Vattenbruk
Fiskodlingen i vårt land har fallit från drygt 20 miljoner kilo till ca 13 miljoner kilo trots ökad efterfrågan på fisk. Två tredjedelar av all laxfisk som äts i Finland har odlats utomlands, främst i Norge och Sverige.
EU förutsätter att medlemsländerna utreder vattenbrukets tillväxtpotential eftersom EU vill minska importberoendet när det gäller fisk och öka den egna fiskproduktionen.
Nationell vattenbruksstrategi
Finland har berett en nationell vattenbruksstrategi, som siktar på hållbar tillväxt för finländskt vattenbruk. Strategin anger centrala åtgärder genom vilka tillväxten möjliggörs och miljökonsekvenserna hanteras. Den utgår från en hållbar tillväxt som är förenlig med vattenkvalitetskraven och de andra miljömålen. Strategins tillväxtmål för vattenbruket i Fastlandsfinland är 13,9 miljoner kilo. Huvuddelen av ökningen bedöms kunna komma i havsområdet.
Styrplanen för vattenbrukslokalisering
Styrplanen för vattenbrukslokalisering ska styra vattenbruksproduktionen till lämpliga vattenområden med tanke på miljön, vattenbruksnäringen och annan användning av vattnen. Planen utgår från det nationella vattenbruksprogrammet, som antogs genom principbeslut av statsrådet sommaren 2009. Programmets mål är att samordna närings- och miljöpolitiken så att vattenbruket kan utvecklas på ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart sätt.
Tillstånd för vattenbruk
Vattenbruket i havsområdet styrs genom tillståndsprövning. Verksamheten behöver ett miljötillstånd och ett vattenhushållningstillstånd. I vattenbruksprojekt grundar sig detta på punkt 11 e) i bilagan till miljöskyddslagen. Där beskrivs tillståndspliktig verksamhet på följande sätt:
Fiskodlingar där minst 2 000 kg torrfoder eller den mängd annat foder som har motsvarande näringsvärde används årligen eller där fiskbeståndet ökar med minst 2 000 kg per år, eller som omfattar en minst 20 hektar stor damm eller grupp av dammar med naturligt foder.
Verksamheten kan också kräva miljötillstånd med stöd av 28 § i miljöskyddslagen (tillståndsplikt i grundvattenområden), om den angivna tröskeln för tillståndsansökan överskrids.
Fiskodlingsanläggningarnas miljötillståndsansökningar behandlas av regionförvaltningsverket (RFV). NTM-centralerna yttrar sig för statens räkning i miljötillståndsärenden. De är också tillsynsmyndigheter. Förutom miljötillstånd behöver fiskodlingsanläggningarna ett vattenhushållningstillstånd enligt vattenlagen. I lagen föreskrivs att vissa typer av vattenhushållningsprojekt är tillståndspliktiga, men för fiskodlingarnas del gäller den allmänna tillståndsplikten i vattenlagen, t.ex. då statusen för ett vattendrag försämras till följd av verksamheten. I vattenbruksprojekt till havs är det praktiskt taget alltid fråga om ett samordnat tillståndsförfarande (miljö och vattenhushållning). Båda tillståndsärendena avgörs i ett och samma beslut.
Byggnader på land kräver dessutom bygglov enligt markanvändnings- och bygglagen. I miljötillståndsförfarandet för fiskodlingar kan man beakta planläggningen och den nationella styrplanen för vattenbrukslokalisering. Vatten- och havsförvaltningsplanerna ska alltid beaktas i enlighet med 51 § i miljöskyddslagen och 3 kap. 6 § i vattenlagen.
Miljökonsekvensbedömning
Projekt som avses i 3 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning ska genomgå ett bedömningsförfarande enligt MKB-lagen. Fiskodlingsanläggningar inkluderades i MKB-lagens projektlista 2019. Fiskodlingar i havsområden där fiskbeståndet ökar med minst 1 000 000 kilogram per år ska alltid genomgå ett bedömningsförfarande enligt MKB-lagen.
I enskilda fall tillämpas bedömningsförfarandet också på ett projekt vars storlek och omfattning sannolikt medför betydande miljökonsekvenser, även med beaktande av olika projekts samlade verkan. När beslut om att tillämpa bedömningsförfarandet fattas ska man i det enskilda fallet beakta projektets egenskaper och lokalisering samt konsekvensernas karaktär. Resultaten från MKB-förfarandet ska beaktas i prövningen av projektets miljö- och vattenhushållningstillstånd.
Beslut om att tillämpa MKB-förfarandet fattas av NTM-centralen, som är MKB-kontaktmyndighet. För beslutsfattandet kan man begära in myndighetsutlåtanden om behovet av ett MKB-förfarande. Den verksamhetsansvarige kan ge kontaktmyndigheten sin motiverade uppfattning om huruvida ett MKB-förfarande behövs för verksamheten.
Om verksamheten sannolikt försämrar skyddsvärdena i ett Naturaområde på ett betydande sätt ska dessa konsekvenser bedömas i enlighet med Naturvårdslagens s.k. Naturabedömning. Enligt 65 § i naturvårdslagen, där det föreskrivs om behovet av Naturabedömning, ska tillståndsmyndigheten utöva tillsyn över att bedömningen görs. NTM-centralen yttrar sig om behovet av Naturabedömning. Om verksamheten förutsätter både MKB och Naturabedömning kan förfarandena slås ihop.
RFV fattar beslut i miljötillståndsärendet. Beslutet innehåller villkor som sökanden ska uppfylla. Vattenbrukets tillståndsvillkor kan bl.a. gälla mängden foder och dess näringsinnehåll, avfallshantering och rapportering om kontroller och verksamhet på anläggningen. Ändring i RFV:s beslut kan sökas genom besvär hos Vasa förvaltningsdomstol.
Ifall företagaren vill testa ny teknik eller nya produktionssätt kan man inom lagens villkor göra en anmälan om verksamhet av försöksnatur enligt miljöskyddslagen. Verksamheten kan påbörjas då myndigheten godkänt anmälan.
Källor
Europaparlaments och rådets förordning 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken
Naturvårdslagen (1096/1996)
Jord- och skogsbruksministeriet (2009) Kansallinen vesiviljelyohjelma 2015. Statsrådets principbeslut.
Jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet (2014) Kansallinen vesiviljelyn sijainninohjaussuunnitelma.
Markanvändnings- och bygglagen (132/1999)
Setälä J m.fl. (2018) Meriviljelyn luvituspilotit. Publikationsserien för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 32/2018.
Vattenlagen (587/2011)
Vesiviljelystrategia 2022. Kilpailukykyinen, kestävä ja kasvava elinkeino. Statsrådets principbeslut 4.12.2014.
Miljöskyddslagen (527/2014)
Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017)