Photo by Julius Jansson on Unsplash

Kulturarvet

Vision 2030

Man värnar om det maritima kulturavet och kunskapen om det har ökat. Kulturarvet bidrar till att bevara och utveckla naturens mångfald och kustens livskraft.

Nu 2030

Beskrivning

Östersjön har en lång kulturhistoria. Det har idkats sjöfart på Östersjön redan under stenåldern, och handeln med sina handelsvägar och -hamnar inleddes redan på 700–800-talet. Det maritima kulturarvet är i stor utsträckning sammankopplat med de maritima näringarna. Det maritima kulturarvet är både ett immateriellt och ett fysiskt arv.

Med immateriellt kulturarv avses ritualer, kunskaper och färdigheter, som samhällena erkänner som en del av sitt kulturarv (Unesco 2003). De finländska havsområdenas immateriella kulturarv ansluter sig exempelvis till skärgårdens och kustens näringar. Till det immateriella maritima kulturarvet hör till exempel även traditionell kunskap om fångstplatser och gamla fiskemetoder osv. Om näringarna i kustområdet och de traditionella näringarna är livskraftiga, är det en garanti för att det immateriella kulturarvet ska bevaras och utvecklas.   

Det fysiska kulturarvet utgörs av olika slags strukturer, byggnader, vrak, platser, områden, farleder osv. som ansluter sig till den maritima kulturen. På grund av landhöjningen återfinns det maritimt kulturarv också i inlandet. Nedan presenteras maritima kulturmiljöer – områden som är värdefulla med tanke på kulturarvet.   

En levande kustkultur har ett nära samband med havsmiljön som näring och färdled. Ett livskraftigt kustområde är även en garanti för att kulturarvet ska bevaras. Om havets tillstånd är gott, stöder det i sin tur kustkulturens livskraft. Omvårdnaden om kulturarvet förutsätter bland annat ett tillräckligt skyddsnät, resurser för underhåll, kunskap som underlag för skyddet, inbegripande av lokala aktörer i planeringen samt säkerställande av hållbarheten i den användning som är inriktad på värdefulla områden och objekt.  Kulturarvet intresserar exempelvis som turistmål, och hållbar turism kan stöda bevarandet av kulturarvet. För omvårdnaden om kulturarvet krävs ett holistiskt synsätt, i vilket man skärskådar landskapshelheter med kulturmiljö- och naturvärden.

Nationallandskapen

Nationallandskapen (27 st.) ger en bild av de mest representativa natur- och kulturdragen i Finland. De maritima nationallandskapen är det marina Helsingfors, Skärgårdshavet, skärgården i Kvarken och Karlö.

Unescos världsarvsobjekt

Världsarvsobjekten utgörs av särskilt viktiga kultur- eller naturarv. Av Finlands sju världsarvsobjekt är de objekt som är belägna i maritima miljöer eller deras verkningsområde Sveaborg, Gamla Raumo, Struves kedja och Kvarkens skärgård (Museiverket 2019). Dessutom har Sammallahdenmäki i Raumo, som till följd av landhöjningen hamnat i inlandet under bronsåldern, byggts på stranden och representerar sålunda också det maritima kulturarvet.

Landskapsområden som är värdefulla på nationell och landskapsnivå

De nationellt värdefulla landskapsområden som baserar sig på statsrådets principbeslut 1995 är de kulturlandskap som nationellt är de mest representativa (Museiverket 2019).

De nationellt värdefulla landskapsområdena har sammanställts i en uppdateringsinventering, vars resultat ännu inte är i kraft. I inventeringen har man i större omfattning än tidigare beaktat bl.a. skärgårdsnäringarnas, fiskets och havsfarledernas landskap (Miljöministeriet 2015)

De landskapsspecifikt värdefulla landskapsområdena är objekt som inventerats på landskapsnivå. Av de objekt som tidigare har klassificerats som nationellt värdefulla i den nationella uppdateringsinventeringen har det föreslagits att en del ska ändras till värdefulla objekt på landskapsnivå.

 

Byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY)  

Av de nationellt identifierade ca 1200 byggda kulturmiljöerna av riksintresse är 71 maritima objekt. De representerar de finländska maritima näringarna, verksamheterna och den byggda kulturmiljö de frambringat. Till dem hör i synnerhet objekt längs kusten och i skärgården: farleder, historiska slott och befästningar, kyrkomiljöer, industriområden, skeppsvarv samt områden för sjöfart, skärgårdsbosättning och sommarbosättning. (Museiverket 2019)

Förutom objekten av riksintresse finns det även landskapsspecifikt och lokalt värdefulla kulturmiljöer (Museiverket 2019)

Nationalstadsparker

Enligt markanvändnings- och bygglagen är ändamålet med en nationalstadspark att bevara stadsnaturen och den byggda kulturmiljön som en omfattande och intakt helhet. Det finns fyra maritima nationalstadsparker i Finland (nationalstadsparkerna i Björneborg, Åbo, Hangö, Borgå och Kotka).

Arkeologiskt kulturarv

Det arkeologiska kulturarvet innefattar lämningar, konstruktioner, skikt och fynd som uppstått av mänsklig verksamhet under förhistorisk eller historisk tid. Fasta fornlämningar är fredade genom lagen om fornminnen. Exempelvis vrak som är över hundra år gamla är fredade genom lagen om fornminnen. Dessutom omfattar det arkeologiska kulturarvet nyare strukturer, som inte omfattas av lagen om fornminnen (t.ex. under 100 år gamla vrak). Lagen om fornminnen gäller inte inom den ekonomiska zonen. (Museiverket 2019)

Förhållandena i Östersjön är gynnsamma för att vrak skall bevaras, vilket är ett globalt sällsynt särdrag. I fornlämningsregistret finns uppgifter om mer än 2000 undervattensfynd i Finland. Förutom de vrak som är skyddade genom lagen om fornminnnen har det för fem betydelsefulla fredade vrakobjekt definierats skyddsområden enligt lagen om fornminnen (Museiverket, Kulturarv under vatten)

Arkeologiska objekt och områden av riksintresse fastställs i ett projekt av Museiverket under år 2021 (Museiverket, Arkeologiska objekt av riksintresse VARK).

Arkitektoniskt kulturarv

Av de i lagstiftningen skyddade kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna och konstruktionerna är t.ex. lots- och fyrsamhällen/-byggnader, skärgårdsbyar m.m. belägna i havsområdena (Museiverket 2019).

Vägkarta

Ett välbevarat kulturarv är en del av områdenas livskraft

– Man identifierar områdenas särdrag och profilerar områdena därefter (inkl. undervattens- samt immateriellt kulturarv)
– Man identifierar de med tanke på kulturarvet viktigaste objekten och utför på grundval av detta en prioritering
– Man upprätthåller och utvecklar infrastrukturen för att stöda bevarandet av kulturarvet också i glesbygderna
– Man gör året runt –boende i skärgården och glesbygderna ekonomiskt lönsammare (ändring av fastighetsskatten)
– Man sporrar lokala aktörer till att ta ansvar för bevarandet av kulturarvet (t.ex. ett regionalt ansvarigt museum)
– Man utvecklar skärgårdens näringar:
– Man erbjuder i större utsträckning upplevelsetjänster i skärgården
– Man utvecklar närmatsverksamheten
– Man tryggar öppenheten i kulturarvsområdena och avtalar i samband med privatisering om användningsändamålet för ett objekt

En havsmiljö i gott tillstånd stöder kulturarvets överlevnad

– Man utreder havs- och markanvändningens kombinationseffekter med tanke på kulturarvet
– Man beaktar de lokala värdena samt mer vidsträckta värdefulla områden när faktaunderlaget förbättras (förekomsten av flera värden, t.ex. landskap och arkeologi)

Man har hittat fram till en gemensam dialog och vilja mellan olika sektorer och kulturarvet skärskådas ur en holistisk synvinkel

– Man ökar de olika statliga branschernas förståelse för särdragen i det finländska kulturarvet (inkl. ett välbevarat undervattenskulturarv)
– Man utreder möjligheterna till synergier mellan de värdefulla områdena och andra branscher (jfr. musei-och och fiskrenseriväsendet i ett historiskt kontinuum)
– Man involverar kulturarvssakkunniga i verksamheten (t.ex. reparation av byggnadsarv, utveckling av turismen)
– Man utvecklar dialogen tillsammans med lokalsamfunden och involverar invånarna i planeringen
– Man utvecklar samarbetet mellan sektorerna: undersöker gemenskap, samhällelig och regionalekonomisk relevans

 

Man säkrar resurser för att dra försorg om kulturarvet

– Man strävar till att säkra tillräckliga resurser för att framhäva kulturarvet samt dra försorg om kulturvärdena och öka faktaunderlaget
– Man ser till att NTM-centralerna har tillräckliga understöd i anslutning till miljövården i skärgården

Medvetenheten i anslutning till ämnet har förbättrats

– Man säkrar tillräckliga kunskaper i anslutning till det maritima kulturarvet som underlag för planeringen (förbättrat faktaunderlag om undervattens- och skärgårdsarkeologi)
– Man främjar tillgängligheten till informationsflöde och kunskaper och förmedlar den ökade kunskapen över sektorgränserna
– Man utnyttjar den teknologiska utvecklingen och ökade mängden av data samt klarlägger fornlämningarnas läge samt vilka åtgärder som bör vidtas för att de ska bevaras

Bakgrundsinformation

Synergier och motsägelser

Ekosystemtjänster

– Kulturarvsbranschen utnyttjar åtminstone följande ekosystemtjänster som alstras av havsekosystemet:  

• Kulturella tjänster: upplevelser, inspiration, havslandskapet

• Produktionstjänster: närproducerad mat, närenergi, fiskbestånd

• Underhålls- och regleringstjänster: alla processer som upprätthåller den marina naturen

– Den viktigaste faktorn som påverkar de utnyttjade ekosystemtjänsternas tillgänglighet är att havet är i gott skick, i synnerhet de förutsättningar det skapar för produktionen av underhålls- och regleringstjänster.