera nationalparker. Fem av totalt 40 nationalparker är maritima.
Sälskyddsområden
Sälskyddsområdena har inrättats i statsägda områden genom statsrådsförordning. I Finlands havsområde finns sju sälskyddsområden. Deras syfte är att skydda framförallt gråsälar, men en del av områdena är också viktiga för östersjövikaren. Områdena skyddar även små öar och skär i ytterskärgården samt deras undervattensdelar som marina naturtyper.
I sälskyddsområdena är det året runt förbjudet att färdas på en halv sjömils (926 m) avstånd från skären och kobbarna inom skyddsområdet, såvida man inte har undantagslov från Forststyrelsen. Färd i sälskyddsområdet utanför de officiella farlederna tillåts bara 16.6–31.1. Jakt och skadligt fiske med avseende på sälarna är förbjudet i områdena.
Statens övriga naturskyddsområden
Statens övriga naturskyddsområden är en bred grupp vanligtvis små områden som inrättats med en särskild författning och specifika skyddsmål för varje enskilt fall. Dessa inrättas genom förordning av statsrådet eller miljöministeriet. Härigenom uppfylls skyddsmål i Natura 2000 och skyddsprogrammen samt skydd av naturvärden utanför dessa.
Enskilda skyddsområden
Enskilda skyddsområden inrättas på initiativ av markägare eller myndigheter. Områden som ingår i naturskyddsprogram kan dessutom skyddas av NTM-centralerna utan markägarens samtycke. Skyddet bygger på bestämmelser om fridlysning i samband med inrättandet. Enskilda skyddsområden ingår ofta i naturskyddsprogram såsom fågelskydds- eller strandskyddsprogrammet eller Natura 2000-nätverket.
Till havs täcker de enskilda skyddsområdena ett lika stort område som de maritima nationalparkerna.
Källor
Arnkil A, Hoikkala
J och Sahla M (red.) (2019) Suojelualueet merialuesuunnittelussa – suositus
suojelualueiden huomioimiseksi Forststyrelsens
naturskyddspublikationer. Serie A 231
Österbottens
landskapsplan 2040, planbeskrivning
EBSA
Konventionen om biologisk mångfald
78/1995 (Finlex)
Convention on Biological Diversity (CBD)
EU:s strategi för biologisk mångfald
Konventionen om biologisk mångfald
78/1995 (Finlex)
Convention on Biological Diversity (CBD)
Finlands nationella strategi och
handlingsprogram till 2020 (pdf)
Meddelande från EU-kommissionen
”Vår livförsäkring, vårt naturkapital - en strategi för biologisk
mångfald i EU fram till 2020” (Europeiska kommissionen)
HELCOM MPA
Helsingforskonventionen (2/2000,
finlex.fi)
Sälskyddsområden
Statsrådets förordning om sälskyddsområden
(736/2001, www.finlex.fi)
Forststyrelsens skyddsområdesbeskrivning
(www.metsa.fi).
Nationalparker
Bestämmelser om
användningen av nationalparker finns i 3 kap. i naturvårdslagen(1096/1996, www.finlex.fi).
Statens övriga skyddsområden
Inrättas områdesvis genom förordning
(hänvisningar till alla skyddsområden finns i SATJ-systemet och Finlex:
Uppdaterad lagstiftning)
Naturvårdslagen (1996/1096, finlex.fi) Kap. 3,
10 § Naturskyddsområden och förutsättningar för inrättandet av dem samt 24 §
Inrättandet av naturskyddsområden
Lagen om naturskydd (gamla 71/1923, finlex.fi).
Natura 2000
Naturvårdslagen (1096/1996, www.finlex.fi) Kap.
10: Särskilda stadganden om Europeiska gemenskapens nätverk Natura 2000
Ramsar
Förordning 3/1976, www.finlex.fi
Suomen
Ramsar-kosteikkotoimintaohjelma 2016–2020 (www.julkaisut.valtioneuvosto.fi).
Enskilda skyddsområden
Naturvårdslagen(1096/1996,
www.finlex.fi) Kap. 3, 10 § Naturskyddsområden och förutsättningar
för inrättandet av dem samt 24 § Inrättandet av naturskyddsområden
Uppgifter om skyddskriterier och
finansieringsbestämmelser finns i Forststyrelsens SATJ-system (en del av
Uljas-databasen).