Norra Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken

Planeringslösningar ​

Introduktion

I norra Bottenhavets, Kvarkens och Bottenvikens område accentueras mångsidiga naturförhållanden, ett rikt kulturarv och ett livligt näringsliv – faktorer som tillsammans skapar en intressant och attraktiv miljö. Norra Bottenhavet med sina öppna havsområden är det mest maritima delområdet, Kvarken utgör de mest representativa delarna av Finlands internationellt unika landhöjningskust, och Bottenviken kännetecknas av sina grunda vatten, istäcket under vintern samt laxåar och -älvar. De mest betydelsefulla användningarna av det maritima området är för närvarande fiske och rekreation samt maritim logistik som tjänar industri och handel, men i framtiden kommer också bland annat turism, energiproduktion och vattenbruk att bli viktigare.

Den maritima karaktären är en viktig attraktionsfaktor, som man vill dra nytta av på ett mer omfattande sätt än tidigare. Turismen längs kusten och i havsområdet utvecklas aktivt och är föremål för höga förväntningar. Områdets särskilda förhållanden, exempelvis istäcket under vintern, innebär möjligheter att utveckla en unik vinterturism. Bottniska vikens kust och Bottenvikenregionen har i Finland identifierats som ett område med mycket stor potential för etablering av havsbaserad vindkraft. Utveckling av hamnar och havsfarleder är av central betydelse för områdets internationella förbindelser och industrins konkurrenskraft. I området strävar man efter att förbättra fiskenäringens förutsättningar samt stimulera bestånden av vandringsfisk. Vattenbruket i området är i dagsläget ännu anspråkslöst men tillväxten gynnas av efterfrågan på inhemsk matfisk samt av en stark förädlingsindustri.

Havsplanen för fram såväl den nuvarande användningen av området som framtidens möjligheter. Planen presenterar därtill naturvärden och kulturella värden som stöder utveckling av området. I planen identifieras de viktigaste områdena när det gäller turism och rekreation samt sjöfart och fiske, och även områden med potential för utbyggnad av bland annat havsbaserad vindkraft och vattenbruk. I fråga om naturvärden framhävs de mest betydelsefulla områdena avseende undervattensmiljö. När det gäller kulturvärden betonas de viktigaste områdena med maritimt kulturarv.

Marin miljö och marin natur

I havsplanen anvisas områden med betydelsefulla naturvärden under vatten, som också utgör potentiella områden för produktion av ekosystemtjänster. I utvecklingen av områdesanvändningen är det viktigt att beakta bevarandet av särdragen i livsmiljöerna under vatten. Planbeteckningen tar inte ställning till administrativa gränser eller skyddsområden, och de anvisade områdena utgör inte förslag till skyddsområden.

De områden som anvisas på kartan har genom en rikstäckande inventering identifierats som områden med ekologiskt betydelsefulla undervattensmiljöer (Finlands ekologiskt betydelsefulla marina undervattensmiljöer, EMMA, länk). I norra Bottenhavets, Kvarkens och Bottenvikens planeringsområde finns sammanlagt 31 värdeområden för undervattensmiljö. Dessa områden är betydelsefulla särskilt med tanke på mångfald, hotsituation och särart beträffande arter och naturtyper. Bland dessa områden finns också områden med geologisk mångfald och områden i naturtillstånd. Områdesavgränsningarna baserar sig främst på data om vattenvegetation och övriga organismer, Östersjöns naturtyper samt fortplantningsområden för fisk som samlats in genom VELMU (programmet för inventering av den marina undervattensmiljön).

Endast sådana områden för vilka det fanns tillräckliga karteringsdata har fastställts som EMMA-områden. Betydelsefulla naturvärden finns också utanför dessa områden. Fler betydelsefulla områden kan identifieras i framtiden i takt med att kunskapen utvecklas. Det är viktigt att kartlägga och ta hänsyn till naturvärden under vatten också i andra områden än de som identifierats i planen.

I havsplanen anvisas inte befintliga Natura 2000-områden, nationalparker eller andra naturskyddsområden, som skyddas och genomförs enligt annan lagstiftning. Dessa områden har dock beaktats i havsplaneringen. Skyddsområden, nationalparker och IBA- och FINIBA-områden ingår i plankartans bakgrundsmaterial och kan ses samtidigt som planen. I planeringsområdet finns även flera områden med internationell och nationell betydelse för fågelfaunan, som inte märkts ut på plankartan. Områden inom nätverket Natura 2000 och betydelsefulla fågelområden har beaktats när planen upprättats, bland annat i arbetet med att identifiera områden för energiproduktion. 

Det centrala målet och den centrala planeringslösningen för havsområden har varit att bevara, skydda och förbättra mångfaldig marin natur. I planen anvisas inga potentialer som sannolikt skulle ge upphov till konflikt med centrala naturvärden. 

De naturvärden under vatten som förekommer i norra Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken är bland annat fortplantningsområden för fisk, naturtyper under vatten, undervattensvegetation samt geologiska formationer. Naturvärdena koncentreras till grunda kustvatten och miljöer kring holmar och öar. Betydelsefulla områden finns särskilt i Kvarken, längs kusterna i Mellersta och Norra Österbotten samt längst in i Bottenviken. Fortplantningsområden för fisk har stor betydelse i många EMMA-områden. Området karaktäriseras av mångfaldig och hotad vattenvegetation. På grund av landhöjningen förändras livsmiljöerna ständigt.

I havsplaneringen identifieras betydelsefulla ekologiska förbindelser, bland annat vattendrag som är viktiga för vandringsfiskar. I utvecklingen av mänskliga verksamheter är det viktigt att beakta bevarande och förbättring av de ekologiska förbindelserna. Torne älv i planeringsområdet är Finlands viktigaste laxälv och ett av världens mest betydelsefulla vattendrag för Atlantlaxens fortplantning. Även andra vattendrag i området är viktiga för vandringsfiskar, samt på ett mer allmänt plan för växelverkan mellan land och hav.

Vattendrag i norra Bottenhavets, Kvarkens och Bottenvikens område som utsetts till spetsobjekt i den nationella fiskvägsstrategin är Kemi älv, Ijo älv, Lestijoki och Lappfjärds å–Storå. Dessa vattendrag är av central betydelse för att återställa vandringsmöjligheterna för laxfiskar. Utöver spetsobjekten finns andra regionalt betydelsefulla objekt. Exempelvis finns det färdiga planer för Ule älvs fiskvägar. Det enda kända lekområdet för havsharr har strukits från fiskeområdet på plankartan.

Bild. Betydande områden med naturvärden under vatten i norra Bottenhavets, Kvarkens och Bottenvikens område.

Energi

I I havsplanen används beteckningen Energiproduktion för att anvisa områden som har potential för havsbaserad vindkraft, som gynnar koncentrerad placering vid byggande av havsbaserade vindkraftverk samt främjar samordning med god marin miljöstatus, landskapsvärdena och andra användningar av havsområdet. Samordningen av den havsbaserade vindkraften och fisket är ett ärende för noggrannare planering och beviljande av tillstånd.

Övriga energiproduktionsformer kan vid behov inkluderas i havsplanen i följande planeringsomgångar.

Under den första planeringsomgången har man kunnat se att det särskilt i Bottniska viken finns goda förutsättningar för omfattande etablering av havsbaserad vindkraft. De områden för energiproduktion som identifierats i planeringsområdet finns på öppna havsområden och yttre kustvatten i norra Bottenhavet och Bottenviken. I planen anvisas tre vidsträckta helheter i Bottenvikens norra del: i havsområdena mellan Ijo och Simo, mellan Siikajoki och Karlö samt mellan Pyhäjoki och Brahestad. I Bottenvikens södra del, norr om Kvarken, finns ett område utanför Jakobstads kust. Söder om Kvarken, i norra Bottenhavets område, finns ett vidsträckt område i havsområdet mellan Korsnäs och Närpes, samt ett mindre område utanför Sideby. Den totala arealen av de områden som anvisas på kartan är cirka 2 000 km2.

För att identifiera potentiella områden användes en analys utförd av Finlands miljöcentral (SYKE). Analysen stöder planeringen av lokalisering av vindkraftspotential, och tar en mångfald omständigheter i beaktande: naturvärden, vindkraftens kostnadsfaktorer, samt faktorer i anslutning till näringar och rekreationsvärden. De potentiella områdena har i havsplaneringen anvisats med beaktande av bland annat skyddsområden och naturvärden, landskapsvärden, djup, samt försvarsmaktens verksamhet. Natura 2000-områden och sjöfartsområden har betraktats som uteslutande kriterier i planeringen. Analysen av potentiella områden för havsbaserad vindkraft har skett på en översiktlig nivå, och exempelvis jordarterna i havsbotten har inte beaktats, utan ska utredas noggrannare i samband med eventuella projekt.

De anvisade potentiella områdena ligger minst 10 kilometer från kusten och på 10–50 meters djup. Bland de områden i Bottenhavet och Bottenviken som i havsplanen anvisats som potentiella områden för havsbaserad vindkraft finns nästan alla på ett djup på under 40 meter. Den helhet som placerats i Bottenviken i den nordligaste delen av havsområdet mellan Ijo och Simo är delvis belägen i ett område som är mindre än 10 meter djupt. Försvarsmaktens skjut- och övningsområde i Lochteå utgör ett vidsträckt område, där utbyggnad av havsbaserad vindkraft sannolikt inte är möjlig, såvitt man vet idag. Det befintliga området för radarkompensation, som också sträcker sig till havsområdet, har inte påverkat avgränsningen av potentiella områden för havsbaserad vindkraft.

I planen prioriteras områden för havsbaserad vindkraft som tidigare anvisats i landskapsplaner, till den del de uppfyller de planeringskriterier som tillämpas i samband med havsplanen. För att identifiera potentiella områden för vindkraft har man, utöver landskapsplaner och SYKE:s modellering av vindkraft, använt en modellering av livscykelkostnaden för havsbaserad vindkraft som upprättats för Bottniska vikens område. Havsplanens bakgrundsmaterial visar områden för vindkraftsproduktion enligt gällande landskapsplaner, och övriga projekt för havsbaserad vindkraft som är under planering.

När vindkraftsproduktionen koncentreras till öppet hav i tydliga helheter på tillräckligt avstånd från kusten och skärgården främjas samordningen mellan vindkraft och övrig användning av havsområdet, samt hantering av miljökonsekvenser. En viktig synvinkel när det gäller Bottniska vikens kust är hänsyn till samverkan med de många projekt för landbaserad vindkraft som planeras i kustregionen. I planeringsområdet är de flesta andra verksamheter, samt värdeområden för marin natur, belägna i kustvattnen, skärgården och andra grunda havsområden. I Bottenvikens planeringsområde är Kvarken det delområde som är minst lämpat för en omfattande utbyggnad av havsbaserad vindkraft, på grund av skärgården och dess natur- och kulturvärden.

I utvecklingen av den havsbaserade vindkraften är det viktigt att beakta övriga maritima näringar, landskapsvärden, natur- och kulturvärden, rekreation, sjöfart och landets försvar. Dessutom ska förbindelsebehov för energiöverföring i havsområdena beaktas, samt anslutning till stamnätet.

Övriga kartbeteckningar med anknytning till energibranscherna är den förbindelse för elöverföring från Finland till Sverige som ska placeras i norra Bottenhavets område, samt havsområdet i närheten av det planerade kärnkraftverket på Hanhikivi i Pyhäjoki, som anvisats som specialområde. Ett förbindelsebehov för en kraftledning över Kvarken till Sverige har identifierats i planeringsområdet. Elöverföringsförbindelser för områden för havsbaserad vindkraft har inte angetts i den kartbaserade planen. Betydelsen av planering av förbindelser för elöverföring har förts fram i planeringsprinciperna för energiproduktionsområden och havsområdets olika zoner.

Ett kärnkraftverk planeras i området Hanhikivi i Pyhäjoki. Driften av kärnkraftverket är knuten till havet genom kylningssystemet. Havsvatten används som kylvatten och för sedan med sig värme ut i havsområdet. Dessutom inverkar kärnkraftverket på möjligheterna att använda det närliggande havsområdet, därför anvisas dess skyddsområde som specialområde i havsplanen.

Maritim logistik

I havsplaneringen identifieras internationellt betydande hamnar i TEN-T-stomnätet och i det övergripande nätet samt övriga regionalt betydande hamnar. Hamnarnas verksamhets- och utvecklingsförutsättningar är intimt förknippade med sjöfartsområden, anslutningsförbindelser på fastlandet, samt smidighet och säkerhet i trafiken. Hamnbeteckningarna omfattar även övriga verksamheter som stöder sig på hamnområdet, såsom industri och logistikcentra.

Internationellt betydelsefulla hamnar i det övergripande TEN-T-nätet är i norra Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken hamnarna i Kemi, Uleåborg, Brahestad, Karleby, Jakobstad och Kaskö. Andra viktiga hamnar är Torneå, Kalajoki och Jakobstad. Beteckningen kan även innefatta andra närliggande och/eller mindre hamnar, som inte annars kan anvisas i en översiktlig havsplan. Ett exempel på detta är att beteckningen för Ajos hamn i Kemi också omfattar Veitsiluoto hamn.

Som sjöfartsområden anvisas i havsplanen huvudsakligen farleder för handelsfartyg klass 1, och övriga havsområden med livlig trafik. Sjöfartsområdena baserar sig på de områden som utnyttjas inom sjötrafiken, befintliga farleders läge och behoven av att anvisa nya farleder utifrån vilka beteckningen Sjöfartsområden har generaliserats. I utvecklingen av sjöfartsområdena är det viktigt att beakta sjöfartens och den maritima logistikens framtida behov samt förutsättningarna för en trygg sjöfart. I denna planeringsomgång identifierades inga behov av nya farleder i norra Bottenhavets, Kvarkens eller Bottenvikens område. Utvecklingen av den maritima logistiken i området bygger på utveckling av det befintliga nätverket av hamnar och farleder. I havsplanens bakgrundsmaterial visas farleder för handelsfartyg klass 1 och 2.

Planeringsområdets enda internationella färjeförbindelse (Vasa–Umeå), samt den planerade fasta Karlö-förbindelsen, anvisas med beteckningen Funktionell förbindelse. I havsplanen definieras ekonomiskt och funktionellt betydelsefulla funktionella förbindelser – såväl befintliga som potentiella – som stöder områdenas näringar och övriga välfärd. En funktionell förbindelse kan omfatta behov gällande turism-, rekreations- och infrastrukturförbindelser. I utvecklingen av förbindelser ska behovet av att samordna olika branscher beaktas och en mångsidig utveckling av förbindelserna främjas.

I samband med havsplaneringen har man, för att stödja god status i den marina miljön, utfört en kartläggning av framtida muddringsbehov i hamnar och klass 1-farledsområden för handelsfartyg, samt identifierat de platser som bäst lämpar sig för havsdeponering med beaktande av skyddet av den marina miljön samt kostnadseffektiviteten (länk).

I utredningen ingick sammanlagt tio hamnområden i norra Bottenhavet, Kvarken och Bottniska viken. Förhållandena skilde sig åt i hög grad vid de hamnar som granskades. Gällande hamnarna i Kaskö, Kristinestad och Jakobstad finns inget akut muddringsbehov. Muddring av farled pågår eller har nyligen utförts vid farlederna till Karleby och Uleåborgs hamnar. Muddringsbehov på mindre än en miljon kubikmeter (m3) finns i farlederna till Kalajoki, Torneå och Vasa hamnar. Muddringsbehov på mer än en miljon kubikmeter (m3) finns i farlederna till Kemi och Brahestads hamnar. Användning av muddermassor i olika strukturer skulle enligt förutredningen vara möjlig vid hamnarna i Kalajoki och Karleby, och i mindre utsträckning vid hamnarna i Kemi. Annars måste muddringsmassorna deponeras i havet, antingen i farleden eller alldeles intill den, eller på att separat deponiområde.

I havsplaneringen identifieras eventuella risker för olje- och kemikalieolyckor i den operativa driften. I havsplanen anvisas inga sådana lösningar som skulle innebära en medveten ökning av olycksrisken.

TEN-T är ett trafiknät som sträcker sig över hela Europa. Det består av ett stomnät som ska byggas senast 2030, och ett övergripande nät som ska vara färdigställt senast 2050. Syftet är att skapa ett säkert och hållbart trafiksystem för EU, vilket främjar smidig rörlighet för personer och varor.

Fiske och vattenbruk

I havsplanen anvisas områden som i fråga om yrkesfiske är viktiga för nätfiske längs kusten och trålfiske på öppna havet. De nätfiskeområden som anvisats genom fiskebeteckningen bygger på Naturresursinstitutets material om nätfiske, som omfattar klass 1-nätfiskeområden. Materialet om trålfiske på öppna havet bygger i huvudsak på material från Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (HELCOM) om fiskefartygens rörelser. Förpliktelserna i fråga om uppföljning och lokalisering gäller endast fiskefartyg över tolv meter, därför finns det inga heltäckande uppgifter om mindre fartygs rörelser. Fiskeområdena har anvisats på ett övergripande sätt för att passa havsplaneringens skala. Det bör noteras att fångstplatserna varierar i tid och rum, på grund av fiskarnas rörelser och övriga omständigheter. Havsplaneringens skala tillåter inte att övriga områden som är viktiga för yrkesfiske, till exempel ryssjeplatser eller nätverket av fiskehamnar, anges på plankartan. Områdena har dock beaktats under planeringsprocessen. Centrala fiskehamnar och ryssjeplatser för fiskare inom grupp 1 ingår i plankartans bakgrundsmaterial och kan ses tillsammans med planen. Fritidsfiske behandlas i havsplanen som en del av turism- och rekreationstemat.

Fiskenäringen är beroende av vattenmiljöns och fiskbeståndens goda status. Flera fiskarters fortplantningsområden är belägna i närheten av kusten samt i skärgården. De viktigaste fortplantningsområdena för fisk anvisas i havsplanen med beteckningen Betydelsefulla naturvärden under vatten.

Områden med potential för fortsatt odling av fisk anvisas i havsplanen med beteckningen Vattenbruk. I planen beaktas de mål som ställts upp i den nationella vattenbruksstrategin att öka fiskodlingen i havsområdet. Potentiella områden för fiskodling har angetts som övergripande strategiska beteckningar. Utgångspunkten för utvecklingen av vattenbruket är de möjligheter som ny teknik ger gällande placering av fiskodling, så att belastningen på havet och den marina miljön blir så liten som möjligt.

För att identifiera områden med potential för vattenbruk användes FINFARMGIS-modellering som utvecklats av Naturresursinstitutet, samt befintlig och planerad infrastruktur för fiskodling. För att identifiera områden för fiskodling användes analysverktyget FINFARMGIS som utvecklats inom Naturresursinstitutets innovationsprogram för vattenbruk, och som bygger på en ekosystembaserad strategi. Syftet med FINFARMGIS-analysen är att utgående från miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier bedöma olika områdens lämplighet för fiskodling. Geodatamaterialet undergick en multikriterieanalys och en analys av kostnadsyta, som resulterade i en synteskarta. Synteskartan beskriver, med hjälp av en klassificering som genererats genom modellering, de bästa områdena för stora fiskodlingsanläggningar i Finlands havsområden.

Naturresursinstitutets material visar att områden som är potentiella för fiskodling särskilt finns i Kvarken och norra Bottenhavet. I Bottenvikens område finns också i stor utsträckning potential för vattenbruk, men FINFARMGIS-modellen visar inga områden som tydligt lämpar sig bättre än genomsnittet. Enligt modellen skulle havsområdet utanför Kalajoki vara gynnsamt för fiskodling, men i planen prioriteras utveckling av turismen i området i fråga. I Bottenviken betonas på plankartan befintliga anläggningar för fiskodling och vidareutveckling av dessa. God status i den marina miljön är ett ramvillkor för vattenbruk.

Turism och rekreation

I havsplanen anvisas områdeshelheter i havsområdet och längs kusten, som är betydelsefulla för turism och rekreation. Bland de anvisade områdena finns de viktigaste befintliga koncentrationerna för turism. Naturvärden och kulturella värden är viktiga attraktionsfaktorer för turism och rekreation i havsområdet, de anvisade områdena innehåller därför natur- och kulturvärden av varierande slag. Beteckningen Turism och rekreation omfattar även områden av betydelse för fritidsfiske och jakt.

De områden som anvisas i planen är Kvarkens skärgård, regionen Jakobstad–Larsmo–Karleby, Kalajokiregionen, Brahestad, Uleåborg–Limingoviken–Karlö samt Meri-Lappi. I dessa områden finns både betydande befintlig turism- och rekreationsverksamhet, och möjligheter att vidareutveckla hållbar turism som bygger på den marina miljön. Särskilt när det gäller utveckling av turismverksamheter ligger fokus i planen på befintliga turismcentra och övriga besöksmål. Många andra områden utöver de som anvisas i planen har regional och lokal betydelse för rekreation (till exempel båtliv, jakt och fiske).

Enligt planeringsprincipen är det viktigt att i utvecklingen av turism och rekreation främja verksamhetsförutsättningar för maritim turism, tillgänglighet och utformning av sådana funktionella helheter med vilkas hjälp turismens miljöbelastning kan styras. I utvecklingen av turismen och rekreationen är det viktigt att beakta verksamheternas hållbarhet.

I havsplanen identifieras ekonomiskt och funktionellt betydelsefulla förbindelser, såväl befintliga som potentiella, som stöder områdenas näringsliv och tillgänglighet. En funktionell förbindelse kan omfatta förbindelser för turism och rekreation samt behov gällande infrastrukturförbindelser. I utvecklingen av förbindelser ska behovet av att samordna olika branscher beaktas och en mångsidig utveckling av förbindelserna främjas. Förbindelsen Vasa–Umeå, som är Bottniska vikens enda – och Europas nordligast belägna – färjeförbindelse som fungerar året runt, anvisas i havsplanen som funktionell förbindelse. Den planerade fasta Karlö-förbindelsen anvisas också som funktionell förbindelse.

I havsplanen anvisas betydelsefulla förbindelser för turism och rekreation, såväl befintliga som potentiella. Dessa är den gränsöverskridande turism- och rekreationsförbindelsen i norra Bottenviken, samt en förbindelse längs kusten för fritidsbåtstrafik och kryssningstrafik, som stöder sig på befintliga hamnar och besöksmål. Enligt planeringsprincipen är det viktigt att utvecklingen av förbindelser för turism och rekreation sker med hänsyn till tillgänglighet samt utformning av funktionella helheter.

Tabell I havsplanen angivna zoner för utveckling av turism och rekreation i Norra Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken

Namn på områdetBeskriving
Havslappland Nyckelområden i zonen är bl.a. Bottenvikens nationalpark, tvillingstaden Torneå-Haparanda, tre fiskrika huvudälvar och skärgården, som sträcker sig till svenska sidan. Snöslottet i Kemi och Wanha Pappila strandbodar i Simo.
Uleåborg - Limingoviken - KarlöNyckelområden i zonen är bl.a. Uleåborg, Limingovikens naturum, Karlö nationallandskap och Marjaniemi fyr.
BrahestadGamla Brahestad och Brahestads skärgård
Kalajoki områdetNyckelområden i zonen är bl.a. sanddynerna i Kalajoki och fyrön Ukkokalla
Jakobstad - Larsmo - Karleby områdetNyckelområden i zonen är bl.a. den gamla stadsdelen Neristan i Karleby, den gamla stadsdelen Skatan samt Rosenlund i Jakobstad, skärgården, havsstränderna och Sju broars väg.
Kvarkens skärgårdNyckelområden i zonen är bl.a. Kvarkens världsarv, skärgårdsbyarna, Rönnskärs natursstation, sjöbevakningsstationen och fyren på Valsörarna, Mickelsörarna och Kummelskärs naturstation.
HavslapplandNyckelområden i zonen är bl.a. Bottenvikens nationalpark, tvillingstaden Torneå-Haparanda, tre fiskrika huvudälvar och skärgården, som sträcker sig till svenska sidan. Snöslottet i Kemi och Wanha Pappila strandbodar i Simo.

Kulturarv

I havsplaneringen identifieras koncentrationer av kulturvärden som omfattar bland annat nationellt värdefulla landskapsområden, maritima byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY), kulturlandskap under vatten, traditionsområden för kustfiske samt helheter med koppling till sjöfart, vårdbiotoper och trävillekultur.

I havsplanen anvisas 19 helheter med värdefullt kulturarv. Helheterna representerar olika drag av ett kulturarv som är kännetecknande för norra Bottenhavets, Kvarkens och Bottenvikens planeringsområde. Dessa områden beskrivs i tabellen.

Enligt planeringsprincipen är det i utvecklingen av områdeshelheter viktigt att beakta bevarandet av områdenas särdrag och värna om kulturvärdena samt områdenas tillgänglighet, naturvärdena, det öppna maritima landskapets värde samt de maritima näringarna.

I havsplaneringen identifieras i havsområdena betydande funktionella skärgårdshelheter där lokal skärgårdskultur, bosättning året om och fritidsbosättning, ett flertal maritima branscher, en mångsidig natur samt kulturmiljöer förenas. De skärgårdar som anvisas i havsplanen är Karlö, Larsmo skärgård, Replot, Köklot och Maxmo skärgård samt Bergö. Kvarkens skärgård är den mest betydelsefulla skärgården i Bottniska viken och här finns många livskraftiga skärgårdsbyar. Även Larsmo skärgård mellan Jakobstad och Karleby är en livskraftig skärgårdshelhet. Karlö är den enda bebodda ön i norra delen av Bottenviken.

Skärgårdsområdena har avgränsats med beaktande av variabler som påverkar uppkomsten av en livskraftig skärgård, bland annat boende, näringsliv, service, tillgänglighet, goda infrastrukturförbindelser samt kulturmiljöer. I utvecklingen av områdena är det viktigt att beakta livskraftig skärgårdskultur, mångsidigt näringsliv samt tillgänglighet året om. Det är viktigt att utveckla områdenas infrastruktur, för att stödja deras livskraft och särdrag.

Material som stöder centrala teman, såsom fyrar, vrak, fornlämningar, byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY) och nationellt värdefulla landskapsområden, ingår i plankartans bakgrundsmaterial och kan ses tillsammans med planen.

Tabell I havsplanen angivna områden med kulturvärden i Norra Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken.

Namn på områdetBeskriving
Bottenvikens nationalpark och kulturmiljöer utanför KemiPå öar utanför Kemi och på öar i Bottenvikens nationalpark finns fiskerelaterade konstruktioner, iskällare, nätställningar och fiskestugor. Gränsrösen vid den forna gränsen. Gamla bodar och båthus i fiskehamnen i Kaakanmaa by.
Simos kulturmiljöområdenSimonkylä och Simoniemi bybosättning, kyrka och prästgård. Österbottens gamla strandväg. Simonkylä museiväg. Vasakari sågområde och fiskebodar. Simo järnvägsstation.
UlkokrunniTjänstemannasamhälle för sjöfarten som fungerat under isolerade förhållanden, märkesfyr och lotsstation. Kunnit användes som fiskeskär under hundratals år innan fyren, fyrvaktarbyggnaderna och tillhörande verksamhet inrättades på ön.
RöyttäLotsstationen och hamnmiljön på ön Röyttä utanför Ijo.
KarlöNaturens och kulturens ömsesidiga relation återspeglas på ett unikt sätt i landskapet på ön. Den bebyggda miljön består av lantbruksbyarna Ojakylä och Kirkonkylä, fiskarområdena Pajunperä, Iso Sunikari och Fiskin Sunikari samt Marjaniemi sjöfartsbosättning.
Varjakka sågsamhälleEtt av de till byggnadsbeståndet och miljön bäst bevarade sågsamhällena som bildats runt ångverkstidens storsågverk. Ruiner av Varjakka gamla produktionsbyggnader, sågverksarbetarnas bostäder, Varjakka herrgårds gårdsmiljö och tre bostadshus i trä.
BrahestadIso-Kraaseli och Tasku märkesfyrar och lotsstation. Brahestads regelbundna rutnätsplan från år 1649 med trähuskvarter, Pekkatorget med sina slutna hörn, borgarhus, rådhuset och mellanskolan. Brahestads seminarium och Pattijoki bro.
Maakalla och UlkokallaMaakalla och Ulkokalla fyrö. Stödjepunkter för fiske, sälfångst och sjöfart. Maakalla träkyrka. Ulkokalla fyrsamhälle.
OhtakariOhtakari fiskarsamhälle och lotsstation. Fiskarby, lotsstation och lotsstugor. Klippstugor, nätskydd och saltbodar. Båk, rökeri och fiskerimuseum.
Karleby och TankarRutplaneområdet i trästadsdelen i Karleby, gatunät från 1660-talet, bostads- och ekonomibyggnader från 1700- och 1800-talet samt offentliga byggnader. Linjefyren samt fyr- och lotssamhällena på Tankar och Trutklippan.
Öuran och MässkärFiskeläget på Öuran stödjepunkt för fångst och fiske, fiskestugor med ekonomibyggnader. Byggnaderna i Mässkärs fyr- och lotssamhälle. Lotsstationer, fyr, lotsstugor, fiskarstugor och små sommarstugor.
Björköby och ValsörarnaSkärgårdssamhället Björköby med för landhöjningskusten typiskt odlingslandskap och byastruktur där bebyggelsen är belägen på De Geer-moränåsarna och åkrarna i de mellanliggande smala sänkorna. Valsörarna användes som fiskeskär under hundratals år innan fyren, fyrvaktarbyggnaderna och tillhörande verksamhet inrättades på ön.
Replot by och fiskehamnSkärgårdssamhälle i Kvarkens nationallandskap, bondgårdsbyggnader, kyrkor, prästgårdar, skolor, byvägar och fiskehamnar.
RönnskärPå ön fanns lotsverksamhet redan före Bottenvikens sjöfartsdistrikt grundades 1848. Finlands äldsta bevarade känningsbåk i trä och lotsbyggnader.
Åminne fiskehamnLångt över hundra båthus och fiskeredskapsskjul, som ligger i långa rader på båda sidorna om ån, ställvis i dubbla rader så att de bildar en gränd.
Bergö hamnar och skärgårdsbySmå båthus, nätbodar och fisksalteri i Bredhällan och Perisgrund fiskehamnar. Den bebyggda miljön i Bergö skärgårdsby återspeglar ett skärgårdssamhälle som präglats av sjöfart, fiske och båtbyggeri.
Molpe fiskehamnHamnområde för sjöfart och fiske. Längs Finnhamnsvikens och Finnhamnens stränder ligger båt- och nothus av olika åldrar i en enhetlig lång rad.
Harrström fiskehamn och byGer en bra bild av en österbottnisk kustbys näringslivshistoria. Båt- och nothus, fiskarstugor, strandängar. I byn finns väderkvarnar, museibro, småskaliga gårdsmiljöer.
Sideby by och Kilen fiskehamnEtt samhälle där den bebyggda miljön formats av näringar som hört till bondesegling, skeppsbyggeri, sjöfart och fångst.

Marin industri

I havsplaneringen identifieras den marina industrin som en central del av de helheter som de maritima näringarna utgör, de maritima klustren. Den marina industrin är ofta koncentrerad till närheten av stora hamnar. I norra Bottenhavets, Kvarkens och Bottenvikens havsplan identifierades inga betydande områden för marin industri att anvisa på kartan. I planeringsområdet finns i dagsläget inga betydande skeppsbyggnads- eller offshorevarv.

Energiproduktions- och vattenbruksområden som anvisats i havsplanen kan användas för att demonstrera ny teknik. Att utnyttja den potential för havsbaserad vindkraft som identifierats i havsplanen gynnar den marina industrins utveckling, exempelvis genom att hamnverksamheterna blir mer diversifierade och det skapas ny efterfrågan på bland annat verkstadsindustrins produkter. Fungerande logistikförbindelser till havs och på land är betydelsefulla för den marina industrins konkurrenskraft. I utvecklingen av hamnar är det viktigt vara beredd på ökande maritim logistik och olika projekt som kommer att genomföras till havs.

Mineralutvinning

I denna planeringsomgång har inga potentialer för mineralutvinning anvisats i havsplanen. Det finns ännu ingen tillräcklig kunskapsbas för att anvisa potentiella områden, och det är svårt att anvisa potential i havsplanen eftersom mineralutvinningsobjekten är små till arealen. Utvinningssektorn identifierades i visionsarbetet (länk) som en framtidsbransch, sektorn granskades också i rapporten om situationsbilden för den blå ekonomin (länk). Havsbottens sandreserver, såsom sand- och grusformationer, är i typfallet också områden med mycket höga naturvärden, så områden för mineralutvinning borde placeras i djupt belägna områden som saknar betydelse sett till sin mångfald.

Blå bioteknik

Potentialer inom blå bioteknik har inte anvisats i denna planeringsomgång, eftersom det ännu inte finns några mer ingående undersökningar och utredningar. Blå bioteknik identifierades i visionsarbetet (länk) som en viktig framtidsbransch, sektorn granskades också i rapporten om situationsbilden för den blå ekonomin (länk). Branschen är indirekt en del av målet att främja god status i den marina miljön, eftersom ett hav med god status också förmår producera högklassiga råvaror för bioteknikens behov.

Försvar

Tryggande av försvarsmaktens verksamhetsförutsättningar har beaktats i havsplaneringsprocessen. Försvarsmaktens områden anges i huvudsak i havsplanens bakgrundsmaterial.

Skyddsområden och skjut- och övningsområden till havs som avses i territorialövervakningslagen har beaktats i havsplanen. I norra Bottenhavets, Kvarkens och Bottenvikens planeringsområde finns ett skjut- och övningsområde. I området finns inga skyddsområden enligt territorialövervakningslagen.

Försvarsmaktens skydds-, begränsnings- och riskområden ingår i plankartans bakgrundsmaterial och kan ses tillsammans med planen.

Lochteå skjut- och övningsområde vid Bottenviken har i havsplanen anvisats som område för specialverksamheter. Området är viktigt för försvaret, eftersom det är det enda området i Finland där de tre försvarsgrenarna kan öva luftförsvar tillsammans, och där det är möjligt att skjuta med alla vapensystem för luftvärn. I planeringen av områden som i havsplanen identifierats som specialområden är det viktigt att beakta de begränsningar som specialverksamheterna medför för andra verksamheter och utreda möjligheterna att använda områdena för flera olika ändamål. Specialområdena har betydande inverkan på det närliggande havsområdet och dess användningsmöjligheter.

Bland de användningar av havet som kommer att bli viktigare i framtiden är etablering av havsbaserad vindkraft en användning som måste samordnas med försvarets behov. I den första planeringsomgången avspeglas detta i att potentialen för havsbaserad vindkraft i huvudsak är koncentrerad till Bottniska viken.