Fiske och vattenbruk

Vision 2030

Fiske

Ett hållbart kommersiellt fiske stöder självförsörjningen, ger klimatvänlig mat samt stärker kustens och skärgårdens livskraft och stöder sig på kooperativt lokalt beslutsfattande.

Vattenbruk

Vattenbruk stöder självförsörjningen, frambringar på ett hållbart och klimatvänligt sätt närproducerad och inhemsk mat och skapar livskraft i skärgården och vid kusten. Vattenbruk stöder den kustinfrastruktur som anknyter sig till fisket.

Nu 2030

Beskrivning

Kommersiellt fiske

Nät- och ryssjefisket sker i huvudsak i skärgården och vikarna. De flesta fiskarna verkar vid kusten, även om kustfisket bara utgör en liten del av den kommersiella fiskefångsten i hela havsområdet. (MM 2017). Kustfisket är viktigt med tanke såväl på bevarandet av kulturarvet som på näringen. Högsjöfisket sker i huvudsak med stora trålfartyg, vilkas fångster utgör hela 95 procent av den kommersiella fiskefångsten i det finländska havsområdet (MM 2017). Trålning utförs också i den yttre skärgården.

Den viktigaste arten i det kommersiella fisket i havsområdena är strömmingen, vars andel av totalfångsten är ca 90 procent och av värdet 70 procent. Övriga viktiga fångstarter är sik, vassbuk, gös, abborre och lax (LUKE 2016).

En grundläggande förutsättning för fisket är friska och förnybara fiskbestånd, som är beroende av ett gott ekologiskt tillstånd i havsområdet och habitaten. En förutsättning för en hållbar fiskerinäring är att viktiga lekområden bevaras. Viktiga fortplantningsområden är bl.a. älv- och åmynningar, låga vegetationsstränder och laguner i den inre skärgården. Hot mot dessa är bl.a. strandbebyggelse, eutrofiering, igenslamning och muddringar (LUKE). Tillväxtområden är de vattenområden där fiskarna vistas mellan lektiderna och där fiskens tillväxt huvudsakligen sker (LUKE). Vandringsfiskarnas förbindelser till älvarnas och åarnas fortplantningsområden är också viktiga för att fiskbestånden ska bevaras. Hinderfria förbindelser tryggar arternas livskraft och det är viktigt att de uppmärksammas med tanke på fiskerihushållningens hållbarhet.

Utgångspunkten för verksamhetens lönsamhet är det finns en efterfrågan på fisk och att fisken förädlas. Väsentliga förutsättningar är de logistiska förbindelserna mellan fastlandet och havsområdet samt att man når eventuella vidareförädlingsanläggningar. Väderförhållandena, isperioden och variationerna i vattenståndet påverkar fiskemöjligheterna. En viktig förutsättning är också en hållbar beståndsvård av djurarter som är skadliga för kustfisket. Nya funktioner till havs förutsätter en samordning med den traditionella fiskerinäringens behov. 

Växelverkan mellan hav och land accentueras i temat fiske och vattenbruk, eftersom havets ekologiska tillstånd är kopplat till avrinningsområdena och den näringsbelastning som härstammar från dem. Branschen påverkar också själv havets tillstånd, för i fiskodlingen uppstår det utsläpp av näringsämnen och å andra sidan avlägsnar fisket näringsämnen från vattnet.

Vattenbruk

I fiskodlingen sker yngelskedets odling i inlandsvatten eller i inomhushallar samt till sjöss på skyddade områden i mellanskärgården eller i närheten av stranden. Odlingen har i allmänhet dessutom en vinterförvaringsplats i skärgården i skydd för stormar och is. Den fortsatta uppfödningen sker i dag i huvudsak i mellanskärgården eller i randområden till det öppna havet. Den övervägande delen av den fisk som odlas i Finland är regnbågslax (95 %) (LUKE).

Det är viktigt med smidiga logistiska förbindelser mellan havsområdet och fastlandet mellan odlingsanläggningarnas olika verksamhetspunkter, den fortsatta uppfödningen och distributionen. Med tanke på branschens verksamhet och tillväxt är ett ekologiskt gott tillstånd i havsområdena av väsentlig vikt. Centrala faktorer i placeringen är att vattnet är strömmande och byts ut, skydd för stormar samt underhållsavståndet och förbindelserna till fastlandet (Luke, Leino m.fl. 2018).

Vägkarta

Lokaliseringsstyrningen av vattenbruket och fisket fungerar tillsammans med havsplaneringen
– Man uppdaterar lokaliseringsstyrningsplanen för fiskodlingen
– Man preciserar planeringen av vattenbruket till förvaltnings- och dispositionsplanenivå

Infrastrukturen och verksamheterna i områdena stöder branschens utveckling
– Man utvecklar och upprätthåller den infrastruktur som fisket och vattenbruket behöver (inkl. farleder och förbindelser vid kusten)
– Man identifierar och utnyttjar möjligheterna till gemensamt utnyttjande av områdena (inkl. mjuka användning: rekreationsbruk, jakt, turism)
– Man beaktar fiskarnas lekområden och områden som är viktiga med tanke på fisket i områdesplaneringen

Man har lyckats minska den belastning vattenbruket orsakar och man beaktar de lokala effekterna

– Man främjar utvecklingen av hållbara produktionsmetoder och miljövänlig placering av anläggningarna
– Man förlägger yngelproduktionen till anläggningar med cirkuleringsvatten på land och i mån av möjlighet den fortsatta uppfödningen till öppna havet för att belastningen på miljön ska vara mer kontrollerad
– Man strävar till att förlägga vinterförvaringsplatserna till vidareuppfödningsområdena för att minska det tryck näringsbelastningen orsakar
– Man ökar insamlingen av slam i samband med vattenbruket

Fisket främjar den marina naturens tillstånd
– Man ökar det fiske som påverkar den marina miljöns tillstånd

Aktörerna i branschen bildar ett nätverk med nära samarbete
– Man utvecklar och ökar samarbetet mellan vattenområdenas ägare och fiskarna
– ”Öka samarbetet mellan havsplaneringen och fiskeriområdena och beakta skötsel- och vårdplanerna för fiskeriområdena.”
– Man ökar dialogen och samarbetet mellan turistbranschen och fiskarna

Branschens problem kan diskuteras och problemen lösas på den samhälleliga nivån
– Man ökar den samhälleliga förståelsen för betydelsen av stamförvaltningen av djur som är skadliga för fisket (konflikten mellan sälbeståndet och fisket / fiskodlingen samt konflikten mellan storskarvsbeståndet och fisket)
– Man strävar till att öka den övergripande analysen av matsystemet i anslutning till näringsbelastningen av havet (inkl. jordbruket)

Man tryggar näringens utveckling och överlevnad
– Man ökar den mångsidiga användningen av inhemsk fisk (inkl. höjning av förädlingsgraden och utnyttjande av mindre värdefull fisk)
– Man utvecklar närmatskedjorna och stärker närmaten som varumärke
– Man stöder inledningen av affärsverksamhet med anknytning till fisketurism

Kunnandet i branschen överlever
– Man strävar till att bevara det kunnande som är nödvändigt för att bevara branschen i Finland och utbilda fler fiske- och vattenbruksaktörer
– Man gör det lättare för nya fiskare att göra inträde i branschen (bl.a. lättare licensiering och ekonomiskt stöd)
– Man informerar tydligt om de möjliga karriärvägarna i branschen

Bakgrundsinformation

Synergier och motsägelser

Ekosystemtjänster

Fiske- och havsbruksbranscherna utnyttjar åtminstone följande ekosystemtjänster, som alstras av havsekosystemet:

– Produktionstjänst: fiskbestånd och andra havets frukter

– Underhålls- och regleringstjänster: en frisk livsmiljö under hela livscykeln för de arter som fiskas eller odlas

– Den viktigaste faktorn för att de utnyttjade ekosystemtjänsterna ska vara tillgängliga är att havet är i gott skick och vattnet är av god kvalité.

Utvecklingsriktningar

Fiske

– Efterfrågan på fisk ökar bl.a. till följd av att köttätandet minskar och att det är populärt med närproducerad mat. Det satsas på kunnande och teknologi och förädlingsgraden höjs, vilket ökar lönsamheten. Det uppstår nya marknader och produkter, som svarar mot den växande efterfrågan. Med hjälp av marknadsföring kan man påverka handeln och kunderna bättre än förut.  

– Fiskbestånden utvecklas hållbart och mångsidigt så att användningen av även mindre värdefulla arter och sidoflöden ökar. Det blir vanligare med vårdfiske.

– Fiskens transportkedja från havet till konsumenten är smidig och logistiskt bättre fungerande. Kustinfrastrukturen stöder funktionerna för fisket (hamnar, vägar, energi m.m.) och de nuvarande fiskehamnarna utvecklas.

– Ekosystemens tillstånd förbättras, vilket säkrar livskraftiga fiskpopulationer och samtidigt förutsättningarna för hela branschen. Man lyckas minska de näringsämneseffekter som härstammar från land och fiskbestånden beaktas bättre även exempelvis i planeringen av fartygsleder och i muddringar. En effektivare övervakning av fisket samt fungerande fiskvägar stöder fiskbeståndens livskraft.

– Branschen är attraktiv och antalet yrkesfiskare ökar. Det ges stöd för att inleda yrkesfiske och kostnaderna i begynnelseskedet är skäliga.

– Fiskets synergier med andra verksamhetsområden beaktas bättre. Exempelvis inom turismen kan man dra nytta av fiskarnas lokalkännedom.

– Man kan lösa konflikterna mellan fisket och de arter som orsakar olägenheter för det.

(MM 2017, Leino m.fl. 2018, Merialuesuunnittelun vuorovaikutusfoorumit 2019)

Vattenbruk

– Ökad efterfrågan på fisk främjar verksamhetsförutsättningarna för fiskodlingen ökar. Branschen är en integrerad del av den inhemska fiskproduktionen och främjar självförsörjningen.

– Man bedriver pilotprojekt med odling och utvecklar odling i större enheter på öppna havet, där miljön tål belastningen bättre. På öppna havet är produktionsförhållandena utmanande och förutsätter tekniska innovationer. Man bedriver försök med nya fiskodlingstekniker, såsom mobila odlingsenheter. Man utreder också synergier med vindkraftsområden.  

– Vinteruppfödningsbassängerna vid kusten och i den inre skärgården flyttar allt mer till den yttre skärgården och öppna havet, där uppfödningsbassängerna övervintrar under isen.

– Man strävar till att minska utsläppen av näringsämnen från fiskodling med hjälp av den teknologiska utvecklingen, bättre foder (t.ex. Östersjöfoder) samt lokaliseringsstyrning. Insamling av slam och koncentrering av förynglingen till recirkulerade anläggningar kan också minska belastningen.

– Det fiskodling som baserar sig på slutet kretslopp ökar. Anläggningarna med slutet kretslopp utvecklas och växer i storlek.

– Tillståndsprocesserna genomgås och utvecklas i sådan riktning att det blir lättare att bedriva försök med nya lösningar och ta dem i drift (t.ex. mobila odlingsanläggningar).

– Odlingen av alger, vass och musslor och tillhörande möjligheter undersöks.

(MM 2017, Leino m.fl. 2018, Merialuesuunnittelun vuorovaikutusfoorumit 2019)