Finskregistrerade fiskefartyg hade 2019 en fångst på 135 miljoner kilo till ett totalt värde av ca 37 miljoner euro. 113 miljoner kilo strömming och 16 miljoner kilo skarpsill fångades, till största delen av trålare på öppet hav. Merparten av dem som fiskade i kustområdena tog bl.a. sik, abborre, siklöja, lax och gös med ryssjor och nät.
Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) antog 1995 etiska riktlinjer för hållbart fiske som anger principer och standarder för skydd och förvaltning av fiskbestånden. De tar även upp fiske, fångsthantering och handel, fiskeindustri, vattenbruk, forskning kring fiskbaserade näringar och integration av fiske i kustregionplaneringen. Riktlinjerna kompletterades 1996 med FAO:s vägledning om försiktighetsprincipen.
EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP) handlar om reglering av EU-ländernas fiskeflottor och regler som skyddar Europas fiskbestånd. EU:s fiskeripolitik ska se till att fiske och vattenbruk är hållbara näringar – miljömässigt, ekonomiskt och socialt. De ska också vara en källa till nyttig mat för människorna i EU. Finland har som EU-medlemsstat stiftat en lag om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik.
Europeiska havs- och fiskerifondens (EHFF) mål är en framgångsrik och hållbar bioekonomi. EHFF främjar hållbart fiske och vattenbruk, Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik och ökad regional sysselsättning och sammanhållning. Därtill främjas utsläppande av fiskprodukter på marknaden, förädling av produkterna och genomförandet av den integrerade havspolitiken. Just nu förbereds Europeiska havs- och fiskerifondens nya programperiod, 2021–2027.
Fiskesektorn består av kommersiellt fiske och fritidsfiske. Båda delarna styrs i Finland av lagen om fiske, som anger ramarna för hållbar organisering av fisket samt skydd av försvagade och hotade fiskbestånd. Syftet med lagen är ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart nyttjande av fiskbestånden. Lagen stöder naturlig reproduktion av bestånden samt tryggar förutsättningarna för idkande och utveckling av fritidsfiske och kommersiellt fiske. Förordningen om fiske har i sin tur bestämmelser om bl.a. fredade fiskarter och -bestånd, fångstmått och vandringsfiskar.
Finlands samtliga vattenområden är i enlighet med lagen om fiske indelade i fiskeriområden, som ur fiskeriekonomiskt perspektiv utgör ett tillräckligt stort sammanhängande område. Fiskeriområdenas verksamhet började 2019 och deras uppgift är att planera hållbart nyttjande och hållbar vård av fiskresurserna. För detta ska varje fiskeriområde upprätta en plan för nyttjande och vård före utgången av 2021. Fiskeriområdet ska verkställa planen och ge akt på dess effekter. Myndigheterna ska i sin verksamhet beakta de allmänna riktlinjer för nyttjande och vård av fiskresurserna som anges i fiskeriområdets plan för nyttjande och vård.
Fiskeriområdenas verksamhet övervakas av NTM-centralerna i Egentliga Finland och Norra Savolax. Finland har 118 fiskeriområden, varav 33 i kust- och havsområdena. Av dessa ligger 9 på NTM-centralen i Lapplands och 24 på NTM-centralen i Egentliga Finlands fiskeriförvaltningsområde.
Viktiga nationella strategier:
Fiskeriförvaltningsstrategin (2014) vägleder verksamheten i jord- och skogsbruksministeriet, den regionala fiskeriförvaltningen, Forststyrelsens vildmarksprocess och sektorsforskningen. Målet är att säkerställa livskraftiga, produktiva och mångfaldiga fiskresurser och att fiskerinäringen även fortsättningsvis skapar välfärd i form av upplevelser, fritidsmöjligheter, arbetstillfällen och livsmedel.
Strategin för utveckling av fritidsfisket (2019) har som mål att göra fritidsfisket till ett populärt och uppskattat naturintresse, där man hållbart nyttjar mångsidiga fiskevatten och fiskemöjligheter. Strategin ska vägleda fiskeriförvaltningen (JSM, NTM och FS), forskningen (NRI), fiskeriområdena och rådgivningsorganisationerna i utvecklingen av förutsättningarna för fritidsfisket. Den tar även ställning till fritidsfiskets centrala utvecklingsriktningar.
Nationella fiskvägsstrategin (2012) siktar på att stärka livskraften hos hotade eller sårbara bestånd av vandringsfisk. Strategins mission är att flytta fokus från utplantering till upprätthållande och återställning av fiskarnas naturliga reproduktionscykel.
Nationella lax- och havsöringsstrategin (2015) har som mål att öka lax- och havsöringsbestånden i finländska vattendrag samt återställa bestånden i potentiella och utbyggda älvar, åar och bäckar. Ett ytterligare mål är att Östersjöns lax- och havsöringsbestånd nyttjas hållbart så att mängden lax och havsöring som kommer till Finlands havsområden och vattendrag ökar. Målet är också att förbättra möjligheterna till yrkes- och fritidsfiske av lax samt fisketurism i Finlands havsområden och vattendrag.
Europeiska kommissionen: Gemensam fiskeripolitik. https://ec.europa.eu/fisheries/cfp_fi
(23.9.2020)
Europeiska
kommissionen: Europeiska havs- och fiskerifonden. https://ec.europa.eu/fisheries/cfp/emff_fi
(23.9.2020)
Food and Agriculture Organization of the United Nations: Code of
Conduct for Responsible Fisheries: http://www.fao.org/fishery/code/en
(23.9.2020)
Naturresursinstitutet:
Kommersiellt fiske i havet. stat.luke.fi/kaupallinen-kalastus-merellä
(25.9.2020)
Jord-
och skogsbruksministeriet (2019): Vapaa-ajan kalatalouden kehittämisstrategia
Jord-
och skogsbruksministeriet (2015): Kansallinen lohi- ja meritaimenstrategia
Jord-
och skogsbruksministeriet (2014): Kalataloushallinnon strategia
Jord-
och skogsbruksministeriet (2012): Kansallinen kalatiestrategia
Meri-
ja kalatalous 2020: Europeiska havs- och fiskerifonden. https://merijakalatalous.fi/meri-ja-kalatalousrahasto/
(23.9.2020)
Förenta nationernas
livsmedels- och jordbruksorganisations etiska riktlinjer för hållbart fiske,
1995.