Områdesbeskrivning
ENERGI
Energiproduktionsområden väljs framförallt med tanke på försörjningstryggheten, vilket eventuellt leder till decentralisering av energiproduktionen. Energiproduktionen på Åland som ett demilitariserat område sker så att självförsörjningen stöds. Havsvindkraft blir vanligare i södra Bottenhavet. I och med energiunionen ökar antalet kabelförbindelser från västkusten i riktning mot Sverige.
SJÖTRANSPORTER OCH -INDUSTRI
Västkustens hamnar stärks på grund av den säkerhetspolitiska situationen och fokuset för sjötransporter flyttas delvis från den övertrafikerade Finska viken. Samarbetet med Sverige stärks, vilket syns bland annat som ökad båttrafik. Hotet av cyberpåverkan försvårar sjötransporter och övervakningen av sjötrafiken får en viktigare roll. Trafikvolymerna ökar och hamnar byggs ut. Städerna i området utvecklas och hamnarna få större betydelse. Flottan utvecklas och upprätthålls. Den starka kompetensen inom sjölogistik i området öppnar nya möjligheter för sjöfartsindustrin och logistiken.
HAVSMILJÖNS TILLSTÅND
Havsmiljöns tillstånd är ett kontinuum från nuläget. Boskapsproduktionen minskar i Egentliga Finland, men områdena för åkerodling minskar inte, eftersom trycket på att producera näring förblir samma eller ökar – delvis på grund av försörjningstrygghetsaspekter. Bottenhavet är ett ”bortglömt område” och därför mår havsmiljön där allra bäst. På grund av försvarsmaktens närvaro förbättras naturtillståndet i försvarsområdena, eftersom användningen av dessa områden begränsas. Vattenbruket ökar, vilket hotar havsmiljöns tillstånd i området.
FISKE OCH VATTENBRUK
Fångad fisk är en lyxprodukt och fritidsfiske blir vanligare. De största kuststäderna i området erbjuder fisketurism på fiskebåtar i angränsande vattenområden. I och med att havets tillstånd försämrats kommer det nya arter till området, bland annat ålmalen. Vattenodlad fisk blir vardagsmat allteftersom köttkonsumtionen minskar. Belastningen på vattendrag styrs som en del av matpolitiken med tanke på matproduktionens totala belastning, och produktionsanläggningarna koncentreras särskilt till södra Bottenhavet då produktionen av gris- och kycklingkött har avtagit i Egentliga Finland. Förutom skattestyrning delas/köps belastningskvoter mellan jordbruk och fiskerihushållningen inom avrinningsområdena. Näringsämnesbelastningskvoterna är på en hållbar nivå. I och med att regleringen stramats åt har pälsdjursuppfödning förbjudits, vilket tvingar till enorma förändringar i fråga om utnyttjande av strömmingsfångst. Förändringen stöds av staten.
TURISM OCH REKREATIONSÄNDAMÅL (inkl. kulturarv)
Objekt som ligger nära städer (till exempel Runsala, Ytterö) har en viktig ställning med tanke på turism och den inre skärgården får en viktigare betydelse i området. I naturen och närheten av havet vill man komma ifrån vardagen och uppleva lite lyx. Resmålen i skärgården minskar emellertid och de närrekreationsområden som finns kvar överbelastas på grund av turismen. Skärgården förlorar fast bosatta invånare, vilket försämrar servicen i området också med tanke på turism. De kulturhistoriskt värdefulla objekten i den inre skärgården och vid Bottenhavet lockar fortfarande, och i en värld som håller på att förändras ökar uppskattningen av dem. Havsmiljöns dåliga tillstånd försvagar till exempel naturturismen och privatbåttrafiken. Bottenhavets attraktionskraft ökar (renhet och säkerhet).
Risker och möjligheter
Skärgårdshavet och Bottenhavets södra del
HAVETS EKOLOGISKA TILLSTÅND
Risker är bland annat vattenbrukets näringsämnesbelastning, främmande arter, kärnkraftverk som ägs av Ryssland, försvarsmaktens behov, att lokala och regionala synsätt försvinner, försvarsmaktens nya infrastrukturbehov, mer intensiv verksamhet vid kusten, placering av vattenbruk på ogynnsamma områden, ökningen av okontrollerade sjötransporter (brist på AIS-data, olycksrisk)
Möjligheter är att områden som är stängda på grund av landets försvar säkerställer bevarandet av naturen och kulturmiljön
Att särskilt observera i havsplaneringen: anvisning och beaktande av riskområden i planen
HÅLLBAR TILLVÄXT AV DEN BLÅ EKONOMIN
Risker är bland annat att minskat fiske och användning av strömming hotar vattenbrukets möjligheter att växa, en försämring av möjligheterna för turism och rekreation bland annat då försvarsmakten använder större områden i Skärgårdshavet
Möjligheter är bland annat närrekreation, en ökning av områdets självförsörjning, närproducerad mat, utvecklingen av överföringsnät, att den teknologiska utvecklingen ökar möjligheterna för vattenbruk, att överinvesteringar utvecklar infrastrukturen i stor omfattning
Att särskilt observera i havsplaneringen: interaktion mellan land och hav, prioritering, försörjningstrygghetsaspekten, områden ska anvisas för fiske, beaktande av hamnar och verksamhet som är bunden till hamnar
MÄNNISKORS VÄLBEFINNANDE OCH DELAKTIGHET
Risker är bland annat ojämlikhet, otillräckliga transportförbindelser till skärgården, den risk för kulturarvet som skärgårdens förbud mot invånare utgör, att människornas frihet minskar, en förlust av kulturarvet
Möjligheter är bland annat rekreation som koncentreras till stränder, ökningen av kuststädernas livskraft
Att särskilt observera i havsplaneringen: betydelsen av ett tryggt trafiknät och engagemang av intressentgrupper blir viktigare, utsläppsbudget, man måste säkerställa områden som människor har tillträde till (till exempel rekreation)
