Utvinning av havssand och grus
Utvinningen av havssand och -grus har hittills varit obetydlig på de finländska havsområdena och det har använts närmast i enstaka projekt i stor skala, som varit belägna vid kusten (t.ex. Nordsjö hamn i Helsingfors), varvid täktområdet har legat nära projektet eller bearbetningsområdet (Miljöministeriet 2019 B43).
Under de senaste decennierna har sand- och grusmaterialsfyndigheterna utretts tämligen väl på det finländska territorialvattenområdet. Man saknar god kännedom om tillgångarna inom den ekonomiska zonen. (Miljöministeriet 2019 B43)
Järn-mangan-sediment
Man har velat utnyttja järn-mangan-sediment ekonomiskt, men man har bara litet information om effekterna av att utnyttja dem. För att kunna utnyttja dem behöver man dessutom utveckla tekniska lösningar samt forska vidare bl.a. i effekterna av verksamheten. (Miljöministeriet 2019 B43)
Järn-mangan-sediment förekommer nästan överallt på de finländska havsområdena. De innehåller förutom rikligt med järn och mangan fosfor, arsen, titan, magnesium och sällsynta jordartsmetaller. Ingående uppfattning om sedimentens betydelse för de marina ekosystemen saknas. (Miljöministeriet 2019 B43)
Utnyttjande av fosfor
Man har i någon mån undersökt utnyttjandet av den fosfor som har lagrats i bottensedimenten. För att kunna utnyttja fosforn behöver man utveckla tekniska lösningar och förstå effekterna bättre. (Miljöministeriet 2019 B43)
Med tanke på verksamheten i branschen är det viktigt med smidiga logistikkedjor, att lastnings-, vidareförädlings- och lagringsområden är tillgängliga. När tillgängligheten till grus- och sandtillgångar minskar i närheten av tillväxtcentra, ökar behovet av att utnyttja tillgångarna på havsbottnen (Miljöministeriet 2019 B43).
Sand- och grusområden under vatten är ofta viktiga med tanke på den biologiska mångfalde. Vid utvinning ändras förhållandena och ekosystemen på havsbottnen, vilket förutsätter att tillräckliga utredningar och konsekvensbedömningar görs. Beaktandet av undervattenskulturarvet medför också gränsvillkor för verksamheten. Miljöeffekternas hanterbarhet minskas bl.a. av de vattenströmningar som sker i havsområdet.
Den primära platsen att ta upp mineraler och sand är fortfarande på land, men i regioneran har man berett sig för att växande behov att gräva också till sjöss
– Man utnyttjar i första tillgångarna på landområdena, där det är lättare att kontrollera de skadliga effekterna
– På längre sikt bereder man sig för att bristen på marksubstans förvärras globalt och användningen av havsmineraler ökar
– Man bereder sig för en eventuell grävning på havsbottnen ur infrastrukturens synvinkel
Utvecklingen på området har skett med beaktande av ekosystemets tillstånd
– Man utnyttjar inte tillgångarna på havsområdet, såvida inte verksamheterna i princip förbättrar havsmiljöns tillstånd, i detta nu finns det alltför litet forskningsresultat om de totala effekterna (t.ex. avfosfatering)
– Man beaktar alltid grävningens effekter på miljön vid planeringen av verksamheten. Upptagning av stenaggregat förstör lokalt havsnaturen totalt och återhämtningen tar lång tid
Synergifördelarna utnyttjats med vindkraftsområdena
– Man utnyttjar synergierna mellan utvinningsbranschen och den havsbaserade vindskraftsbranschen. Man undersöker möjligheterna att ta upp stenaggregat och sand i närheten till havsbaserade vindkraftsprojekt.
Utvinningsbranschens situationsbild är uppdaterad
– Man upprätthåller forsknings- och utredningsarbetet med anslutning till efterfrågan på och tillgången till råmaterial
– Man utvecklar och stöder forskningen samt inväntar resultaten före genomförandet (t.ex. undersökning av halterna av järnmangan samt avfosfatering)
– Man prioriterar ytterligare undersökning av intressanta objekt (Nyland och Norra Österbotten är de mest undersökta områdena, det har också utförts undersökningar i Kymmenedalen och Satakunta)
Utvinningsbranschen utnyttjar produktionstjänster som alstras av havsekosystemet, dvs. olika slags material och geologiska formationer.
– Undersökningen av de mineraler och utvinningsbara ämnen som finns till havs och kartläggningen av fyndigheterna ökar. Kunskapsbasen om bl.a. utvinningsverksamhetens effekter på havsmiljön samt mineralernas betydelse för havsmiljöns ekosystem ökar.
– Materialbehovet i de tillväxtcentra som befinner sig i närheten av kusten kommer antagligen att öka i framtiden.
– Intresset för sedimenten på havsbottnen och de sällsynta grundämnen som de innehåller kan öka exempelvis när batteriindustrins behov ökar.
– En förbättrade kunskapsbas och teknisk utveckling gör det möjligt att vid behov ta tillgångarna i bruk med hållbarare metoder än nu.
– Tyngdpunkten för utvinningen av mineraler är dock även i framtiden på fastlandet, varvid det är lättare att hantera skadeverkningarna och riskerna och de marina fyndigheterna utnyttjas knappast alls mer än i nuläget. De marina fyndigheterna bevaras i huvudsak som potentiella reserver.
(B42, B43, B11, B21)