Försvaret

Övergripande säkerhet är en samarbetsmodell för den finländska beredskapen, där myndigheterna, näringslivet, organisationer och medborgare tillsammans ombesörjer samhällets vitala funktioner (Säkerhetskommittén).

Genom försörjningsberedskap tryggas vid störningssituationer och undantagsförhållanden den produktion, de tjänster och den infrastruktur som krävs för befolkningens försörjning, landets näringsliv och försvar. Målet är att i störnings- och undantagssituationer upprätthålla vitala funktioner för samhället, så att de i så hög grad som möjligt motsvarar normala förhållanden.

EU:s medlemsländer svarar själva för sin nationella säkerhet. Vid sidan unionens externa verksamhet uppmärksammas Europas egen säkerhet, och brett stöd ges till en förstärkning av medlemsländernas försvarsförmåga. EU-fördragen innehåller en klausul om ömsesidigt bistånd, vilket förutsätter beredskap att konkret hjälpa andra medlemsländer och stöder ländernas arbete för att förebygga hot. Ett långsiktigt mål för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken är EU:s gemensamma försvar, vilket Finland förbundit sig till. Finland utarbetar genom Statsrådets försorg en säkerhetsstrategi för samhället och en försvarspolitisk redogörelse som anger riktlinjerna för upprätthållande, utveckling och användning av Finlands försvarsförmåga liksom för övergripande säkerhet inklusive försörjningsberedskap.

Särskilda försvarsbehov har dock identifierats och beaktats i EU-lagstiftningen. Direktivet om en marin strategi skapar en ram för åtgärder som behövs i syfte att uppnå och upprätthålla en god status i den marina miljön. Direktivet ska dock inte tillämpas på verksamhet vars enda syfte är försvar eller nationell säkerhet (artikel 2.2). Medlemsstaterna ska emellertid sträva efter att säkerställa att sådan verksamhet genomförs på ett sätt som är förenligt med direktivets syften.

Lagen om försvarsmakten

På nationell nivå anger lagen om försvarsmakten att det militära försvaret av Finland hör till försvarsmaktens uppgifter, vilket bl.a. innefattar övervakning av landområdena, vattenområdena och luftrummet samt tryggande av den territoriella integriteten. Om militära orsaker eller skyddandet av utomstående mot faror nödvändigtvis kräver det, får man enligt lagen förbjuda obehöriga att röra sig på ett område eller en plats som försvarsmakten förfogar över eller begränsa denna rätt. Markanvändnings- och bygglagens havsplaneringsavsnitt förutsätter att man utöver många andra användningsområden uppmärksammar försvarets behov.

Territorialövervakningslagen

Territorialövervakningslagen har bestämmelser om övervakning och tryggande av Finlands territoriella integritet. På Finlands territorialvatten får utredningar som gäller formen eller sammansättningen av eller strukturen hos havsbottnen eller dess inre inte utan tillstånd företas med hjälp av geologiska eller geofysiska undersökningar, inte heller får havsbottnens topografiska former mätas och registreras systematiskt. Sådana till sina gränser noggrant fastställda delar av Finlands territorialvatten som är viktiga med hänsyn till rikets säkerhet och organiseringen av territorialövervakningen kan genom förordning av statsrådet föreskrivas utgöra skyddsområden, på vilka rätten att färdas och utöva andra aktiviteter begränsas. Skyddsområdet får inte vara större än vad som nödvändigtvis krävs med tanke på rikets säkerhet och organiseringen av territorialövervakningen. På ett skyddsområde får man utan tillstånd t.ex. inte dyka med dykarutrustning eller fiska med fångstredskap som släpas längs havsbottnen eller med tunga fångstredskap som är förankrade vid bottnen, såsom not, trål eller storryssja. Tillstånd för undersökning av havsbotten ges av huvudstaben och när det gäller restriktioner på ett skyddsområde av marinstaben.

Vad gäller den ekonomiska zonen utanför territorialvattengränsen kan Statsrådet efter ansökan lämna samtycke till utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag liksom också till forskning som åsyftar detta och till att i den ekonomiska zonen idka annan verksamhet som avser ekonomiskt utnyttjande av zonen (utnyttjanderätt). Statsrådet kan efter ansökan även lämna samtycke till att uppföra och använda konstgjorda öar och andra konstruktioner samt till energiprojekt av gemensamt intresse inom Europeiska unionen. Då utnyttjanderätt till den ekonomiska zonen beviljas beaktas den övergripande säkerheten och försvarsfrågorna. Detsamma gäller arbets- och näringsministeriets tillståndsprocess för marinvetenskapliga projekt.

Gränsbevakningslagen och sjöräddningslagen

Med stöd av gränsbevakningslagen upprätthåller Gränsbevakningsväsendet gränssäkerheten i samarbete med andra myndigheter samt organisationer och invånare. Gränsbevakningsväsendet utför polis- och tulluppgifter, efterspanings- och räddningsuppgifter och prehospital akutsjukvård samt deltar i det militära försvaret. En gränszon kan inrättas med stöd av lagen. På land får zonen sträcka sig högst tre kilometer och till havs högst fyra kilometer från Finlands riksgräns, sådan den avses i internationella avtal som är bindande för Finland. Enligt sjöräddningslagen är Gränsbevakningsväsendet ledande sjöräddningsmyndighet och svarar för organisering av sjöräddningstjänsten.

Utöver gränsbevakningsväsendet deltar också andra myndigheter samt frivilliga i sjöräddningsverksamheten. Sjöräddningsverksamheten bygger på internationella avtal och styrs på nationell nivå genom lagstiftning och sjöräddningsdirektiv. Finland har genom bilaterala avtal med sina sjögränsgrannar kommit överens om ansvarsområden och arrangemang för samverkan. Sjöräddning innebär att trygga och rädda människoliv i nöd och kritiska lägen, och innefattar uppgifter av många slag. Att rädda egendom, såsom båtar eller fartyg, är dock inte sjöräddning, utan sådana uppdrag sköts i huvudsak av kommersiella företag.

Källor

EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik och försvarssamarbete.

EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik.

Statsrådets försvarsredogörelse. Statsrådets kanslis publikationsserie 5/2017. Statsrådets kansli, Helsingfors 2017.

Säkerhetsstrategi för samhället 2017. Statsrådets principbeslut / 2.11.2017. Säkerhetskommittén.

Direktivet om en marin strategi (2008/56/EG), artikel 2.2.

Lagen om försvarsmakten 11.5.2007/551

Territorialövervakningslagen, 18.8.2000/755

Lagen om Finlands ekonomiska zon, 26.11.2004/1058

Gränsbevakningslagen, 15.7.2005/578

Sjöräddningslagen, 30.11.2001/1145

Markanvändnings- och bygglagen, 5.2.1999/132. 4 a § 29.3.2019/467.