Placering inom havsplaneringens olika zoner
Allmän förklaring |
I havsplaneringen identifieras en koncentration av kulturvärden som anknyter till maritima branscher. |
Beskrivning av beteckningen |
Med beteckningen anvisas betydande koncentrationer av kulturvärden vars placering baserar sig på ett flertal olika materialsamlingar. Dessa koncentrationer omfattar bland annat nationellt värdefulla landskapsområden, maritima byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY), kulturlandskap under vatten, traditionsområden för kustfiske och helheter i anslutning till maritimt kulturarv, till exempel i anslutning till krigshistoria, sjöfart, vårdbiotoper, landskap samt kust-, skärgårds- och sommarstugekultur. |
Planeringsprincip |
När områdeshelheter utvecklas är det viktigt att beakta bevarandet av områdenas särdrag, värnandet om de ömtåliga kulturvärdena samt områdenas tillgänglighet, naturvärdena, det öppna maritima landskapets värde och havsnäringarna. |
Planeringsområdenas särdrag och tyngdpunkter |
Norra Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken: I området anknyter de maritima kulturvärdena till fiske, sälfångst, sjöfart med fyröar, lantbruk i skärgården samt båtbyggande och annan industri längs med kusten. Kvarkens världsarvsområde är en betydande miljö både i fråga om naturarvet och i fråga om kulturarvet. Karlö är som kulturmiljö en särpräglad helhet. Fullständig information över var fornlämningarna under vatten är belägna saknas. Skärgårdshavets och Bottenhavets södra del: Vid kusten och i skärgården i Egentliga Finland har det funnits bosättning sedan sen stenålder (ca 2 000–1 300 f.v.t.) och Satakunta är ett av landskapen med den tidigaste bosättningen. Förhållandena har varit gynnsamma för boskapsskötsel och jordbruk. Vid sidan av den gamla allmogekulturen präglas kulturhistorien vid kustområdet av fiske och sjöfart. Skärgårdshavet är ett nationallandskap, som avspeglar de mest representativa egenskaperna av Finlands natur och kultur. I området finns flera fyrar. Finska viken: Kännetecknande för det maritima arvet i området är traditionell skärgårdsbosättning, fiskebyar längs med kusten, kuststäder, sommarstugeområden, krigshistoria och försvarskonstruktioner. Största delen av de vrak man känner till i Finland ligger i Finska viken. Sjöslaget vid Svensksund är den mest betydande striden i Östersjöns historia. Området där sjöslaget utkämpades omfattar också värden i form av ett kulturlandskap under vatten. Kedjan av fyrar i Finska viken är en viktig del av kulturhistorien och framhäver särdragen vid Finlands kust. |
Växelverkan mellan land och hav |
De samlade kulturvärdena är betydande element i livs- och attraktionskraften och de stöder bland annat turism och rekreation i områdena. Många maritima kulturvärden finns vid kusten och i skärgården eller i anslutning till fastlandet, till exempel fiskebyar, havsstäder, hamnar och skeppsvarv. Å- och älvdalarna utgör kulturella förbindelser från havet till inlandet och tvärtom. |
Utgångspunkter och utredningar
|
Museiverket: Lägesbild av det maritima kulturarvet i Finland (2019) Nationellt värdefulla landskapsområden Landskapsplaner och utredningar gällande dem Landskapsvårdsområden av riksintresse Arkeologiskt kulturarv UNESCOs världsarvsobjekt Nationallandskap Nationalstadsparker I plankartans bakgrundsmaterial visas fyrar, vrak och övriga fornlämningar, bebyggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY), samt nationellt värdefulla landskapsområden (maritima). |