Havsområdets framtidsscenarier och deras konsekvensbeskrivningar har utarbetats till grund för havsplanerna. I scenarierna granskas förändringar av verksamhetsmiljön i havsområdet samt intressenters behov och synpunkter på den framtida utvecklingen av Finlands havsområde. Analysen gäller särskilt energi, sjötransporter, miljö, fiske och vattenbruk, kulturarv, turism och rekreation, försvar, sjöfartsindustri, bioteknologi och autvinningsindustri.
De scenarier som presenteras här är beskrivningar av eventuella och alternativa framtider för verksamhetsmiljön i Finlands havsområde fram till 2050. Syftet är inte att med hjälp av dem försöka förutsäga framtiden, utan att hitta nya tankebanor och visioner. Meningen med scenarierna är att styra mot ett mångsidigt och konsekvent tänkande gällande olika alternativa framtida utvecklingsprocesser och därmed förbättra förutsättningarna att tolka och förstå aktuella företeelser samt effektivisera planeringen av verksamhet och reaktionsförmågan.
Olika personer kan tycka att de scenarier som beskrivs här är mer eller mindre sannolika. Syftet är emellertid inte att välja ett scenario bland andra genom att rangordna dem enligt sannolikhet eller preferens, utan att betrakta den helhet som scenarierna utgör. Händelseutvecklingar som blir verklighet i framtiden är ofta kombinationer av olika scenarier.
De havsområdesspecifika beskrivningarna av scenarierna samt riskerna och möjligheterna som presenteras i detta dokument har sammanställts utifrån material från workshoppar som ordnades under våren 2019. Arbetet har utförts på uppdrag av miljöministeriet.
Se en sammanfattning av scenarierna: Scenarier för havsområden 2050
Havsområdesscenariernas fokus
EU har rört sig i en marknadsliberal riktning och regleringen avvecklas. Företagens och städernas intressen styr utvecklingen mer än statsmakten.
Förutom för matproduktion utnyttjas havsområdet också särskilt som råmaterial för produkter med högt mervärde för företagens behov.
Miljöpolitiken är ineffektiv och fossila bränslen avskaffas inte på önskat sätt. Havsvindkraft byggs av globala storföretag rätt oreglerat och som mycket stora helheter.
Autonoma fartyg blid vanligare i Östersjön. Helsingfors–Tallinn-tunneln byggs med stöd av kinesiska investeringar, vilket påverkar särskilt passagerartrafiken. Sjölogistikens volym ökar, också i Norra ishavet (Nordostpassagen).
Befolkningen koncentreras till de stora städerna vid Östersjön. Klimatflykt ökar turistströmmarna i Östersjön.
Östersjön har blivit ett sorgebarn då havet eutrofieras och problemet med syrebrist blir värre i alla havsområden. Livsförhållandena för nyckelarter och -samhällen är hotade.
Vattenbruket ökar enligt hur lönsamt det är och produktionen koncentreras till allt större enheter.
Resenärernas intresse riktas till de stora städerna vid Östersjön och kulturarvet. Havsmiljöns dåliga tillstånd minskar natur- och kulturturismen i skärgården.
Oron över miljöns tillstånd ökar och klimatfrågor hamnar i politiskt fokus. Konsumenterna är miljömedvetna och valen styr även företagen till att erbjuda hållbara lösningar.
Förnybara energikällor främjas kraftigt och staten stöder nätanslutning av havsvindkraft. Produktionen är lönsam också längre ut på havet.
Utvecklingen av elektrifiering av trafik sträcker sig också till vattenområden.
Antalet små transporter ökar, vilket flyttar belastningen från havet till luften och förbättrar även skärgårdens tillgänglighet och tjänster. Närtrafiken och -logistiken förstärks.
Människorna söker sig allt mer till ren natur. Nya boendetrender samt arbetslivet som genomgått förändringar ökar skärgårdens popularitet också som boplats.
Klimatförändringens skadliga verkan på Östersjöns väderförhållanden är mindre än väntat.
De naturliga fiskbestånden blir livskraftigare och yrkes- och fritidsfiske ökar inom ramen för vad miljön tillåter.
Strängare miljöreglering begränsar en ökning av vattenbruk i stor omfattning i havet och fiskodling i slutet system blir vanligare, särskilt på land.
En lugn och ren miljö samt ökat serviceutbud lockar nya turister till Östersjön från länder som ligger nära. Den största delen av turismen riktas till Skärgårdshavet och naturområden.
Maktkampen mellan världens stormakter har eskalerat till ett handelskrig och spänningarna mellan västvärlden och Ryssland ökar vid Östersjön. Den instabila säkerhetssituationen minskar investeringar.
Samarbetet mellan EU-länderna ökar och unionen stramar åt sin styrning särskilt i fråga om miljö- och energipolitik.
Energioberoende på europeisk nivå lyfts fram och en gemensam energiunion för EU bildas. Förnybar energi såsom havsvindkraft understöds och kraftverk byggs längs överföringskablar.
Logistiska rutters strategiska betydelse blir viktigare och hamnarna vid västkusten blir starkare. Passagerartrafiken särskilt söderut minskar betydligt.
Den interna mobiliteten i EU ökar och i Finland bevarar de största kuststäderna sin livskraft. Skärgårdens infrastruktur försvagas.
I väderförhållandena kan tecken på klimatförändringen observeras, men Östersjön är fortfarande en gynnsam miljö för att bedriva många näringsgrenar.
Miljösamarbete med Ryssland är svårt, vilket påverkar havsmiljöns tillstånd negativt.
Insatserna för att uppnå självförsörjning inom proteinproduktionen ökar vattenbruket och produktionen mångdubblas samt koncentreras särskilt till Bottenviken och Skärgårdshavet.
Det blir svårare att resa och betydelsen av närrekreation ökar. Turismpotentialen riktas till Bottenviken.