Utvinningsbranschen

I havsplaneringskontexten har utvinningsbranschen en koppling till mineralutvinning på havsbotten. Hittills har utvinningen i Finlands havsområden avsett småskalig upptagning av marksubstanser såsom havssand och -grus för bl.a. samhällsbyggande. Upptagning av havssand är tillståndspliktig verksamhet som kräver tillstånd enligt vattenlagen. För upplagring och förädling av havssand kan det också behövas bygglov eller miljötillstånd.

Miljöministeriet bereder en rapport om Hållbar använding av havssand och submarina mineralreserver. Rapporten ger rekommendationer om god praxis för att främja hållbar användning av sand-, grus- och mineralresurser på havsbotten och hantering av verksamhetens negativa effekter.

Ifall man i framtiden inte bara tar marksubstanser utan startar gruvdrift för utvinning av gruvmineraler, styrs detta av gruvlagen. Gruvprodukter på havsbotten, t.ex. järn–mangandepåer, kan bli kritiska råmaterialresurser i framtiden. Gruvlagen styr även landbaserad gruvverksamhet som sträcker sig ut i havet.

Territorialövervakningslagen anger följande om undersökning och kartläggning av havsbottnen på Finlands territorialvatten: utredningar som gäller formen eller sammansättningen av eller strukturen hos havsbottnen eller dess inre med hjälp av geologiska eller geofysiska undersökningar kräver tillstånd från försvarsmakten. Tillståndskravet gäller också systematisk mätning och registrering av havsbottnens topografiska former.

Lagen om Finlands ekonomiska zon har bestämmelser om utvinningsbranschens verksamhet i Finlands ekonomiska zon. I den ekonomiska zonen, liksom på territorialvatten, tillämpas vattenlagen vid tagande av marksubstanser och gruvlagen vid letning efter och utvinning av fyndigheter som innehåller gruvmineral. Utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag i den ekonomiska zonen (bl.a. gruvmineral, stenmaterial och andra abiotiska förekomster) liksom verksamheter som åsyftar detta kräver statsrådets tillstånd.