I områdena kring Skärgårdshavet och södra delen av Bottenhavet finns en lång tradition av kustbosättning och sjöfart, vilket syns såväl i invånarnas vardag som i näringslivet. Användningstrycket på havsområdena har dock ökat också i Skärgårdshavet och i södra delen av Bottenhavet. Havsplanen för fram både den nuvarande användningen av området och framtidens möjligheter. Planen presenterar därtill naturvärden och kulturella värden som stöder utveckling av området.
I området betonas metallindustri, marin industri, havsbaserad vindkraft, stora hamnar, samt fiske och vattenbruk. Även turismbranschen har stor potential. Den marina industrin, samt övrigt näringsliv i planeringsområdet, vilar i stor utsträckning på sjöfart och hamnverksamhet. Hamnarna i Egentliga Finland och Satakunta har en betydande roll inom internationell logistik och Finlands handelssjöfart. Planeringsområdets landskapsområden, unika skärgårdsnatur, samt livskraftiga kulturarv, är centrala attraktionsfaktorer för turism och rekreation. Bottenhavets och Skärgårdshavets nationalparker främjar utveckling av turismen i planeringsområdet.
I havsplanen anvisas områden med betydelsefulla naturvärden under vatten, som också utgör potentiella områden för produktion av ekosystemtjänster. I utvecklingen av områdesanvändningen är det viktigt att beakta bevarandet av särdragen i livsmiljöerna under vatten. Planbeteckningen tar inte ställning till administrativa gränser eller skyddsområden, och de anvisade områdena utgör inte förslag till skyddsområden.
De områden som anvisas på kartan har genom en rikstäckande inventering identifierats som områden med ekologiskt betydelsefulla undervattensmiljöer (Finlands ekologiskt betydelsefulla marina undervattensmiljöer, EMMA, länk). I Skärgårdshavets och södra Bottenhavets planeringsområde finns sammanlagt 16 värdeområden för undervattensmiljö. Områdena innehåller bland annat betydelsefulla fortplantningsområden för fisk, en mångfald olika marina naturtyper, områden med geologisk mångfald samt mångfaldiga makroalgssamhällen. Områdesavgränsningarna baserar sig främst på data om vattenvegetation och övriga organismer, Östersjöns naturtyper samt fortplantningsområden för fisk som samlats in genom VELMU (programmet för inventering av den marina undervattensmiljön).
Endast sådana områden för vilka det fanns tillräckliga karteringsdata har fastställts som EMMA-områden. Betydelsefulla naturvärden finns också utanför dessa områden. Fler betydelsefulla områden kan identifieras i framtiden i takt med att kunskapen utvecklas. Det är viktigt att kartlägga och ta hänsyn till naturvärden under vatten också i andra områden än de som identifierats i planen.
I havsplanen anvisas inte befintliga Natura 2000-områden, nationalparker eller andra naturskyddsområden, som skyddas och genomförs enligt annan lagstiftning. Dessa områden har dock beaktats i havsplaneringen. Skyddsområden, nationalparker och IBA- och FINIBA-områden ingår i plankartans bakgrundsmaterial och kan ses samtidigt som planen. I planeringsområdet finns två marina nationalparker, ett omfattande nätverk av skyddsområden, och många fågelområden som är betydelsefulla internationellt och nationellt samt på landskapsnivå. Naturvärdena har uppmärksammats aktivt när havsplanens planeringslösningar utarbetats.
Det centrala målet och den centrala planeringslösningen för havsområden har varit att bevara, skydda och förbättra mångfaldig marin natur. I planen anvisas inga potentialer som sannolikt skulle ge upphov till konflikt med centrala naturvärden.
I havsplaneringen identifieras betydelsefulla ekologiska förbindelser, bland annat vattendrag som är viktiga för vandringsfiskar. I utvecklingen av mänskliga verksamheter är det viktigt att beakta bevarande och förbättring av de ekologiska förbindelserna. Avrinningsområdet inom det planeringsområde som rör havsplanen är vidsträckt, och präglas av många åar och älvar, å- och älvdalar samt mynningsområden. Avrinningsområdet har stor betydelse för havet, genom växelverkan mellan land och hav. Vattendrag i området som utsetts till spetsobjekt i den nationella fiskvägsstrategin är Eteläjoki–Norrmark å och Kisko å.
Bild. Betydande områden med naturvärden under vatten i Skärgårdshavet och södra delen av Bottenhavets område.
I havsplanen används beteckningen Energiproduktion för att anvisa områden som har potential för havsbaserad vindkraft, som gynnar koncentrerad placering vid byggande av havsbaserade vindkraftverk samt främjar samordning med god marin miljöstatus, landskapsvärdena och andra användningar av havsområdet. Övriga energiproduktionsformer kan vid behov inkluderas i havsplanen i följande planeringsomgångar.
Under den första planeringsomgången har man kunnat se att det särskilt i Bottniska viken finns goda förutsättningar för omfattande etablering av havsbaserad vindkraft. De områden med potential för energiproduktion som identifierats i planeringsområdet finns på Bottenhavet utanför Sastmola, Björneborg och Raumo kuster, och även i den ekonomiska zonen. Området för vindkraftsproduktion utanför Björneborgs kust har utvidgats i riktning mot öppna havet. Enligt den översiktliga analysen finns potentiella områden för havsbaserad vindkraft också i Skärgårdshavets södra delar samt i norra Östersjön. Etablering av havsbaserad vindkraft i den södra delen av Skärgårdshavet ska samordnas med de krav som försvarets verksamhet ställer. Den totala arealen av de områden som anvisas på kartan är cirka 1 200 km2.
För att identifiera potentiella områden användes en analys utförd av Finlands miljöcentral (SYKE). Analysen stöder planeringen av lokalisering av vindkraftspotential, och tar en mångfald omständigheter i beaktande: naturvärden, vindkraftens kostnadsfaktorer, samt faktorer i anslutning till näringar och rekreationsvärden. De potentiella områdena har i havsplaneringen anvisats med beaktande av bland annat skyddsområden och naturvärden, landskapsvärden, djup, samt försvarsmaktens verksamhet. Natura 2000-områden och sjöfartsområden har betraktats som uteslutande kriterier i planeringen. Analysen av potentiella områden för havsbaserad vindkraft har skett på en översiktlig nivå, och exempelvis jordarterna i havsbotten har inte beaktats, utan ska utredas noggrannare i samband med eventuella projekt.
När vindkraftsproduktionen koncentreras till öppet hav i tydliga helheter på tillräckligt avstånd från kusten och skärgården främjas samordningen mellan vindkraft och övrig användning av havsområdet, samt hantering av miljökonsekvenser. I planeringsområdet är de flesta andra verksamheter, samt värdeområden för marin natur, belägna i kustvattnen, skärgården och andra grunda havsområden. Potentiella områden för havsbaserad vindkraft ligger i huvudsak på öppet hav minst 10 kilometer från kusten och på 10–50 meters djup. Havsplanens bakgrundsmaterial visar områden för vindkraftsproduktion enligt gällande landskapsplaner, och övriga projekt för havsbaserad vindkraft som är under planering.
I utvecklingen av den havsbaserade vindkraften är det viktigt att beakta övriga maritima näringar, landskapsvärden, natur- och kulturvärden, rekreation, sjöfart och landets försvar. Dessutom ska förbindelsebehov för energiöverföring i havsområdena beaktas, samt anslutning till stamnätet.
Övriga planbeteckningar med anknytning till energibranscherna är ledningar, kablar och rör. I skärgårdshavets och södra Bottenhavets planeringsområde löper två betydande internationella infrastrukturförbindelser. I havsplanen anges likströmsförbindelserna till Sverige: Fenno‑Skan 1 (400 MW) från Raumo till Dannebo och Fenno‑Skan 2 (800 MW) från Pyhäranta till Finnböle. Undervattensgasledningen Nord Stream börjar i Ryssland och löper längs Finska viken och genom norra Östersjön till Tyskland. Elöverföringsförbindelser för områden för havsbaserad vindkraft har inte angetts i den kartbaserade planen. Betydelsen av planering av förbindelser för elöverföring har förts fram i planeringsprinciperna för energiproduktionsområden och havsområdets olika zoner.
Som specialområde anvisas Olkiluoto kärnkraftverks anläggningsområde och området för slutförvaring av använt kärnbränsle i Euraåminne samt tillhörande skyddszon.Driften av kärnkraftverket är knuten till havet genom kylningssystemet. Havsvatten används som kylvatten och för sedan med sig värme ut i havsområdet. Dessutom inverkar kärnkraftverket på möjligheterna att använda det närliggande havsområdet, därför anvisas dess område i havsplanen.
I havsplaneringen identifieras internationellt betydande hamnar i TEN-T-stomnätet och i det övergripande nätet samt övriga regionalt betydande hamnar. Hamnarnas verksamhets- och utvecklingsförutsättningar är intimt förknippade med sjöfartsområden, anslutningsförbindelser på fastlandet, samt smidighet och säkerhet i trafiken. Hamnbeteckningarna omfattar även övriga verksamheter som stöder sig på hamnområdet, såsom industri och logistikcentra.
Hamnarna är centrala knutpunkter för transport av människor och gods, och i hamnområdena finns ofta industriverksamhet med hamnanknytning. Hamnarna spelar en betydande roll för Finlands ekonomi och försörjningstrygghet.
I havsplanen för Skärgårdshavet och södra Bottenhavet anvisas två TEN-T-hamnar som ingår i TEN-T-stomnätet: Åbo och Nådendal, samt två hamnar som ingår i det övergripande TEN-T-nätet: Björneborg och Raumo. Med beteckningen Övriga hamnar anvisas dessutom hamnarna i Euraåminne, Nystad och Pargas. I Räfsö i Björneborg, samt i Nystad, finns dessutom betydande fiskehamnar.
Testområdet Jaakonmeri i havsområdet utanför Euraåminnes kust har i havsplanen utmärkts med beteckningen Specialområde. Området har reserverats för testning av självstyrande sjöfart, fartyg och teknik. Rörligheten i området kan enligt vissa villkor begränsas, och har då inverkan på övrig användning av området.
Som sjöfartsområden anvisas i havsplanen huvudsakligen farleder för handelsfartyg klass 1 och 2, och övriga havsområden med livlig trafik. Sjöfartsområdena baserar sig på de områden som utnyttjas inom sjötrafiken, befintliga farleders läge och behoven av att anvisa nya farleder utifrån vilka beteckningen Sjöfartsområden har generaliserats. I utvecklingen av sjöfartsområdena är det viktigt att beakta sjöfartens och den maritima logistikens framtida behov samt förutsättningarna för en trygg sjöfart. I havsplanens bakgrundsmaterial visas farleder för handelsfartyg klass 1 och 2.
I havsplanen definieras ekonomiskt och funktionellt betydelsefulla funktionella förbindelser – såväl befintliga som potentiella – som stöder områdenas näringar och övriga välfärd. En funktionell förbindelse kan omfatta behov gällande turism-, rekreations- och infrastrukturförbindelser. I utvecklingen av förbindelser ska behovet av att samordna olika branscher beaktas och en mångsidig utveckling av förbindelserna främjas.
I planeringsområdet har identifierats ett behov av en ny marin förbindelse, den så kallade Örö-farleden. Den har i planen märkts ut med beteckningen Funktionell förbindelse. Förbindelsen Åbo–Stockholm, som är en del av TEN-T-stomnätskorridoren Skandinavien–Medelhavet, anvisas med beteckningen TEN-T-förbindelse.
I samband med havsplaneringen har man, för att stödja god status i den marina miljön, utfört en kartläggning av framtida muddringsbehov i hamnar och klass 1-farledsområden för handelsfartyg, samt identifierat de platser som bäst lämpar sig för havsdeponering med beaktande av skyddet av den marina miljön samt kostnadseffektiviteten (länk).
I Skärgårdshavets och södra Bottenhavets planeringsområde granskades i utredningen Björneborgs hamnar (Tahkoluoto, Mäntyluoto), Raumo hamn, Nystads hamn, Nådendals hamn och hamnarna i Åbo (Västra hamnen, Pansio).
I havsplaneringen identifieras eventuella risker för olje- och kemikalieolyckor i den operativa driften. I havsplanen visas inga sådana lösningar som skulle innebära en medveten ökning av olycksrisken.
TEN-T är ett trafiknät som sträcker sig över hela Europa. Det består av ett stomnät som ska byggas senast 2030, och ett övergripande nät som ska vara färdigställt senast 2050. Syftet är att skapa ett säkert och hållbart trafiksystem för EU, vilket främjar smidig rörlighet för personer och varor.
I havsplanen anvisas områden som i fråga om yrkesfiske är viktiga för nätfiske längs kusten och trålfiske på öppna havet. De nätfiskeområden som anvisats genom fiskebeteckningen bygger på Naturresursinstitutets material om nätfiske, som omfattar klass 1-nätfiskeområden. Materialet om trålfiske på öppna havet bygger i huvudsak på material från Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (HELCOM) om fiskefartygens rörelser. Förpliktelserna i fråga om uppföljning och lokalisering gäller endast fiskefartyg över tolv meter, därför finns det inga heltäckande uppgifter om mindre fartygs rörelser. Fiskeområdena har anvisats på ett övergripande sätt för att passa havsplaneringens skala. Det bör noteras att fångstplatserna varierar i tid och rum, på grund av fiskarnas rörelser och övriga omständigheter. De anvisade områdena är vidsträckta och speglar fiskets intensitet i södra Bottenhavet. Fiskeområdenas storlek och fångstmängder är anmärkningsvärda också i jämförelse med förhållandena i Östersjön som helhet. Vid Satakunta kust har anvisats trålfiskeområden och ett område för ryssjefiske. Områdesavgränsningen bygger på uppgifter som 2019 samlats in från fiskare inom projektet PanBaltic Scope.
Havsplaneringens skala tillåter inte att övriga områden som är viktiga för yrkesfiske, till exempel ryssjeplatser eller nätverket av fiskehamnar, anges på plankartan. Områdena har dock beaktats under planeringsprocessen. Centrala fiskehamnar och ryssjeplatser för fiskare inom grupp 1 ingår i plankartans bakgrundsmaterial och kan ses tillsammans med planen.
Fiskenäringen är beroende av vattenmiljöns och fiskbeståndens goda status. Flera fiskarters fortplantningsområden är belägna i närheten av kusten samt i skärgården. De viktigaste fortplantningsområdena för fisk anvisas i havsplanen med beteckningen Betydelsefulla naturvärden under vatten.
Av den fisk som produceras i Fastlandsfinland produceras två tredjedelar i havet. Största delen, cirka 40 procent, produceras i Skärgårdshavet. Medelstorleken på matfiskanläggningarna är liten och företagens produktion är splittrad i många små enheter i skydd av skärgården. Målet med den nationella lokaliseringsstyrningen av vattenbruk har varit att peka ut platser som lämpar sig för fiskodling med hänsyn till miljöskydd, vattenbruksnäringen och övriga användningar av havsområden.
Med beteckningen Vattenbruk anvisas potentiella områden för fortsatt odling av fisk. För att identifiera områden med potential för vattenbruk användes FINFARMGIS-modellering som utvecklats av Naturresursinstitutet, samt befintlig och planerad infrastruktur för fiskodling. För att identifiera områden för fiskodling användes analysverktyget FINFARMGIS som utvecklats inom Naturresursinstitutets innovationsprogram för vattenbruk, och som bygger på en ekosystembaserad strategi. Syftet med FINFARMGIS-analysen är att utgående från miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier bedöma olika områdens lämplighet för fiskodling. Geodatamaterialet undergick en multikriterieanalys och en analys av kostnadsyta, som resulterade i en synteskarta. Synteskartan beskriver, med hjälp av en klassificering som genererats genom modellering, de bästa områdena för stora fiskodlingsanläggningar i Finlands havsområden. Målen för vatten- och havsvården kan begränsa möjligheten att utnyttja potentiella områden för fiskodling.
I havsplanen har framtida potentiella områden för vattenbruk identifierats, baserade på såväl modellering som övrig information om havsområden. Sådana områden har identifierats i Skärgårdshavets yttre skärgård, samt i de yttre kustvattnen i södra Bottenhavet. I Bottenhavets södra del anvisas fem potentiella områden för fortsatt odling av fisk, och i Skärgårdshavet åtta. I Egentliga Finlands område visas som områden med potential för vattenbruk sådana värdeområden som utsetts inom FINFARMGIS-modelleringens bästa femtedel och som avgränsats på grundval av övrig planeringsinformation. Områden i Satakunta med potential för vattenbruk bygger på de områden som i FINFARM-analysen befunnits ha de allra högsta, dvs. bästa, analysvärdena i Satakunta område. Bottenhavets nationalpark och skyddsområden användes som uteslutande faktorer vid valet av områden. FINFARMGIS-modellen tar inte ställning till områden för vinterförvaring av odlingsbassängerna, stödpunkter vid stranden eller hamnar för servicefartygen. Vinterförvaring eller behövliga hamnar har inte i detta skede behandlats i havsplaneringen.
I havsplaneringen har man i fråga om potentiella områden för vattenbruk fastställt havsområdenas ekologiska status och de begränsningar som den medför. Beteckningen bygger på de möjligheter som ny teknik för med sig, samt hållbara lösningar för att nå miljö- och produktionsmålen i framtiden, varvid vattenbruk är möjligt, såvida havets tillstånd tillåter det.
I havsplanens helheter för turism och rekreation kombineras både turismen och dess utveckling, och rekreation på egen hand, såsom att röra sig i och betrakta naturen, samt utöva fritidsfiske och jakt, bland annat jakt på havsfågel. I utvecklingen av turism och rekreation är det viktigt att främja verksamhetsförutsättningar för maritim turism, tillgänglighet samt utformning av funktionella helheter och att beakta verksamheternas hållbarhet samt hanteringen av turismens miljöbelastning.
I havsplanen anvisas de helheter som är mest attraktiva i fråga om utveckling av branschen. Turism och rekreation har också många beröringspunkter med kulturarvet, såväl det byggda som det immateriella. Till exempel möjligheter till fritidsfiske och jakt i rekreationssyfte stöder en livskraftig och välmående skärgårdskultur. Betydande destinationer i områdena är, vid sidan av Bottenhavets och Skärgårdshavets nationalparker, bland annat Raumo skärgård, Kuuskajaskari befästningsö, Kylmäpihlaja fyr, Laitakari och fyrön Säbbskär i Luvia, Ytterö och Räfsö i Björneborg, Ourat i Sastmola, Sastmola å rekreationsfiskeområde, Enskärs fyr, Skärgårdens ringväg, Jurmo, Örö befästningsö, Bengtskärs fyr, vikingacentret i Rosala samt Utö.
Beteckningen Förbindelse för turism och rekreation anvisas i havsplanen utgående från basfarleden för båttrafik. Fritidsbåtstrafiken i Bottenhavet är i huvudsak koncentrerad till områdena längs kusten. De småbåtshamnar som är mest betydelsefulla för utveckling av turismen i landskapet är Krookka i Sastmola, Räfsö i Björneborg, Laitakari i Luvia i Euraåminne samt Syväraumanlahti och Poroholma i Raumo. Skärgårdshavet är i sin helhet ett starkt turism- och rekreationsområde såväl nationellt som internationellt.
Det är viktigt att se till att det också finns obebyggda havsstränder i naturtillstånd med tanke på turism och speciellt rekreationsmöjligheter. På bifogade karta kan du studera de obebyggda och bebyggda stränderna längs Finlands kust. https://arcg.is/1Gmyvv
Tabell I havsplanen angivna zoner för utveckling av turism och rekreation i Skärgårdshavet och i södra Bottenhavet.
Namn på området | Beskriving |
---|---|
Sastmola å och Oura skärgård | Sastmola å är en betydande destination för rekreationsfiske, och utmed ån finns ett mångsidigt utbud av turism- och inkvarteringstjänster. En maritim atmosfär råder vid Krookka gästhamn, liksom i Oura skärgård, där den gamla lotsstationen börjat användas för turismändamål. |
Björneborg delta och dyner | Ytterö med sina dyner är en nationell landskapssevärdhet, och Kumo älvs mynning, eller delta, är Nordens mest vidsträckta. Björneborgs kust har en mångsidig fågelfauna, och ett omfattande nätverk av fågeltorn erbjuder goda möjligheter till fågelskådning. |
Euraåminne från Laitakari till Luvia skärgård | Från Laitakari gästhamn är det lätt att ta sig till Bottenhavets nationalpark. På holmen Nirvo finns en utflyktshamn. På fyrön Sebbskär finns en mångsidig fågelfauna och där ligger Finlands nästäldsta fågelstation. |
Gamla Raumo och skärgårdens utflyktsrutter | Gamla Raumo är ett objekt på världsarvslistan, men också ett levande stadscentrum med sina unika butiker. Raumo har ett mångsidigt utbud av turismtjänster till havs, vilket gör det möjligt för besökare att ta sig till skärgården och Bottenhavets nationalpark också utan egen båt. |
KihtiStröömi | Ströömi havsfarled. Skärgårdsbosättning i Väståboland (Västra och Östra Saverkeit, Björkö, Mossala, Åvensor, Keistiö, Kolko, Jumo, Åselholm), Houtskärs kyrka med omgivning, Iniö kyrkby, Gustavs kyrka med omgivning, Lypertö by och lotsstation, Katanpää fästning. |
Erstan | Erstans havslandskap. Herrgården Ekstensholm, Själö spetälskehospital, trävillaområdet i Runsala, hamn-, varvs- och industriområdet vid Aura ås mynning. |
Östra Skärgårdshavet | Dalsbruks historiska industriområde, Örö fort, Hitis kyrkby, bybebyggelsen i Kimitoöns yttre skärgård (Rosala och Böle, Högsåra, Holma), Dragsfjärd kyrka med omgivning. |
I havsplaneringen identifieras koncentrationer av kulturvärden som omfattar bland annat nationellt värdefulla landskapsområden, maritima byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY), kulturlandskap under vatten, traditionsområden för kustfiske samt helheter med koppling till sjöfart, vårdbiotoper och trävillekultur.
I havsplanen anvisas 8 helheter med värdefullt kulturarv. Helheterna representerar olika drag av ett kulturarv som är kännetecknande för Skärgårdshavets och södra Bottenhavets planeringsområde. Dessa områden beskrivs i tabellen. Värdena av planeringsområdets kulturarv utgör attraktionsfaktorer för utveckling av turismen.
Skärgårdshavets vidsträckta skärgårdshelhet – som förenar lokal skärgårdskultur, bosättning året om och fritidsbosättning, maritima branscher, skärgårdsnatur och skärgårdskulturarv – anvisas i havsplanen med beteckningen Skärgård. Ett stort antal områden har avgränsats som kärnområden i skärgården, bland annat i kommunerna Pargas, Kimitoön, Åbo, Nådendal, Tövsala, Gustavs och Nystad. Helheten innefattar även Skärgårdshavets biosfärområde. I utvecklingen av områdena är det viktigt att främja förutsättningarna för fast bosättning, beakta upprätthållandet av en livskraftig skärgårdskultur, idkandet av mångsidig näringsverksamhet samt områdenas tillgänglighet året om. Det är viktigt att utveckla områdenas infrastruktur, för att stödja deras livskraft och särdrag.
Material som stöder centrala teman, såsom fyrar, vrak, fornlämningar, byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY) och nationellt värdefulla landskapsområden, ingår i plankartans bakgrundsmaterial och kan ses tillsammans med planen.
Du kan utforska Zoner inom havsplan, skärgård beteckning och YKR-data rapport (på finska). Länk https://www.merialuesuunnittelu.fi/wp-content/uploads/2020/10/Merialuesuunnitelman-vyohykkeet-saaristo-merkinnan-alueet-ja-YKR-data-2020.pdf
Tabell I havsplanen angivna områden med kulturvärden i Skärgårdshavet och södra Bottenhavet
Namn på området | Beskriving |
---|---|
Sastmolas gamla byar | Bottniska vikens strandväg har anor från medeltiden. Längs det avsnitt som följer Sastmola kust finns flera gamla byar med bondgårdar, samt småbruk och fiskehamnar som tillkommit genom fiskenäringen. |
Björneborgs maritima landskap | I landskapen längs Björneborgs kust möts maritim atmosfär, kulturarv och naturvärden: Vittisbofjärd och Räfsö kyrkbyar, industri- och trävillamiljöer, sjöfartshistoria samt Ytterös landskapssevärdhet och vidsträckta havsstrandängar. |
Luvia skärgård och den gamla havsviken (vid Euraåminne) | De byar som uppstått kring den gamla havsviken i Euraåminne, samt fiskelägena i den splittrade skärgården, berättar om kustens närings- och bosättningshistoria. Sebbskärs fyr och personalbyggnaderna är byggda på 1870?talet. |
Raumoregionen: världsarv, fyrar och fästningar | Kring Raumo finns ett mångsidigt maritimt kulturarv: från anspråkslösa skärgårdshemman till Gamla Raumo som fått sin nuvarande skepnad under sjöfartens guldålder, samt försvarsbefästningar från medeltiden till första världskriget. |
KihtiStröömi | Ströömi havsfarled. Skärgårdsbosättning i Väståboland (Västra och Östra Saverkeit, Björkö, Mossala, Åvensor, Keistiö, Kolko, Jumo, Åselholm), Houtskärs kyrka med omgivning, Iniö kyrkby, Gustavs kyrka med omgivning, Lypertö by och lotsstation, Katanpää fästning. |
Erstan | Erstans havslandskap. Herrgården Ekstensholm, Själö spetälskehospital, trävillaområdet i Runsala, hamn-, varvs- och industriområdet vid Aura ås mynning. |
Östra Skärgårdshavet | Dalsbruks historiska industriområde, Örö fort, Hitis kyrkby, bybebyggelsen i Kimitoöns yttre skärgård (Rosala och Böle, Högsåra, Holma), Dragsfjärd kyrka med omgivning. |
Sydvästra Skärgårdshavet | Skärgårdshavets havslandskap. Bybebyggelsen i Väståbolands yttre skärgård (Jurmo, Björkö, Aspö, Nötö, Sandholm, Lökholm, Borstö, Berghamn, Österskär), Utö fort, fyr- och lotssamhälle. |
Barösunds farled | Historisk sjöfartsled och knutpunkt. Det mångsidiga byggnadsbeståndet invid farleden består av gammal jordbruks-, fiske- och lotsbosättning samt av sommarvillor, pensionat och sommarstugor byggda från och med 1800-talets slut. Farleden har också haft militär betydelse, och invid den byggdes försvarsverk på 1700-talet. |
I havsplaneringen identifieras den marina industrin som en central del av de helheter som de maritima näringarna utgör, de maritima klustren. Den marina industrin är ofta koncentrerad till närheten av stora hamnar. Den marina industrin har i planeringsområdets båda landskap identifierats som en betydelsefull bransch också ur den regionala utvecklingens synvinkel. Till stöd för denna synvinkel har sammanlagt tre koncentrationer av marin industri anvisats på plankartan: Björneborg, Raumo och Åbo/Nådendal.
Fungerande logistikförbindelser till havs och på land är betydelsefulla för den marina industrins konkurrenskraft. I utvecklingen av hamnar är det viktigt vara beredd på ökande maritim logistik och olika projekt som kommer att genomföras till havs.
I denna planeringsomgång har inga potentialer för mineralutvinning anvisats i havsplanen. Det finns ännu ingen tillräcklig kunskapsbas för att anvisa potentiella områden, och det är svårt att anvisa potential i havsplanen eftersom mineralutvinningsobjekten är små till arealen. Utvinningssektorn identifierades i visionsarbetet (länk) som en framtidsbransch, sektorn granskades också i rapporten om situationsbilden för den blå ekonomin (länk). Havsbottens sandreserver, såsom sand- och grusformationer, är i typfallet också områden med mycket höga naturvärden, så områden för mineralutvinning borde placeras i djupt belägna områden som saknar betydelse sett till sin mångfald.
Potentialer inom blå bioteknik har inte anvisats i denna planeringsomgång, eftersom det ännu inte finns några mer ingående undersökningar och utredningar. Blå bioteknik identifierades i visionsarbetet (länk) som en viktig framtidsbransch, sektorn granskades också i rapporten om situationsbilden för den blå ekonomin (länk). Branschen är indirekt en del av målet att främja god status i den marina miljön, eftersom ett hav med god status också förmår producera högklassiga råvaror för bioteknikens behov.
Tryggande av försvarsmaktens verksamhetsförutsättningar har beaktats i havsplaneringsprocessen. Försvarsmaktens områden anges i huvudsak i havsplanens bakgrundsmaterial.
Skyddsområden och skjut- och övningsområden till havs som avses i territorialövervakningslagen har beaktats i havsplanen. I Skärgårdshavets och södra Bottenhavets planeringsområde finns sex marina skydds-, skjut- och övningsområden: Skinnarvik (Kimito), Örö, Utö, Gyltö, Houtskär och Pansio, som alla är belägna i Skärgårdshavet. Försvarsmaktens skydds-, begränsnings- och riskområden ingår i plankartans bakgrundsmaterial och kan ses tillsammans med planen.
Bland de användningar av havet som kommer att bli viktigare i framtiden är etablering av havsbaserad vindkraft en användning som måste samordnas med försvarets behov. I den första planeringsomgången avspeglas detta i att potentialen för havsbaserad vindkraft i huvudsak är koncentrerad till Bottniska viken.