Turism och rekreation

Alla i Finland har rätt att nyttja naturen oberoende av vem som äger eller innehar ett område. Med allemansrätten får du vandra, skida, cykla och rida i naturen, vistas och övernatta där, plocka naturprodukter, fara i båt, simma och färdas på is samt meta och pimpla.

Agenda 2030 och nationella principer för hållbar turism

FN:s handlingsprogram för hållbar utveckling, Agenda 2030, antogs 2015 och utvecklingsmålen (Sustainable Development Goals, SDGS) trädde i kraft vid ingången av 2016. Målen gäller också turism i havs- och kustområdena.

Finlands riksomfattande turismstrategi

Finlands turismstrategi, Tillsammans blir det mer – hållbar tillväxt och förnyelse inom turismen i Finland: Finlands turismstrategi 2019–2028 och åtgärder 2019–2023, publicerades i november 2019. Ett centralt mål i strategin är att fördubbla turismexporten. För att möjliggöra hållbar tillväxt och förnyelse inom turismen har man identifierat fyra prioriteringar i strategin: att främja verksamhet i enlighet med principerna för hållbar utveckling, att svara mot den digitala omvälvningen, att förbättra tillgängligheten med hänsyn till turismens behov och att säkerställa en verksamhetsmiljö som stöder konkurrensförmågan.

Strategin har till uppgift att vara ett gemensamt rättesnöre i utvecklingsarbetet för aktörerna inom turismen. Turismen till Finland utvecklas på nationell nivå genom Business Finland med Visit Finlands samarbetsmodell för storområden. Turismmarknadsföring och produktutveckling bedrivs i fyra storområden: huvudstadsregionen, Insjöfinland, kusten och skärgården samt Lappland. Uppdelningen i storområden skapar grunden för ett starkt utbud av turismtjänster och -produkter samt för byggande av attraktiva branschvarumärken.

Visit Finland har utvecklat programmet Suistanable Travel Finland och ett märke med samma namn som turistföretag och -områden kan få. Programmet hjälper företag och områden att tillägna sig hållbara arbetssätt samt ger verktyg för detta. Åtgärderna är indelade efter kulturella, sociala och ekonomiska hållbarhetsaspekter och visar hur turistföretag kan ta hänsyn till dem i sin vardag. Företag och områden som tilldelats märket Sustainable Travel Finland får tillgång till en modell för kontinuerlig utveckling, den senaste informationen om hållbar utveckling inom turismen samt marknadsföringsstöd och större synlighet i Visit Finlands kanaler.

Landskapsförbundens gemensamma uppgift är att utveckla turism och rekreation inom sitt regionutvecklingsarbete. Förbunden utarbetar bl.a. en turismstrategi för sin region.

I regleringen av turismen finns det knappt något som direkt ska beaktas i havsplaneringen utan det är i huvudsak turistföretagen som berörs.

Natur- och vildmarksturism

Statsrådets principbeslut om VILMAT-programmet 2003 (”Toimintaohjelmasta luonnon virkistyskäytön ja luontomatkailun kehittämiseksi”) siktade bl.a. på att förbättra förutsättningarna för rekreation och naturturism i statens områden, naturskyddsområden och kommunernas rekreationsområden samt på diversifierad användning av skogarna. Målet var också ett större utnyttjande av kultur- och traditionsmiljöer, fritidsbostäder och landsbygdens övriga byggnadsbestånd i rekreation och naturturism.

VILMAT utvärderades 2014 och då konstaterades att man bara delvis lyckats med handlingsprogrammets mål. Något nytt handlingsprogram har dock inte utarbetats.

Utarbetandet av en nationell strategi för rekreation och fritidsanvändning ingår i Sanna Marins regeringsprogram och arbetet påbörjas hösten 2020.

Statsrådets kanslis VirKein-utredning (Uudet keinot metsä- ja vesialueiden kestävän virkistys- ja matkailukäytön kehittämiseksi ja turvaamiseksi) från 2016–2017 och en utredning om vildmarksnäringen (Erätalouteen liittyvän yritystoiminnan nykytila ja kehittämisedellytykset) från 2017–2018 lägger fram flera åtgärder för utveckling av natur- och vildmarksturismen.

Naturbaserade turism- och rekreationstjänster, såsom naturvandring, fritidsfiske och jakt samt hållbar tillväxt i dessa finns med bland målen i Vägkartan för tillväxt och förnyelse inom turismen i Finland 2015–2025, Finlands nationella bioekonomistrategi 2025, Nationella skogsstrategin 2025 samt Nationella utvecklingsplanen för blå bioekonomi 2025.

I strategierna för grön respektive blå tillväxt identifieras vildmarksturismens underutnyttjade potential. Vildmarksturismen – fiske, jakt och beskådning/fotografering av rovdjur – är framförallt en exportprodukt, som bygger på styrkorna i den finländska naturturismen: upplevelser, säkerhet, renhet, tysthet, kyla och mörker.

Allemansrätten och allas rätt att använda vattenområden

Rekreation i naturen och naturturism bygger i stor utsträckning på allemansrätten. Med allemansrätt avses möjligheten att röra sig och verka i områden som markägaren inte har tagit i anspråk för något som åsidosätter allemansrätten, såsom jordbruk eller gårdsområde till bostad. Större delen av Finlands yta kan användas med allemansrätt. Inom allemansrätten får man också röra sig och vistas i naturskyddsområden, såvida det inte finns särskilda restriktioner. Forststyrelsen kan med stöd av naturvårdslagen utfärda en ordningsstadga som anger vad som är tillåtet, begränsat eller förbjudet i skyddsområdet. Restriktionerna kan t.ex. gälla utfärder till skär med sälar eller häckande fåglar under vissa perioder.

Vattenområden får användas med allemansrätt och med allas rätt till användning enligt vattenlagen. De allmänna rättigheterna och skyldigheterna för den som rör sig i ett vattenområde regleras av vattenlagen och sjötrafiklagen. Enligt allas rätt att använda vattenområden får man färdas i området och t.ex. simma eller dyka där. Det vattenområde som ingår i gårdsområdet till en bostad omfattas inte av allemansrätten.

Även företagsverksamhet ryms inom allemansrätten – på någon annans mark kan man t.ex. utöva natur- och vildmarksturismverksamhet utan vattenområdets eller markägarens tillstånd.

Fritidsfiske och jakt

Strategin för utveckling av fritidsfisket (2019) har som mål att göra fritidsfisket till ett populärt och uppskattat naturintresse, där man hållbart nyttjar mångsidiga fiskevatten och fiskemöjligheter. Den offentliga viltkoncernstrategin innehåller visionen att skapa välfärd av vilt genom hållbarhet, vård och skydd.

Forststyrelsen sköter de fiske- och jakträttigheter i statens vatten och marker som ges utan avgift eller mot en fiskevårds-/jaktvårdsavgift på allmänna eller särskilda grunder. Livsmiljöerna för fisk och vilt förbättras med hjälp av tillståndsintäkterna. Tillstånd för fiske och jakt kan skaffas i Forststyrelsens Eräluvat-tjänst. Enligt lagen om fiske ska alla fritidsfiskare mellan 18 och 64 år betala fiskevårdsavgift ifall de bedriver annat fiske än att meta, pilka eller pimpla strömming. Jakt förutsätter jägarexamen och markägarens tillstånd. Med stöd av 7 § i jaktlagen ges möjlighet till jakt i allmänna vattenområden och den ekonomiska zonen.

Forststyrelsen förvaltar ca 2,8 miljoner hektar av havsområdet, dvs. över hälften av Finlands territorialvatten. Större delen utgörs av statens allmänna vattenområden men vatten ingår även i många naturskyddsområden. I innerskärgården finns också s.k. enskilda vatten där bestämmelserna om bl.a. jakt och fiske skiljer sig från dem som ska följas i allmänna vattenområden.

Nationalparker

Nationalparkerna är stora naturskyddsområden vars viktiga uppgift är att trygga den biologiska mångfalden samt ge människor möjlighet att njuta och koppla av i naturen. Nationalparkerna har markerade leder, naturstigar och eldplatser. Där kan man också övernatta eftersom det finns tältplatser eller byggnader för övernattning. Finland har fem marina nationalparker: Bottenvikens, Bottenhavets, Skärgårdshavets, Ekenäs och Östra Finska vikens nationalparker.

Planering för vård och nyttjande av skyddsområden

Forststyrelsens Naturtjänster upprättar vård- och nyttjandeplaner för nationalparker, strövområden och Naturaområden. Planerna sträcker sig över 10–15 år och upprättas lagstadgat men också när omständigheterna så kräver. Vård- och nyttjandeplanerna samordnar målen för naturskydd, rekreation och övrig användning. Planerna bereds tillsammans med intressenterna.

Kommunala rekreationsområden

Merparten av rekreationsområdena har en kommunal huvudman. Kommuner har också gått samman och bildat föreningar för att skaffa frilufts- och strövområden. Kommunerna och dessa föreningar har områden vid kusten och i skärgården, vilka i regel nyttjas med allemansrätt och tillhörande skyldigheter.

Strandnära fritidsbebyggelse

Fritidsbebyggelse och annan strandnära områdesanvändning styrs av markanvändnings- och bygglagen. Därtill ska man följa bestämmelserna i naturvårdslagen och lagen om fornminnen. Planernas innehållskrav och de riksomfattande målen för områdesanvändningen innebär att man i tillräcklig grad också ska beakta t.ex. vattenskydd, rekreationsbehov, natur- och kulturmiljövärden och utredningar om dessa. Strandområdesanvändningen styrs via landskapsplaner i landskapen och via general- och detaljplaner i kommunerna.

Bebyggelse på strandområden förutsätter en detaljplan eller en generalplan som styr byggandet. Finns det inte någon plan behövs ett undantagsbeslut för bygget. Planläggningens mål är att bebyggelse på strandområden planeras så att man även tar hänsyn till natur- och landskapsskydd, rekreation och likabehandling av markägare. Planerna förtydligar och minskar också behandlingen av undantag vid strandbyggen.

Källor

Antikainen, R., Mickwitz, P., Seppälä, J., Virkamäki, V., Leppänen, M., Hujala, T., Riala, M., Numme-lin, T., Paavilainen, L., Vihinen, H., Kurppa, S., Kitt,i L. & Thessler S., (2013). Vihreän kasvun mahdollisuudet, Statsrådets kanslis rapportserie, 4/2013

Hänninen J (2020) Matkailupolitiikan kehittyminen Suomessa hallinnon näkökulmasta, Arbets- och näringsministeriets publikationer 2020:11.

Jarva A (2005) Rantojen maankäytön suunnittelu. Ympäristöministeriön ympäristöopas 120/2005.

Jokamiehenoikeudet ja toimiminen toisen alueella SY 30/2012

Lagen om fiske (379/2015)

Jaktlagen (615/1993)

Jord- och skogsbruksministeriet (2008). Kalastusmatkailun kehittämisen valtakunnallinen toimenpideohjelma 2008–2013, Jord- och skogsbruksministeriet, Vammalan kirjapaino Oy.

Jord- och skogsbruksministeriet (2012): Riistakonsernin strategia 2012–2016.

Jord- och skogsbruksministeriet (2016). Kasvua vesiosaamisesta ja vesiluonnonvarojen kestävästä hyödyntämisestä, Suomen biotalouden kansallinen kehittämissuunnitelma 2025.

Jord- och skogsbruksministeriet (2019) Kansallinen metsästrategia 2025-päivitys, Statsrådets principbeslut 21.12.2019.

Pohja-Mykrä M, Matilainen A, Kujala S, Hakala O, Harvio V, Törmä H, Kurki S (2018) Erätalouteen liittyvän yritystoiminnan nykytila ja kehittämisedellytykset, Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet, 40/2018.

Arbets- och näringsministeriet (2014). Kestävää kasvua biotaloudesta – Suomen biotalousstrategia, Edita Prima Oy, http://www.biotalous.fi/wp-content/uploads/2015/01/Suomen_biotalousstrategia_2014.pdf

Tyrväinen L, Sievänen T, Konu H, Aapala K, Ojala O, Pellikka J, Reinikainen M, Lehtoranta V, Pesonen J, Tuohino A (2017) Uudet keinot metsä- ja vesialueiden kestävän virkistys- ja matkailukäytön kehittämiseksi ja turvaamiseksi, Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet, 88/2017.

Valtioneuvoston periaatepäätös luonnon virkistyskäytön ja luontomatkailun edistämisestä 13.2.2003, Vilmat

FN:s handlingsprogram för hållbar utveckling – Agenda 2030, 25.9.2015

www.businessfinland.fi

www.luke.fi

www.luontoon.fi

www.metsa.fi/metsahallitus/nain-toimimme/vastuualueet/luontopalvelut/