header_1

Samspelet mellan land och hav

En bra och fungerande havsplan kan inte tas fram utan att man granskar kustområdets och havsmiljöns interaktion.

Havsplaneringsdirektivet förutsätter att samspelet mellan land och hav beaktas när havsplanen utarbetas.  Direktivet betonar förhållandet mellan havs- och kustverksamheter och vilken nytta havsplaneringen kan göra för ekonomin och ekosystemen i kustområdet. En bra och fungerande havsplan kan inte tas fram utan att man granskar kustområdets och havsmiljöns interaktion. Havsplaneringen bör sträva efter att identifiera hur områdesanvändningen och verksamheterna i kustområdet påverkar havet och tvärtom samt beakta detta i havsplanen. 

Kustekosystemen är mycket diversifierade, och även bebyggelsen finns till största delen vid kusten. Kusterna påverkas av kraftfulla naturfenomen, t.ex. stormar, översvämningar och erosion, som har betydande ekonomiska konsekvenser. Något som ökar mångfalden vid Finlands kust är den breda övergångszonen mellan land och hav liksom den oavbrutna landhöjningen efter istiden. 

Det finns ett samspel mellan land och hav bl.a. då man granskar näringsbelastning och eutrofiering, drar kabel eller överför energi till det nationella nätet eller binder samman sjö- och landtrafik, hamnar och även rekreationsmöjligheter i städerna och kustområdet. 

Med en ekosystemansats främjas hållbar ekonomisk tillväxt och utveckling av havs- och kustområdena liksom hållbar användning av områdets naturresurser. Integrering av sunda havsekosystem och deras tjänster i planeringsbesluten kan ge betydande fördelar när det gäller livsmedelsproduktion, rekreation och turism, begränsning av klimatförändringar, klimatanpassning, kontroll över förändringar av strandlinjen och förebyggande av katastrofer.

Rekommendation om genomförandet av en integrerad förvaltning av kustområden

Europaparlamentet och rådet gav 2002 en rekommendation om genomförandet av en integrerad förvaltning av kustområden. Enligt havsplaneringsdirektivet kan samspelet mellan land och hav granskas i havsplaneringsprocessen eller i en särskild process om användningen och förvaltningen av kustområden och vars resultat utnyttjas vid upprättandet av havsplanen.

Finlands kuststrategi togs fram 2006

Finlands kuststrategi utgick från rekommendationen om integrerad förvaltning av kustområden. Där föreslås en bred, strategisk och regional behandling av verksamheterna i kustområdet. Hållbar utveckling av kustområdena anses förutsätta långsiktig planering där alternativen för områdesanvändning och olika slags verksamheter samt områdets naturförhållanden kan beaktas på ett övergripande och balanserat sätt. Det blir centralt att vara förberedd på den kommande utvecklingen och även på extrema situationer i kustområdet, såsom klimatförändringarnas effekter. 

Kuststrategin redovisar olika myndigheters metoder för att bidra till hållbar utveckling av kustområdena. Strategin anger i enlighet med rekommendationen de principer som bör iakttas och främjas i förvaltningen av kustområdena:

– ett brett övergripande perspektiv där det tas hänsyn till att natursystem och mänskliga aktiviteter som påverkar kustområdena är beroende av varandra och olika, 

– ett långsiktigt perspektiv där det tas hänsyn till försiktighetsprincipen samt nuvarande och kommande generationers behov, 

– en förvaltning som kan anpassas under en successiv process, vilket underlättar anpassningen allteftersom problem uppstår och kunskaper utvecklas; detta innebär ett behov av en sund vetenskaplig grund vad beträffar utvecklingen av kustområdena, 

– lokala särdrag och stor mångfald när det gäller de europeiska kustområdena, vilket kommer att göra det möjligt att möta dessa områdens praktiska behov i form av särskilda lösningar och flexibla åtgärder, 

– arbete i samklang med de naturliga processerna och med respekt för ekosystemens bärkraft, vilket kommer att göra människors aktiviteter mer miljövänliga, socialt ansvarsfulla och ekonomiskt sunda i det långa loppet, 

– deltagande av alla berörda parter i förvaltningsprocessen,

– stöd och engagemang från berörda förvaltningsorgan på nationell, regional och lokal nivå, mellan vilka lämpliga förbindelser bör upprättas eller upprätthållas med syfte att förbättra samordningen mellan olika befintliga politikområden, 

– en kombination av instrument som är avsedda att underlätta samstämmighet mellan olika sektorspolitiska mål och mellan planering och förvaltning.

Samspelet mellan land och hav har tagits upp i projektarbetet med andra Östersjöländer, bl.a. i projektet Pan Baltic Scope 2018–2019.

I havsplaneringsprocessens visionsarbetsfas fördes en dialog med intressenterna om samspelet mellan land och hav där man synliggjorde landbaserade verksamheters (t.ex. industri, samhällen, jordbruk och skogsbruk) direkta och indirekta påverkan i havsområdena (se Tabell).

Du kan ta del av intressenternas synpunkter på de centrala faktorerna i samspelet mellan land och hav genom visionsarbetets vägkarta för respektive bransch.

Tabell: Landbaserade verksamheters påverkan på havsekosystemen.

Källor

Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättandet av en ram för havsplanering (2014/89/EU) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/FI/TXT/PDF/?uri=CELEX:32014L0089&from=EN

Europaparlamentets och rådets rekommendation om genomförandet av en integrerad förvaltning av kustområden i Europa (2002/413/EG) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/FI/TXT/PDF/?uri=CELEX:32002H0413&from=FI

https://www.msp-platform.eu – Land-sea interaction in maritime spatial planning

Hanhijärvi J (2006) Kestävästi rannikolla, Suomen rannikkostrategia. Suomen ympäristö 5/2006.

Morf, A., (ed) Cedergren, E., Gee, K., Kull, M., Eliasen, S. (2019) Lessons, stories and ideas on how to integrate Land-Sea Interactions into MSP. Nordregio, Stockholm. www.panbalticscope.eu