Det är svårt att utveckla vindkraft i Finska viken på grund av begränsningar som ställts av försvarsmakten, bebyggelse och fåglarnas flyttstråk. Havsvindkraftanläggningar placeras främst i de västra delarna av Finska viken utanför Helsingfors, Porkala udd och Hangö, även om företag inte vill investera i vindkraft i så pass begränsade förhållanden. Energiimport från Ryssland har stor betydelse och nya investeringar görs i kraftanläggningen i Lovisa.
Ökningen av sjötransporter utlöser ett behov av att bygga mer infrastruktur i hamnarna (särskilt i fråga om persontrafik) samt av nya utvidgningsområden för hamnarna. Olycksriskerna ökar i Finska viken på grund av ökningen av sjötransporter (högre risk för olje- och kemikalieolyckor). Även autonoma fartyg medför en ny slags säkerhetsrisk för den livligt trafikerade Finska viken. Helsingfors–Tallinn-tunneln och Rail Baltica (från Warszawa till Tallinn) ökar passagerartrafiken. I integrering av trafiken ingår också ett eventuellt tåg som går på en timme till Sankt Petersburg samt en elkabel under Finska viken. Pendling övergår till snabbare tågförbindelser och en del av arbets- och nöjesresorna fortsätter med båt, vilket håller båttrafikvolymerna nära den nuvarande nivån. Volymerna för cirkulerande kryssningsfartyg har vuxit.
I Finska viken kollapsar havsområdets tillstånd tydligt: salthalten sjunker, arterna utarmas, eutrofieringsutvecklingen accelererar och främmande arter blir vanligare. Finska viken belastas i synnerhet av huvudstadsregionens tillväxt (trafik, erosion, nedskräpning osv.) och av farliga ämnen som ökar i och med sjötransporterna. Jordbruket belastar särskilt östra Finska viken (avrinningsområden). Sankt Petersburgs tillväxt innebär ytterligare utmaningar i Östersjön på grund av avloppsvatten. Även belastningen av vattendragen som beror på skogsbruk och användning av torv ökar i Finska viken.
På grund av havsområdets svaga tillstånd mår fiskarterna dåligt, vilket försämrar fiskemöjligheterna i området. I och med den ökade sjötrafiken i området kommer det eventuellt olika främmande arter till Finska viken. Fritidsfisket ökar något och koncentreras till området utanför Hangö och Kotka, men havets svaga tillstånd minskar fiskets popularitet. Efterfrågan på fiske från utlandet är stark, vilket syns som ökat vattenbruk i området. Vattenbruksanläggningar inrättas på de mest lönsamma områdena i Finska viken, till exempel utanför Borgå. I och med den teknologiska utvecklingen odlas blåmussla och alger för att användas till exempel inom kosmetik och läkemedelsindustrin.
På grund av klimatförändringens negativa konsekvenser i andra länder kommer det turister till Finland. Stora turistmassor som kommer till området vid Finska belastar havsmiljön och området måste balansera mellan ökad turism och hållbarhet. De negativa effekterna av stora kryssningsfartyg inverkar på naturen och kulturarvet under vatten. Städerna i Finska viken och den närliggande skärgården drar fördelar av den ökade kryssningsturismen och en dag långa uppehåll i Finland ger livskraft åt företagen i området. Industriturismen lockar utländska turister till Lovisa och Kotka. På grund av ekosystemets nedgång har användningen av havet i rekreationsändamål minskat i Finska viken. Privatiseringen av havsområdena försämrar allemansrätten, vilket försvårar rekreation och privat båtliv. Även massiv kryssningsturism kan minska användningen i rekreationssyfte, om kryssningsfartygens avloppsvattenbelastning är betydande.
Avfolkningen i skärgården äventyrar det byggda kulturarvet Kulturhistoriska objekt (inklusive krigshistoria) kan bli mycket intressanta för turister och med hjälp av nya teknologier börjar man föra in modeller av kulturarvet i virtuell verklighet.
Finska viken
HAVETS EKOLOGISKA TILLSTÅND
Risker är bland annat rubbning av det ekologiska tillståndet, försämrad vattenkvalitet, skadliga ämnen som lagras i sediment, för stor kapitalstyrning, ökad kryssningsturism, risk för oljeolyckor, det växande trycket på miljön särskilt i Helsingforsregionen
Möjligheter är bland annat minskad användning av de perifera områdena då verksamheter koncentreras vilket kan leda till en förbättring av miljöns tillstånd, maximering av råmaterialeffektiviteten, en globalisering av miljöaktivismen skapar tryck på att skapa hållbara tillvägagångssätt
Att särskilt observera i havsplaneringen: stärkandet av planeringens roll/styrningspåverkan i förhållande till företag, ökad delaktighet/öppenhet (opartisk information), skydd av natur under vatten (till exempel buller som orsakas av byggande/kartläggning av tysta områden)
HÅLLBAR TILLVÄXT AV DEN BLÅ EKONOMIN
Risker är bland annat en kraftig och kortsiktig användningen av naturresurser, den ekonomiska nyttan försvinner från området, minskning av turistnäringens mångsidighet och lokala särdrag som beror på att turismen ökar koncentrerat
Möjligheter är bland annat ökad kryssningsturism i Kotkaregionen och till småstäder vid Finska viken, utvecklingen av logistiktjänster, nya ekonomiska möjligheter att använda blågröna alger, hyres- och försäljningsinkomster för ägare av vattenområden
Att särskilt observera i havsplaneringen: möjliggörande av verksamheter som allra minst står i konflikt med lokala intressen (den lämpligaste platsen för näringar, betydelsen av helhetsplanering), förberedelse inför kompensationsmodeller med hjälp av områdesplanering.
MÄNNISKORS VÄLBEFINNANDE OCH DELAKTIGHET
Risker är bland annat sämre möjligheter att delta (utländskt beslutsfattande och lite lokalkännedom), polarisering av områden och minskning av service i de perifera områdena, lägre tillfredsställelse med boende och attraktivitet, kulturell utarmning
Möjligheter är bland annat nya arbetsplatser utanför huvudstadsregionen till exempel i Kotkaregionen, bättre förbindelser (Finland–Europa)
Havsplaneringen har en central roll i att stärka delaktigheten och styra markanvändningen (till exempel områden som anvisats för rekreation, ägarförhållanden och försörjningstrygghet)