Planeringslösningarna främjar hållbar användning av havsmiljön och att god miljöstatus uppnås där. Samtidigt understöds miljömålen i EU- och nationell lagstiftning samt internationella överenskommelser genom tillgängliga medel i planeringen.
Miljömålen i direktivet om en marin strategi, vattendirektivet (VRD) samt habitat- och fågeldirektiven gäller havet (se tabellen). Direktivet om en marin strategi är miljöpelaren i EU:s havspolitik med målet att uppnå god status i den marina miljön 2021. Finland har införlivat direktivet via lagen om vatten- och havsvårdsförvaltningen samt statsrådets förordning om havsvårdsförvaltningen. Enligt direktivet ska staterna även främja målen i habitat- och fågeldirektiven samt vattendirektivet. Havsplaneringen beaktar miljömålen i Finlands nationella havsförvaltningsplan.
Med havsplanering och nationell planering av områdesanvändningen kan man indirekt påverka flera deskriptorer av god status i marin miljö. Några exempel är biologisk mångfald, kommersiella fiskbestånds status, förändringar i havets näringsväv, förlust och störning av havsbotten, förändringar i havsbottnens hydrografiska egenskaper, kontroll över främmande arter, mängden ämnen i havsmiljön och havsskräp, mängden energi som tillförs havet och buller.
Du kan läsa mer om kopplingen mellan havsplanering och miljömålen i habitat-, fågel- och vattendirektiven samt direktivet om en marin strategi.
Mål som fastställs i direktiven om den marina miljön, metoder för att nå målen, bedömning av miljöstatusen och statusklassificering.
Källor
En integrerad havspolitik för Europeiska unionen (COM(2007)0575).
Lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004)
Habitatdirektivet (92/43/EEG)
Europeiska unionens direktiv om bevarande av vilda fåglar, dvs. fågeldirektivet (79/409/EEC)
Direktivet om en marin strategi (2008/56/EG)
Statsrådets förordning om havsvårdsförvaltningen (980/2011)