Riksomfattande beskrivning
Maktkampen mellan världens stormakter har eskalerat till ett handelskrig och även geopolitiska spänningar ökar. Den instabila säkerhetssituationen minskar investeringar. Det uppstår friktion särskilt mellan västvärlden och Ryssland. Ekonomiska begränsningar som beror på sanktioner försvårar även genomförandet av miljösamarbetsprojekt i Ryssland. Möjligheten att det militära hotet blir verklighet är liten, men försvarsmakten har emellertid starka intressen i fråga om havsområdet. Situationen i Finland balanseras emellertid av ett nära samarbete och ökad integration mellan EU-länderna. Man har inte åstadkommit klimatavtal på global nivå, men EU försöker emellertid föregå med exempel och stramar avsevärt åt sin miljöpolitik. EU:s ramdirektiv för vattenpolitik tolkas i vidare bemärkelse med tanke på hållbar utveckling så att även aspekter som gäller social och ekonomisk hållbarhet beaktas.
Man bildar en gemensam energiunion för EU och energioberoende på europeisk nivå lyfts fram. Försörjningstrygghet och gemensamma ambitiösa utsläppsmål betonas på den harmoniserade energimarknaden. Europeiska unionen stöder förnybara energiproduktionsformer, vilket på Östersjön innebär direkt stöd för havsvindkraft samt bygge av vindkraftsanläggningar längs överföringskablar. Energi produceras emellertid fortfarande med stenkol för att jämna ut variationen i de övriga ländernas produktion. I en spänningssituation vill man decentralisera energiproduktionen för att minimera sårbarheten.
Efter att den politiska situationen blivit mer spänd blir Östersjöns havsområde i allt större omfattning en strategisk spelplan och de logistiska rutternas strategiska betydelse lyfts fram. Sjörutter används eventuellt också som ett geopolitiskt verktyg och trafiken i Nordostpassagen försvåras. Vissa trygga tillväxtkorridorer blir viktiga (till exempel Åbo–Åland–Stockholm) och hamnarna vid västkusten förstärks. Passagerartrafiken särskilt söderut minskar betydligt. Även nöjessjöfart försvåras på grund av ständiga kabelprojekt, särskilt i Finska viken och Skärgårdshavet. Utvecklingen av autonoma sjötransporter bromsas av rådande cyberhot och misstro mellan internationella aktörer.
EU:s interna rörlighet ökar och Europa fortsätter att urbaniseras i och med att den åldrande befolkningen flyttar till de närmaste städerna. Också i Finland samlas folket i städer och de största kuststäderna bevarar sin livskraft. Då infrastrukturen i skärgården försämras flyttar särskilt den åldrande befolkningen till kuststäder. Som en del av metoder inom hybridpåverkan riktas allt fler cyberhot mot livsviktiga funktioner i samhället.
I och med spänningar reserveras havsområden i allt större omfattning för försvarsmaktens ändamål. Miljösamarbete med Ryssland är svårt och umgänget minskar, vilket påverkar havsmiljöns tillstånd negativt. EU tar en stark roll i klimatåtgärder. Man försöker stoppa eutrofieringsutvecklingen med hjälp av reglering, och försämringen av havsmiljöns tillstånd saktar av. Mikroplaster förbjuds i EU, men eftersom globala avtal saknas löses inte problemet. I väderförhållandena kan man observera tecken på klimatförändringen, men Östersjön är fortfarande en gynnsam miljö för att bedriva många näringsgrenar.
Allteftersom EU:s miljöpolitik stramas åt, höjs skatterna för kött, och fisk- och grönsaksbaserad kost blir mycket vanligare. Kött är en lyxprodukt, när däremot vattenodlad fisk är vardagsmat. Försvarsmaktens intressen försvårar trålningsfisket på öppet hav och fisket koncentreras till kusten. EU:s jordbrukspolitik stöder sig mot mer produktiva områden och stöd allokeras till vattenbruk i Östersjön. Insatserna för att uppnå självförsörjning inom proteinproduktion samt den förbättring av vattentillståndet som beror på strängare reglering ökar vattenbruket och produktionen mångdubblas.Produktionen koncentreras särskilt till Bottenviken och Skärgårdshavet. Användningen av inhemsk fisk samt utnyttjande av de biflöden som detta ger upphov till och förädling (till exempel bioolja) ökar avsevärt. Även olika innovationer inom blå bioekonomi ökar efterfrågan på råmaterial från Östersjön (till exempel kosmetik och medicin).
Medborgarnas trygghetskänsla försämras på grund av ökade spänningar och informationspåverkan. Turismen försvåras och det kommer knappt några turister till Östersjön. Även kryssningarna till Ryssland minskar. En delorsak är politiska spänningar (bland annat överflygningsförbud), men även personliga reseutsläppsbudgeter minskar turismen. Rekreation i närområden blir en trend och turism blir lyx för några få rika människor (havsutsikt blir ett privilegium). Många kulturarvsobjekt tas i besittning av försvarsmakten. Trycket att använda populära turism- och rekreationsobjekt såsom Sveaborg ökar. I stället för Finska viken riktas turismpotentialen till trygga och lugna Bottenviken (inkl. att skapa ett varumärke av tystnad och mörker).
BLÅ TILLVÄXT
MILJÖTILLSTÅNDET
MÄNNISKANS VÄLBEFINNANDE OCH DELAKTIGHET
Riktgivande eventuella effekter i scenario 3 som identifierats i workshoppar i förhållande till miljötillståndet, blå tillväxt samt människors välbefinnande och delaktighet.